Idag var jag äntligen hos frisören efter några månaders orenovering på knoppen. För första gången var jag utan Coco i hela 1,5 timme.

Ken promenerade omkring med Coco i bärselen ute i solen. Han är den enda jag kommer att lämna ifrån mig henne till tills hon kan prata. Kanske verkar märkligt i vissas öron men jag skulle aldrig stå ut med att hon inte kan berätta för mig hur det var. Tänk om hon blev passad av någon som inte är snäll… Folk är ju för fan inte kloka i huvudet.

Samma med dagis, glöm det! Jag har jobbat på dagis och sett hur vissa fröknar sitter inne och fikar i värmen medan de tvingar ut de små liven i regnet..