Todd Brunson är en pokerspelare som till skillnad från sin far Doyle alltid ser ut som att han är olycklig – trots att han har vunnit massor med pengar genom åren. Det är väldigt sällan som den yngre Brunson ler, pratar eller spelar vilket har resulterat i att folk som ser poker på TV inte vill ha med honom i programmen. Ändå blir han inbjuden till varenda program som sänds i USA. Ken presenterade mig för Todd i Las Vegas tidigare i år och jag tänkte faktiskt på det; att han inte hade någon hållning och såg ledsen ut. Men han var väldigt trevlig och jag tänker att han kanske är blyg?
Är det någon där ute som har läst boken ”Don´t Listen to Phil Hellmuth”? Är det någon som vill läsa boken ”Don´t Listen to Phil Hellmuth”? Den är skriven av Dusty Schmidt som skriver att Hellmuth inte kan/ vet någonting om poker. Någon som känner honom? Och kan fråga honom hur en pokerspelare utan WSOP-armband kan kritisera en pokerspelare med 11 WSOP-armband?
Jag ger boken ett utan att ha läst den. Den är säkert ännu uslare än vad jag kan tänka mig. Hellmuth kommenterade boken med orden, ”Om jag inte vet någonting om poker så vet Michael Jordan ingenting om basket!” Och jag håller med.
Igår kväll satt jag ute på terrassen tillsammans med två gäster som Ken och jag har hemma. Plötsligt såg vi ett stjärnfall som var 20 gånger större än ett normalt stjärnfall. Det var helt otroligt, jag har aldrig sett något liknande. Som att Gud trollade fram ett ENORMT lakan som gick från vitt till blått till ljusgult och försvann. It was beautiful, helt amazing.
10 minuter senare såg vi ett stjärnfall till. Denna gång var det inte lika nära men fortfarande stort. Sedan dök det upp något som såg ut som en stor stjärna vid hustaket på andra sidan poolen. Ett ljus som jag har sett i Onsala, Las Vegas och här i San Pedro många gånger tidigare. Det ser ut som en stor stjärna men det är faktiskt ett UFO. Först kunde inte Bella som var ute på balkongen se ljuset men när hon ställde sig upp såg hon och sa, ”Det måste vara ett flygplan””Nej det är inget flygplan, det är ett UFO”, svarade jag. Flygplan blinkar och flyger, detta ljus stod stilla. Amanda kom ut och jag visade henne ljuset. Vi satt och kollade på ljuset som plötsligt steg högre upp. Under ”stjärnan” syntes två långa avgasmoln.
”Men Anna blir du inte rädd?”, undrade tjejerna. ”Nej jag tycker att det är underbart trevligt”, svarade jag. Jorden är en ”ung” planet. Jag tror att det finns planeter ute i rymden som är lååååångt före oss i utvecklingen. De hade iPhone 5 för 1000 år sedan. Och jag tror inte att det är gröna gubbar som rövar bort folk utan de kanske ser ut precis som vi. De kommer hit ibland för att se vad vi håller på med här på jorden.
Folk letar efter tefat på himlen men utomjordingarna är bra smartare än så och klär ut sig till stjärnor
Nu kan säkert flera av er undra om jag driver med er eller om jag är knäpp. Jag driver inte med er och jag är inte knäpp. Jag är en ängel, jag har en aura som alla barn älskar och det jag berättar om har jag visat för Ken och andra vänner. 3 stjärnfall bjöd himlen hos mig mina gäster på igår. 3 stjärnfall = 3 önskningar . Jag gav en av mina önskningar till Ken som befann sig inomhus.
Det är faktiskt inte spookey utan väldigt vackert. Får folk som är mottagliga att förstå att livet inte handlar om att ha nyaste telefonen utan att livet handlar om kärlek.
”Angående Kanal 5, vet du om Ken Lennaárd verkligen åt upp sina strumpor? I så fall, gjorde han det ”a capella” eller hade han något tilltugg? Smakade det bra?”
Svar: Det finns en bild på Ken som publicerades i Poker Magazine. På den bilden sitter Ken med kniv och gaffel i handen framför en tallrik med en strumpa på. Enligt Ken så har han gått ut och sagt att han inte åt några strumpor. Men jag vet faktiskt inte, det är mycket möjligt att han inte bara har ätit en strumpa utan flera. Kanske var det så att han åt en strumpa och fick upp aptiten……för varje gång jag tvättar så fattas det nämligen en och annan strumpa.
Fotot ovan är på mig at Hugh Hefners Sky Villa at Palms. Ena dagen hoppar jag i Hugh Hefners soffa och nästa badar jag i havet i Ronneby i Blekinge. Mitt liv är spännande. Just nu har jag kommit till Spanien. Efter en dag med bad och fixa det och fixa det, sitter vi nu och kollar på serien Smash. Så sjukt bra serie, jag kan hela utantill och sitter och säger replikerna.
Pokermiljonen var ett program som jag skulle kalla för underhållningsprogram och inte för ett seriöst pokerprogram. Det var Ken som satte konceptet och säga vad man vill om världen bästa man men underhålla det kan han. Inspelningen gick alldeles för snabbt för att det skulle bli poker och det hela var egentligen ett lotteri. Dilbas eller Pontus Gårdingers vinst var egentligen inte mycket värd rent pokermässigt, men som underhållning var det ju såklart kul att vinna och ta med säcken med pengarna hem.
Jag minns när vi var nere på Cypern under inspelningen av den sista säsongen. Bert Karlsson och jag satt och kollade på en monitor utanför studion och höll låda. Ken satt i studion och spelade. Bert och jag uppmärksammade ganska omedelbart unibetutmanaren Mikael Laurila. ”Han ser ut som en mördare.”, sa jag. Bert skrattade och sa, ”Mördare, det är det minsta han är. Han är en livsfarlig yxmördare!”.
”Säg inte så om min kompis”, hördes från en röst bakom. Bert vände sig om och frågade, ”Är du kompis med honom? Han är ju helt fullständigt livsfarlig!”. Bert och jag hade jättekul.
Så dök den numera kända ”ankan” upp och nu menar jag inte Anna Anka utan den gula anka som Ken hade med in i studion. Bert jublade, ”Detta är jävligt bra TV ska jag tala om för dig Anna! Nästa år ska jag ta med en gigantisk dildo och slänga upp på bordet!”
För Bert är det ingen skillnad på att vara med i Pokermiljonen eller att sitta i greenroom på Melodifestivalen. Allt handlar om underhållning och att underhålla. ”Glöm inte att bjuda mig på ert bröllop!”, säger Bert när vi springer på varandra.
Så vad jag menar är att vem minns att Pontus vann? Men hur många minns ankan? Min lilla brorson som jag kidnappade ankan av kanske inte var lyckligast i världen i någon dag men jag fixade sedan en ny till honom.
Vad jag menar är att den sortens poker med kändisar och snabba spel kanske inte ska tas på så stort allvar. Jag hittade ett klipp på nätet med titeln: The Game, Lord Finesse and Rahzel in Hip Hop Holdem.
Spelet är helt värdelöst men om man gillar Hip Hop så antar jag att man tycker att det är kul att se dessa killar leka lite med varandra. Man ska alltså inte bli arg, kalla dom för tomtar utan komma ihåg att det är underhållning.
Kens program på Kanal5 var poker. Allt blir ju helt annorlunda när det bara är duktiga pokerspelare med. Men många tittare förstår inte skillnaden på programmen och tror att Pontus Gårdinger är en jätteduktig spelare. Nu tror jag inte att Pontus tror det själv, men det finns andra kändisar som verkar tro att de är världsklass trots att de inte ens kan vinna på CC(Casino Cosmopol).
Igår var det en spännande dag. Först var jag uppe i tornet och blev intervjuad av Murat Sahan. Efter att ha spillt kaffe på trappan, mina skor, min tunika, mina byxor och min sjal var det sedan att snabba sig hem för att byta om till en kväll på Gröna Lund och Rockbjörnen. Det blev en riktigt kul kväll och natt med så många glada vänner som jag inte har sett på alldeles för länge. Ola Svensson, Danny Saucedo och Eric Saade fixade årets Julklapp genom att skriva hälsningar till min brors barn i mitt hemliga block som jag annars använder till att plugga spanska.
Det coolaste som hände under galan var att Lars Berghagen tog emot Iron Maidens pris för Årets liveakt hårdrock. Lars berättade sedan för mig att han satt uppe i sommarstugan i Svärdsjö när telefonen plötsligt ringde. Det var hans gamle vän Nicko McBrain; trummisen i Iron Maiden som frågade, ”Can you pick up my bear?” Och det var klart att Lars kunde. Jag tycker att det är fullständigt megaball att Sveriges alldeles egna supersnälla nalle hämtade Iron Maidens björn.
2003 hälsade Nicko på i Allsång på Skansen där hans kompis Lars var programledare.
Efter galan blev det dans, vin och skratt på efterfesten. Tack SUBITO och Aftonbladet, det var Amazing!
utan att ha läst den. Den är säkert ännu uslare än vad jag kan tänka mig. Hellmuth kommenterade boken med orden, ”Om jag inte vet någonting om poker så vet Michael Jordan ingenting om basket!” Och jag håller med.
