Ken var i Stockholm i tre dagar. Första natten var allt som vanligt men den andra var det öppesittarkväll med den lilla damen. Även nästkommande dag var Coco inte sig själv. Hon var orolig, ledsen och jag var tvungen att hålla i henne hela tiden.

Så kom Ken hem på kvällen och när Coco fick syn på honom så såg hon ut som att hon fått syn på en vattenkälla i öknen. Hennes ögon sken upp och hon kollade på mig med ett stort leende och sedan såg hon på Ken igen. Hon var så glad, nu var vi där samlade alla tre. Coco tog några avslappnade andetag och somnade. Hon är bara en månad gammal och vet allting. Tänk att det finns de som tror att nyfödda inte förstår och känner någonting när de vet precis allting.