Igår var det Cinco de Mayo som får mig att tänka på när jag fick mina första egna kalsonger. Ett tillfälle som skulle fått de flesta tjejer att springa hem gråtandes men inte mig som festade vidare i mina nya underbyxor. Ken skrev ett inlägg om detta i sin blogg som jag älskar och gärna delar med er igen:

”Cinco de Mayo vilken dag. Ken och jag var på MGM igår och åt mängder av ostron inne på Seablue. Vi satt där och hade det trevligt och när läckerheterna var slut så bestämde vi oss för att gå vidare.”

Skrivet av Ken:

”Plötsligt ville Anna gå på damernas. Jag gick på herrarnas och fick vänta länge. När hon kom tillbaka var hon arg som en

Hon informerade mig om att hon inte längre hade trosor på sig och ville att jag skulle lösa alla ankommande problem. Då hon svarat nekande på att hon kunde förflytta sig en längre distans så föreslog jag att hon skulle sitta vid en enarmad bandit medans farsan löste problemet. (Långt senare tyckte hon att det var mycket kul att jag ville att hon skulle ha en matta under sig istället för marmorgolv, men jag försäkrar att det inte var så jag tänkte.)

Anna är en fin dam så hon springer inte. Däremot så gick hon ifrån mig och när jag skrikit efter henne, precis innan hon försvunnit i horisonten, att jag hittat en kiosk som sålde livets nödtorftigheter så blev det mer harmoniskt. Det vill säga efter att jag fått en utskällning då jag uppenbarligen borde förstått att det var bindor och inte tamponger hon behövde. Eller om det var tvärtom.

Efter det krävde hon trosor. Jag förklarade att det inte var något problem då vi var i Vegas, men hon ville inte ta reson. Vi gick in i en sådan affär som alla stora kasinon har som säljer det mesta 24 timmar om dygnet. Vi vek av åt varsitt håll. Jag hade (o)turen på min sida och hittade underklädesavdelningen. Det fanns Hugo Boss kallinger en masse. En kvinnlig servitris, f´låt, jag menar expedit frågade om hon kunde hjälpa till. Har du kvinnliga underkläder frågade jag och insåg försent komplikationerna. Hon såg ut som om hon var beredd att ringa på security, men hon höll god min och svarade nekande.”

Då kommer jag fram och hon kollar på mig och Ken som pratar på ett språk som hon inte förstår. Hon fattar inte riktigt vad det är som händer och då säger Ken, ”Har ni dom i extra small?” ”Nej.”, svarar hon och kollar på oss med en riktigt konstig min. Hon vill skratta men hon tvingar skrattet att stanna inom sig. ”Vi tar small.”, säger jag och börjar skratta. Jag skrattar så jag gråter och då brister det för expediten som börjar skratta så hon viker sig bakom disken. Jag går in på en toalett och skrattar, kan inte sluta skratta medan jag tar på min mina nya Hugo Boss kalsonger som visar sig vara enormt sköna. Vilket material. Ken finner detta lite oroväckande och säger, ”Du kan ha på dig dom nu men låt det inte bli en vana.”

Vi tog en taxi till en restaurang med namn Cozymels där det firades Cinco de Mayo som är en viktig dag i Mexicos frihetskamp då det var första gången de vann ett slag mot imperialisterna (grodlårsätare den gången). Där hade vi en rolig afton

Margaritas, tequilas och rolig mexicansk musik.