Med tanke på hur mycket Ken och jag älskar oss själva och varandra så är det kanske inte så konstigt att vi har skapat ett geni. När jag läser om vad bebisar i Cocos ålder ska göra så är det ju grejer som hon har gjort sedan födseln eller från att hon blivit två veckor gammal.

Första gången jag såg Coco kollade hon mig rakt in i ögonen och så har det fortsatt. Hon ler, leker sedan två veckors ålder i sitt gym, följer med blicken, pratar, bestämmer att kl.20.00 ska vi ligga i sängen och runt 09 är det dags att lämna den. Hon säger, ”Blu blublu blu” när hon är hungrig och gnäller när det är något i brallan. Det är verkligen en prinsessa då hon inte klarar av att ha en blöja med ens några droppar kiss i. Blöjan ska vara ren och hon blir jätteglad när man byter den och hjälper till att sträcka på benen. Hon kräver sedan fyra veckors ålder guidade turer och tråktid i soffan suger. Alfons är en favorit som ska med överallt  Hon fattar att man inte behöver skrika utan att man kan prata.

Underbar ängel vi har fått hem. Tack käre Gud för detta underverk!