Jag har ägnat mig en hel del åt busringning i mina unga dagar. Att ta fram telefonkatalogen och dela ut kaffevinster som ”Bingoberra” hörde till vardagsunderhållningen. På den tiden var det ”Loket” och några lådor i studion så samtalen till tanterna fungerade varje gång. De blev så glada och talade garanterat om för väninnorna om vinsten.

1998 var jag med i ”På Rymmen” på TV4 som hade över 2 miljoner tittare varje vecka. Då började det plötsligt busringa till mig. Allt från snuskgubbar som frågade, ”Varför är du inte naken i TV?” till barn som frågade om jag ville följa med ut och åka skateboard. Det blev väldigt jobbigt då det ringde på hemtelefonen dygnet runt.

En tid efter detta skaffade jag mig ett mobilnummer som är hemligt och består av en massa siffror som är svåra att memorera. För folk pillar nämligen på sina vänners mobiler och snor nummer. Mitt nummer är numera i tryggt förvar.

Pokerkommentatorn Joe Stapleton som syns på fofot ovan verkar gilla det här med att ringa (eller busringa) på fyllan. Nedan är en länk till ett röstmeddelande som Joe lämnade på Barry Greensteins svarare. ”Det kan inte vara på riktigt”, säger Ken. På riktigt eller ej så är det en helt sjuk grej att göra oavsett om Joe är full eller bara spelar.

http://soundcloud.com/joe-stapleton-1/stapes-drunk-dials-poker