Förra söndagen var familjen Lemonad ute och lekte på en lekplats. Ken och Coco klättrade upp för en klätterställning och tog sig ner rutschkanevägen. Cocos lilla fot hamnade under pappas lår i en sekund. Detta fick Coco att få ont i foten. Dagen efter haltade hon lite. Foten såg helt normal ut men då vi hellre ville vara på den säkra sidan så tog jag med Coco till doktorn som sa att foten är hel.

”Men hon haltar ju.” frågade jag.

”Barn gör så. Hon börjar tänka på foten och att det gjorde ont och då börjar hon halta.” svarade doktorn.

Coco slutade halta; i alla fall när hon var med mig för så fort hon fick syn på Ken så började hon att halta.

Och hon har inte slutat än. Så fort hon får syn på Ken så börjar hon halta. Vi var på simskolan här om dagen där en orolig lärare och några andra föräldrar frågade om Cocos fot.

”Det är inget fel på foten. Hon börjar halta när hon ser Ken.” berättade jag för en publik som började skratta.

Jag tycker att detta är hur kul som helst men det tycker inte stackars Ken som uppfattar det som att Coco vill straffa honom.

Igår såg Coco ett kort på sin far i min dator och började direkt att halta.

Hon springer omkring, hoppar upp och ner och allt är kanon med foten. Så kommer Ken hem och hon börjar halta på en gång. Ibland glömmer hon bort vilken fot det var från början och haltar på andra foten.

En sak är säker; om Ken någon dag tänkt att spela poker med sin dotter så får han se upp med storbluffaren.