Vår familj missar aldrig en Melodifestival-kväll vilket många av er redan vet. I år är festivalen så svart vilket gör mig lite ledsen. Svart är den färgen jag ogillar mest eller ja; jag avskyr svart som för mig är en sorgsen färg som jag förknippar med begravning.

Jag förstår faktiskt inte grejen med att alla vill ha svarta kläder på sig. De ser ju likadana ut då mer eller mindre.

Låtarna är inget kul och det känns som att festivalen har kommit alldeles för långt bort ifrån sig själv. Vad handlade det om från början liksom; svängiga glada låtar med färgglada artister. Nu bara vad är det frågan om. Svenska Mello ska väl ändå kännas svensk. Nu känns det som att SVT bara jobbar stenhårt på att visa att Sverige är så bra på mångfald och olika stilar. Det kanske är trevligt men det är inte Mello. Mello är väl inte ”dårar” i en bur? Även om låten faller folk i smaken. För mig är Mello ”Det gör ont!” med Lena PH eller ”Min Kärlek” med Shirley Clamp eller Kicki D, Bettan och Lotta… Eller discobollarna Afrodite.

Låtarna i årets Mello är i helhet skrämmande dåliga och jag minns inte hur någon låt gick. Ingen refräng som har borrat sig in i mitt huvud likt ”Det gör ont!”

Men jag måste säga att jag blev enormt glad över ”plagiatmannen” Fredrik Kempes jobb med den unga killen Oscar Zia och låten ”Yes We Can”. Först när Oscar klev in så tänkte jag bara att nej det är ju en kopia på Eric Saade men sedan visade det sig att det kanske var den här låten Eric hade behövt ha i finalen av Eurovison.

Lyssna på låten utan att titta och ärligt det är ju en världs hit på riktigt som Britney Spears eller Backstreet Boys lika gärna kunde uppträtt med. Så hög nivå är det på den här låten. Helt överlägset den bästa låten hittills. Jag hoppas just nu att den vinner och jag blir förvånad om den inte gör det men tyvärr så är det allt för många i Sverige som röstar i min världe helt jädrans obegripligt vilket jag tycker visades i lördags då Ace gick till final.

Det roligaste i lördags var att se Dr Alban och Jessica Folcker. Vilken pipa tjejen har och Dr Albans ord ”Around the World Around the world” fick nog inte bara mig att skratta på ett nostalgiskt vis. Ingen dum låt i det stora hela och jag är förvånad över att de inte gick till ”andra chansen” i alla fall.

Den jag tycker mest synd om är Shirley Clamp. Är det någon i Sverige som kan sjunga så är det hon. Vad hände liksom? Tog alla förgivet att hon var safe och röstade på annat eller var låten och framträdandet för tråkigt?

Åter till Alban… Jag måste faktiskt säga att jag saknade några snubbar i hans nummer; Björn Borg, Runar, Brolin och Dolph. Alltså det hade ju varit magiskt om de klev in lite så där mot slutet av låten.

Jag har en underbar bild på Runar och mig som Alban har tagit. Runar och jag har likadana klänningar. Runar är utklädd till Carola 🙂