Igår spelade jag SM i Omaha Hi/Lo. Jag älskar verkligen det spelet. Det är kul och man använder hjärnan. Jag åkte ut men är inte bitter då jag ännu en gång insåg hur bra jag är på det spelet. Jag är ta mig f_n bäst.

Det är nog bara Christer Björin som är bättre än jag i Sverige.

Mitt problem igår var att jag var kortdöd och det är som Ken skulle säga svårt att lugga en flintskallig.

Det är synd för jag lärde mig bordet snabbt. Vem som gick för hög som om det vore holdem, vem som inte fattade någonting om kortens värde i detta spel, vem som var agressiv, feg eller synade hela vägen.

Det blev tufft för mig när jag inte lyckades träffa någonting rätt. Men i några sekunder vände det och jag lyckades slå upp mig och även slå ut en sopa eller om det var två. Sedan tog kortturen slut.

Så dök det upp en hand som Ken skulle säga åt mig att inte spela men jag vet att han själv skulle spela den och jag har sett världens bästa kvinna i detta spel spela den under WSOP på Rio.

Mörkarna började bli höga och jag var tvungen att göra någonting. En spelare som var med visste jag hade ett högt par på handen. Jag hade bra lågkort, högt par och färgdrag; de bästa korten jag sett i min hand på 90 minuter så jag körde.

Då dök det in en spelare som spelade all möjlig skit och spelade kort för en gång skull som man ska spela. Jag var all in pre-flop och lyckades som vanligt denna afton inte att få ihop det hela.

Han med paret som jag såklart hade låst rätt träffade triss och den andra fick låg. Rainbow på bordet och jag var ute.

Sedan tänkte jag att borde jag ha spelat min hand. Ja det borde jag. Alltid enkelt att säga att man gjorde fel när det gick dåligt. Hade jag träffat rätt så hade jag inte funderat utan tyckt att jag spelade bra.

Och med tanke på vad de andra spelarna runt bordet visade upp för händer under spelets gång så kan jag bara dra slutsatsen att jag hade otur.

Jag får satsa på att vinna VM istället tills nästa SM går av stapeln.