Det känns som jag ska kräkas varje gång jag går ut. Mina luftvägar plockar fram kräkreflexer som får mig att må illa. Det är för kallt för mig och jag undrar varför jag är kvar i Sverige fortfarande. Tur att mina dagar är fyllda av kärlek, fina vänner och roliga sysselsättningar.

Jag ska simma om ett tag men det är lite svårare att njuta av simningen här än i solen i Vegas. Här är det mer; jag måste simma för att hålla igång. Promenaden till simhallen känns mer som ett straff än något positivt och härligt.

Visst är det härligt med vinter?…NOT.. Ni som älskar kyla kan ju behålla den för er så åker jag snart härifrån och tar mig härliga havsbad med delfiner.

Den här söta ängeln har hängt i granen hos mina föräldrar i 23 Jular.

Var på ”hallen” igår och handlade hummer, lax och andra godsaker. Nyårsfesten började hemma hos Kens bror Max där vi var en stund för att sedan gå vidare till festen hemma hos oss.

Bordet var fint dukat med ett blomljus från Thailand som Ken fick av mig på Alla hjärtans dag förra året. Vi hade det mysigt hemma med skumpa, polsk vodka och god mat.

Vi stannade inne på tolvslaget och smällde en inomhusfyrverkeri som stökade ner halva lägenheten.

I morse åt vi räkor, varma mackor och jag åt en gondol med kaviar på.

På tåget fanns en surkärring. Grå pagefrisyr, skrynkligt ansikte, omoderna glasögon och en hund. Hon tyckte själv att hon var jättefin och hennes hund den tyckte hon var ännu finare. Det fanns en till hund i vagnen men då denna inte kom överens med hennes så bad kärringen ägaren till den andra hunden att byta plats. Vilket den personen gjorde.

I Katrineholm steg det på en resenär med ännu en hund. Kärringen fick panik och skrek, ”VA! Ska det komma en hund till!! Det går ju inte vi kan ju inte ha 3 hundar här!” Resenären som steg på i Katrineholm skulle sitta på platsen som ägaren av den andra hunden tagit. Den personen visade sig också vara en idiot då han vägrade flytta på sig.

Surkärringen ställde till med en scen och det slutade med att han som klev på i Katrineholm stod i hallen där dörrarna ut är.

Surkärringen visade sig inte bara vara en surkärring utan ett riktigt svin också. Hon hade fått en man som hade en sittplats att STÅ UPP hela vägen till Göteborg. Men inte nöjde sig surkärringen med det. När mannen steg av i Skövde för att röka en cigarett så kom det med lite röklukt in i hallen med honom igen. Då började hon skrika igen, ”HARREGUD DET LUKTAR RÖK JAG ÄR ASTMATIKER!” Sedan visade hon sig vara en riktigt dålig skådespelare också när några framtvingade ”host host” hördes.

Vid det här laget äcklade hon mig mer än ärtsoppan i matsalen vars bara lukt fick mig att springa till toaletten för att kräkas. Och precis när jag tänkte, ”Nej nu får det fan vara nog!” så hände något befriande; Mannen hade fått nog och började skrika åt kärringen. Äntligen.

När vi kom till centralen i Stockholm så stod det att tåget Ken och jag skulle ta till Göteborg skulle gå från spår 12. När vi kom dit så fanns där hundratals människor som väntade på tre olika tåg som skulle avgå från samma spår ungefär samtidigt.

Förseningar ställde till med kaos. Plötsligt sa en röst att tåget till Göteborg var flyttat till spår 10. Folk började försöka tränga sig ut för att kunna ta sig till spår 10. Någon minut senare hördes en röst som sa att tåget skulla avgå från spår 12 trots allt. Till slut var vi på tåget till Göteborg. Äntligen. Sköna platser med bord. Köpta för 90 dagar sedan. Resan gick bra och det var skönt att komma fram och slippa fira ofrivillig Jul i Stockholm.

Jag köpte nästan alla Julklappar i USA redan i somras. De har sedan skickats till och legat gömda där vi ska fira Jul i Göteborg. Skönt att slippa hysteriska människor som trängs runt i butikerna några dagar före Julafton. Sillen i burken har mer plats att flyta omkring i än vad folk ute i Julhandeln har.

Men igår var jag i alla fall tvungen att köpa några Julklappar till så jag gick ner till BR inne på Gallerian. Det gick ganska smärtfritt faktiskt.

Glögg och mys till kära vänner som vi hade Julfest med igår.

”Nole” gav oss 1 kg kola ahaha..

Palmen bjöd på världens bästa Julsånger från sitt medhavda Julsånghäfte.

Nu är festen slut.

I Las Vegas har nästan alla bilar en Rosenkrans som pryder framrutan för att skydda mot fara. Den på bilden har Ken och jag i vår bil. Kanske något som svenskar borde ha i bilen i detta snöoväder? Det är tyvärr för få svenskar som tror på Gud eller tror på något alls..

Jag tror på allt för jag vet att det finns. Jag pratar med änglar och undviker elaka andar och människor.

I morse hörde jag en pappa ropa, ”Du är bäst!” till sin dotter. Det gjorde mig glad. Det borde alla barn få höra varje dag och gärna flera gånger. Jag säger till Ken att han är bäst hela tiden för han är BÄST!

Jag slår in paket, jobbar, dricker kaffe, drömmer om havet, övar på att laga mat. En sak är säker; det behövs vila efter resan. Nattklubbar är det sista som lockar just nu. Känns mer lockande med en skön måndag på Golden Hits med Schlagerfeber och mina sjuka vänner.

I morgon ska jag repa med mitt rockband. Eller popband kanske det är.

Det snöade lite igår vilket fick mig att gilla vädret i Sverige i några sekunder. Det är vackert med snö. Men efter några sekunder hade flingorna träffat marken och försvann snabbare än en fluga som man försöker smälla på sommaren.

Jag vill verkligen tillbaka till solen nu men ser fram emot en Jul med familj här i Svedala först. Jag har inte träffat min storebror och hans familj på 2 år. Det ska verkligen bli kul att leka med barnen för sedan kommer vi inte att ses på länge igen.

Det händer då och då att Las Vegas får besök av riktig snö.