Jag har varit halvt medvetslös hela helgen. Igår lyckades jag somna tidigt vilket tyvärr belönade sig med att jag vaknade 05… För trött för att tänka, inget kul på TV så jag passar på att bli underhållen av en snubbe som är väldigt rolig när han är arg. Kanske påminner han mig om mig själv. Min storebror säger att han hellre köper biljetter till en show där jag är arg en till en bra teater.

””Hunger Games” en otroligt bra bok” sa Ken. För mig räckte det att bara se filmtrailern för att få mardrömmar. Jag gillar inte sådant 🙁

När jag var med i ”På Rymmen” på TV4 1998 så var det väldigt viktigt att inte ha med idioter i TV. Idag castar man medvetet idioter och horor bara för att få ”bra TV” Det som var bra såpa förr är något annat idag.

Jag har i flera års tid väntat på att något hemskt i en såpa ska hända. I USA är det en brud som super varje dag och blir helt sjuk i huvudet, kastar vinflaskor på de andra deltagarna, folk hotar varandra och slåss… En dag slutar det med att någon dör.

Det är inte den sortens såpa jag älskar 🙁 Det går att göra bra TV utan idioter men tyvärr verkar många tittare gilla det och med tanke på alla underhållningsprogram där folk visar för alla att de inte klarar av att betala räkningar, söka jobb, städa o.s.v. så kanske det är så att många tittare gillar att känna igen sig, ”Det kunde ha varit jag.” Då är även frågan, ”Vad fan hände med Sverige?”

För mig är svaret enkelt. Det är Sossarnas fel som uppfostrat befolkningen till att inte behöva ta eget ansvar…

Bilden är från såpan ”Jersey Shore” på MTV.

Äntligen har jag fått upp en ny del på nattstad.se DEL 22. Jag har även hittat batteriet till min kamera som jag märkligt nog lyckades gömma i en låda i hallen. Så nu kan jag äntligen ladda över en hel del fina bilder från Vegas och andra äventyr till bloggen.

Att vara gravid är lite som att vara förvirrad har jag märkt. Jag tror att jag gör en sak men gör en annan. Måste koncentrera mig enormt hela tiden för annars blir det syntax error.

Tränar hjärnan med Sudoku, Omaha och Tetris. Ska tvinga mig att skriva mycket med. Det har liksom tagit emot lite då skrivandet tydligen är mycket mer krävande än vad jag normalt tror.

Och jag har inte blivit senil utan det är så att kroppen fokuserar på att producera en bebis och lägger allt annat åt sidan. Så jag får helt enkelt stå ut med att se dåligt och vara ovanligt väck  i några månader till.

Jag jobbar, stryker och håller på som vanligt men det blir virrigt ibland…

Långfredag idag. En lugn dag utan dans i alla fall för min del. Tänker på Jesus och alla människor där ute som är precis som Judas… Men här kommer något skojigt…

…Min mage som växer och växer:

Thor Hansen har alltid haft ett leende till mig när vi sprungit på varandra i något pokersammanhang. Ett gott minne är ifrån Prag där vi med gemensam charm lyckades öppna en bar som var stängd.

Därför blev jag väldigt ledsen när jag hörde att Thor drabbats av obotlig cancer och att han inte hade råd med vård. Enligt rapporterna var det tveksamt om han ens skulle klara flygresan hem till Norge.

Jag har bett till änglarna om att hjälpa honom i kampen så att han får leva så länge som möjligt. Vet inte om det hjälpt men han klarade i alla fall flygresan till Dublin dit han åkte för att spela Norska Mästerskapet i poker.

På bilden ser Thor ut att må väldigt bra. Om det inte är en bluff förstås. Men det tror jag inte. Han har goa rosiga kinder och solsken i blick.

Nog är det så för Thor att ett lir är bästa medicin.

I morgon ska Ken och jag måla ägg. Det gör vi varje år. Sedan välsignas äggen i kyrkan.

Så här såg det ut när vi var i kyrkan i Las Vegas med äggen förra året:

Jag känner inte pokerspelaren Phil Galfond och han är antagligen en trevlig kille men utseendemässigt ser han inte roligare ut än ett torrdass. Phil är en i mängden av amerikanska pokerspelare som flyttat till Canada för att kunna fortsätta spela sedan nätpokern förbjöds i U.S.A.

Nu är hans lya i New York till salu. Utropspriset för etagevåningen på Manhattan är 3,990,000 dollar. Och jag måste säga att lägenheten ser betydligt roligare ut än Phil. Det coolaste är att man kan ta sig ner till undervåningen via en rutschkana  Amazing!

Intresserad? Mer info här: 425 East 13th Street, PH-FG

Lite för sterilt för mig men helt klart ett coolt hem.

Ken och jag åt pizza i Puerto Banus idag. Jag äter så nyttigt hela tiden så jag kände att det verkligen var dags för en pizza. Bebisen kommer om fyra månader och jag har gått upp 5 kg. Jag hoppas på att få fortsätta må så bra som jag gör.

Jag känner att jag inte orkar springa omkring som vanligt och det är inte längre behagligt att luta mig framåt. Men det gör ingenting, det är så härligt att känna vår nya vän dansa omkring i min mage. 

Vet inte hur många av er som varit i Puerto Banus men det är en liten plats på solkusten med överpriser på allt. Det är ett ställe dit turister tar sig för att vara ”balla”. Solbrillor på, klackar upp till himlen, korta kjolar, spänniga t-tröjor och så ska man se lite sur ut och puta med sina förstorade läppar.

Folk åker dit för att spendera massa pengar på massa jävla skit för att imponera på folk som de inte känner. De köper en väska i hamnen för 150€ som kostar 12€ på marknaden… Ja vad ska man säga, inte mycket utan man kan bara garva.

Unga blonderade tjejer som stolt promenerar omkring med sina 90-åriga pojkvänner gör inte utsikten tråkigare.

Jag fattar inte grejen med den hamnen riktigt….

Nej tacka vet jag stranden i Tarifa som syns på fotot nedan: 

Jag har inte uppdaterat mina Stureplans Sanningar på Nattstad på flera veckor. Anledningen är att jag ägnat mig åt att planera bröllop, gifta mig och ta hand om mig ett tag. Går liksom inte att alltid hålla ett högt tempo, speciellt inte när man har massa jobb och en bebis i magen att ta hand om.

Men nu är det dags att köra igång igen. Gick precis in på nattstad men då håller de typiskt nog för mig på med ett systemarbete. Men ingen fara på taket. Lägger upp en ny del där sent ikväll istället.

Donald Trump´s dotter och jag sprang in i varandra vid hissarna på Trump International i Las Vegas. För mig var det som att springa in i Titanic. ”That girl is huge”. Hon ser smal ut på foton för att hon har ett litet huvud och är superlång men hon är stor.

Jag kollade upp i skyn och skrattade lite men inte hon. Hon rättade till solglasögonen och gick fram till en stor blomvas som hon började fotografera med sin mobil. Som att hon hade tänkt att göra det och nu hade råkat trampa på en myra på vägen.

Märkligt beteende att inte be om ursäkt. Eller så är hon bara ännu en av dessa ”stjärnor” som bara ler stort och ska rädda hela världen när strålkastarna är på.

Hon kändes lika stor som min gode vän Anders S Nilsson. Och då kan jag avslöja att jag står ett trappsteg eller två upp på fotot ovan.