Äntligen har jag fått upp en ny del på nattstad.se DEL 22. Jag har även hittat batteriet till min kamera som jag märkligt nog lyckades gömma i en låda i hallen. Så nu kan jag äntligen ladda över en hel del fina bilder från Vegas och andra äventyr till bloggen.

Att vara gravid är lite som att vara förvirrad har jag märkt. Jag tror att jag gör en sak men gör en annan. Måste koncentrera mig enormt hela tiden för annars blir det syntax error.

Tränar hjärnan med Sudoku, Omaha och Tetris. Ska tvinga mig att skriva mycket med. Det har liksom tagit emot lite då skrivandet tydligen är mycket mer krävande än vad jag normalt tror.

Och jag har inte blivit senil utan det är så att kroppen fokuserar på att producera en bebis och lägger allt annat åt sidan. Så jag får helt enkelt stå ut med att se dåligt och vara ovanligt väck  i några månader till.

Jag jobbar, stryker och håller på som vanligt men det blir virrigt ibland…

Långfredag idag. En lugn dag utan dans i alla fall för min del. Tänker på Jesus och alla människor där ute som är precis som Judas… Men här kommer något skojigt…

…Min mage som växer och växer:

Thor Hansen har alltid haft ett leende till mig när vi sprungit på varandra i något pokersammanhang. Ett gott minne är ifrån Prag där vi med gemensam charm lyckades öppna en bar som var stängd.

Därför blev jag väldigt ledsen när jag hörde att Thor drabbats av obotlig cancer och att han inte hade råd med vård. Enligt rapporterna var det tveksamt om han ens skulle klara flygresan hem till Norge.

Jag har bett till änglarna om att hjälpa honom i kampen så att han får leva så länge som möjligt. Vet inte om det hjälpt men han klarade i alla fall flygresan till Dublin dit han åkte för att spela Norska Mästerskapet i poker.

På bilden ser Thor ut att må väldigt bra. Om det inte är en bluff förstås. Men det tror jag inte. Han har goa rosiga kinder och solsken i blick.

Nog är det så för Thor att ett lir är bästa medicin.

I morgon ska Ken och jag måla ägg. Det gör vi varje år. Sedan välsignas äggen i kyrkan.

Så här såg det ut när vi var i kyrkan i Las Vegas med äggen förra året:

Jag känner inte pokerspelaren Phil Galfond och han är antagligen en trevlig kille men utseendemässigt ser han inte roligare ut än ett torrdass. Phil är en i mängden av amerikanska pokerspelare som flyttat till Canada för att kunna fortsätta spela sedan nätpokern förbjöds i U.S.A.

Nu är hans lya i New York till salu. Utropspriset för etagevåningen på Manhattan är 3,990,000 dollar. Och jag måste säga att lägenheten ser betydligt roligare ut än Phil. Det coolaste är att man kan ta sig ner till undervåningen via en rutschkana  Amazing!

Intresserad? Mer info här: 425 East 13th Street, PH-FG

Lite för sterilt för mig men helt klart ett coolt hem.

Ken och jag åt pizza i Puerto Banus idag. Jag äter så nyttigt hela tiden så jag kände att det verkligen var dags för en pizza. Bebisen kommer om fyra månader och jag har gått upp 5 kg. Jag hoppas på att få fortsätta må så bra som jag gör.

Jag känner att jag inte orkar springa omkring som vanligt och det är inte längre behagligt att luta mig framåt. Men det gör ingenting, det är så härligt att känna vår nya vän dansa omkring i min mage. 

Vet inte hur många av er som varit i Puerto Banus men det är en liten plats på solkusten med överpriser på allt. Det är ett ställe dit turister tar sig för att vara ”balla”. Solbrillor på, klackar upp till himlen, korta kjolar, spänniga t-tröjor och så ska man se lite sur ut och puta med sina förstorade läppar.

Folk åker dit för att spendera massa pengar på massa jävla skit för att imponera på folk som de inte känner. De köper en väska i hamnen för 150€ som kostar 12€ på marknaden… Ja vad ska man säga, inte mycket utan man kan bara garva.

Unga blonderade tjejer som stolt promenerar omkring med sina 90-åriga pojkvänner gör inte utsikten tråkigare.

Jag fattar inte grejen med den hamnen riktigt….

Nej tacka vet jag stranden i Tarifa som syns på fotot nedan: 

Jag har inte uppdaterat mina Stureplans Sanningar på Nattstad på flera veckor. Anledningen är att jag ägnat mig åt att planera bröllop, gifta mig och ta hand om mig ett tag. Går liksom inte att alltid hålla ett högt tempo, speciellt inte när man har massa jobb och en bebis i magen att ta hand om.

Men nu är det dags att köra igång igen. Gick precis in på nattstad men då håller de typiskt nog för mig på med ett systemarbete. Men ingen fara på taket. Lägger upp en ny del där sent ikväll istället.

Donald Trump´s dotter och jag sprang in i varandra vid hissarna på Trump International i Las Vegas. För mig var det som att springa in i Titanic. ”That girl is huge”. Hon ser smal ut på foton för att hon har ett litet huvud och är superlång men hon är stor.

Jag kollade upp i skyn och skrattade lite men inte hon. Hon rättade till solglasögonen och gick fram till en stor blomvas som hon började fotografera med sin mobil. Som att hon hade tänkt att göra det och nu hade råkat trampa på en myra på vägen.

Märkligt beteende att inte be om ursäkt. Eller så är hon bara ännu en av dessa ”stjärnor” som bara ler stort och ska rädda hela världen när strålkastarna är på.

Hon kändes lika stor som min gode vän Anders S Nilsson. Och då kan jag avslöja att jag står ett trappsteg eller två upp på fotot ovan.

”Vad är problemet, vi ska skänka pengarna till välgörenhet.” Jag har spelat poker för länge för att gå på den bluffen(efterkonstruktionen)... 

I mina ögon så sköt sig Eric i den ena foten igår och idag även i den andra…

Eric Saade debatteras det hett om just nu. Anledningen är att han säljer backstagepass för 1490 kr. För det får man träffa Eric, man får en autograf och man får ta en bild. Detta påhitt är ju rena totalidiotin speciellt med tanke på att Erics största fans är mellan 4-12 år gamla.

Erics manager säger att man kan komma till en signering och få en autograf utan att betala men där sitter Eric enligt managern och jobbar gratis i 4-5 timmar. Men jag ser det inte som att Eric jobbar gratis. En signering handlar om att fansen köper skivor som Eric signerar. Det är väl inte att jobba gratis.

Alla dessa barn som köper Erics skivor och biljetter till hans konserter ska han vara väldigt tacksam över att han har. Utan fans ingen show. Flickidoler kommer och går och att ta betalt av barn för att de ska få en kram är i mina ögon helt fel.

Managern säger att man gör så utomlands. Och ja visst Britney Spears kan väl sälja backstagepass men den stjärnstatusen har knappast Saade.

Jag skulle gärna köpa backstagepass till Elvis Presley men honom kan ju knappast Eric jämföra sig med.

Att ge de här barnen några sekunder av sitt liv är det minsta Eric kan ge tillbaka till dom. Vad är han utan dom?

Jag träffade Eric flera gånger innan han slog igenom, det var en väldigt fin och snäll kille. Jag hoppas att han inte har blivit helt förstörd av en manager som kanske borde inse att det är dags att kliva ner från sina höga hästa och visa ödmjukhet.

Managern säger att man betalar för en exklusiv upplevelse att minnas för livet. Men det är inte exklusivt att betala pengar för att träffa sin idol. Att träffa sin idol utan att betala, det är exklusivt! Och ett minne för livet…. Eller ja i detta fall i alla fall tills man fyller 11 och en ny flickidol dyker upp på scenen