Coco är en riktig lady som ni ser och sover även med stil och elegaaaaance  

En av mina favoritkaraktärer är Emily Howard i serien Little Britain. Meningen ”I am a lady” dyker sedan seriens början upp dagligen i vårt hem. Därför är det lite humor att Coco och David Walliams som spelar Emily föddes på samma datum. 

Coco föddes den 20:e augusti. Det var en måndag. Hade det fallit sig så att den veckan såg lite annorlunda ut och det inte var helg den 19:e så hade vår Coco plockats ut redan dagen innan. Då hade det fallit sig så att Coco hade kommit till världen på samma datum som Coco Chanel.

Chanel föddes den 19:e augusti, något som jag fick reda på idag. Det var ju riktigt lustigt faktiskt. Så det var meningen att hon verkligen skulle få namnet Coco vår kära lilla ängel.

När Ken och jag var på Liseberg i slutet av juli så spelade vi på nummer 18 då jag alltid vinner på det numret. Den här gången blev det en Toblerone-vinst på 2 kg men sedan förlorade vi med favoritnumret då det vid flera tillfällen blev 19 istället med en pinne. Det slog precis över till nummer 19 så vi tänkte att Coco föds säkert den 19:e. Så det var något med det numret… Chanel som ville tala om att hon föddes då 

Jag har en fin vän som heter Robert Andersson även kallan Robinson-Robban. Vi har känt varandra sedan början av dokusåpa-eran. För mig började det med ”På Rymmen” 1998 och för Robban med ”Robinson” 1999. Vi är ett gäng dokusåpa-rävar som haft kul genom alla år. De flesta dokusåpadeltagare är med i en såpa och sedan är den resan över. För oss andra lite roligare, lite starkare så tar det aldrig slut 

Tänk så kul vi har haft genom åren och då menar jag inte bara i rutan utan alla jobb utanför TV:n. Alla barjobb, alla resor, alla uppdrag där vi suttit i juryn och fått vara med och bestämma över vem som ska bli ”Fröken Sverige”, ”Sveriges Man” eller nästa ”Birkastjärna”. Efter ”Baren” fick jag även jobb som konferencier i samband med Melodifestivalen där jag intervjuade alla artister.

Så åter till min vän Robban. Han är en väldigt inteligent, snäll och bra kille som javisst busar lite i media men vad vore Robban utan bus? Ett tråkigt torrdass utanför Ullared… 

Jag minns när han kom hem på Kens 35-års fest för några år sedan och vissa blev rädda och trodde att nu skulle Robban riva hela stället. Så visade det sig att de blev så positivt överraskade av denna Robert att de ville prata med honom hela tiden. Jag har väninnor som blivit kära i honom och ändrat uppfattning om honom på en kväll.

Igår var han med i finalen av ”Robinson” 2012.

Det var för många tråkiga töntar med i årets ”R” och att de fick vara med och avgöra finalen är ett skämt som bara Gudrun Schyman kan jubla åt.

De är inte ens värdiga att nämnas vid namn. Fega lipsillar som utan någon som helst bakgrund kastade Robban i havet med argument som, ”Jag röstar på tjejer!” Vad är det för något? På så vis var årets ”Robinson” ett skämt då man inte ens gav Robban en chans att vinna. Robban var årets vinnare. Han kämpade i tävlingar där han dominerade. Mirres insatser i tävlingarna var ju rent trams. Att hon sedan segrade är ett hån mot hela resan.

Mirre var Stefan Holm och Robban var Patrik Sjöberg. Mirre fick sin OS-medalj men Robban är den som hoppade högst.

Coco ikädd förstor Mimmi Mus mössa och Coco tröja.

Ken ville åka till Malmö i helgen som var för att spela pokerturneringarna som erbjöds. Han ville åka redan i onsdags; vilket han planerade redan förra helgen. Jag har aldrig tidigare sagt till Ken att jag inte vill att han ska åka på någon resa men den här gången sprutade tårarna och jag sa, ”Jag vill inte att du ska åka.”

Efter två nätters mardrömmar om att Ken inte var här så fick jag säga NO. Det är väl naturen som har gjort det hela på detta viset; att känslan av en beskyddande pappa behövs på nära håll och inte på avstånd.

Det behövs inte mycket för att få mig att börja gråta just nu kan jag avslöja. T.o.m. den här fina kommentaren från Dan Glimne fick mig att fälla några tårar:

”Stort grattis! Och njut av åren som kommer, alldeles för fort kommer den dagen när hon är vuxen och ni kommer att undra vart tiden tog vägen… det gör jag om min egen dotter… 🙂 /Dan G”

 Jag känner mig så enormt lyckligt lottad som kan vara med min dotter dag som natt och slipper lämna in henne på dagis när hon är sex veckor gammal som vissa i USA tvingas göra. Andra lämnar in sina nyfödda på dagis bara för att deras jobb i deras ögon är viktigare… Sådana människor kanske inte borde skaffa barn.

Coco har fått fantastiska presenter från min familj och våra underbara vänner. På bilden ovan syns några av dom. Blombuketten från familjen Palms kom med en liten bukett till Coco som sitter ihop med ett rosa band. Michaela de la Cour skickade Ko-kudden och den lilla nallen 

Och alla dessa hundratals gratulationer på Facebook har värmt våra hjärtan enormt. Så mycket värme, glädje och kärlek att mötas av när man kommer till världen