Finn ett fel på fotot ovan?! Ledtråd: Klädsel.
Michelle är en nära vän till min väninna Annelie som jag var med på Golden Hits igår kväll. Vi drack lite vin och lyssnade på go musik.
Skål för Richard Herrey som gör ett kanonjobb på Golden!
Caroline föreslog att vi skulle åka till en liten by som Carlos kära mor kommer ifrån. Det lät kanon tyckte jag…sedan pratade fröken Arlycke om ett 300 år gammalt träd uppe i bergen som vi kunde åka och se. Klart att jag ville se det trädet; snacka om ball historia det trädet bär på.
Vi körde upp i bergen och vi åkte och åkte. Jag tänkte att var ligger den här byn egentligen. På vägen mötte vi cyklister och vandrare.
Vi åkte högre och högre upp och efter 25 minuter upp i himlen så frågade jag, ”Men har hans mamma åkt här då upp och ner varje dag?” Caroline tittade på mig och svarade, ”Men vi är inte på väg dit, vi är ju på väg till trädet!”. Vägen var smal och grusig utan staket som skydd utan istället varningsskyltar om stenras.
När jag tittade ut genom bilrutan såg jag bara enorma stup rätt ner för berget. Min kropp fick en nära döden upplevelse och jag började må illa. Det kändes som att bilen skulle rasa ner för stupet hela tiden. Jag bad Carlos att köra långsamt men det hjälpte inte så mycket. Det kändes som att jag hade fastnat i en loop på Magic Mountain. Som att jag hängde upp och ner för alltid och kroppen ville kräkas.
Jag distraherade mig genom att ta lite fina foton och tur var väl det då jag förträngde hela äventyret medan det pågick.
Jag bad Carlos att stanna bilen så att jag kunde kliva ut och då plötsligt kändes allt ganska bra igen. Jag kände mig fri. Vi började prata om att min kropp inte ville åka i bilen mer och när jag såg skylten om att det var 9 km kvar upp för berget så svimmade jag nästan. Jag kommer inte att klara det sa jag och föreslog att de övriga skulle åka upp utan mig. Jag ville gå ner för berget men det skulle väl ta 2000 år…suck.. Ring en helikopter, hämta en cykel vad vet jag…ner måste jag ju.. Jag var för yr för att köra själv så jag bad Caroline att köra långsamt ner.
Vi åkte och åkte och när jag såg vägen ner så kunde jag inte förstå att vi hade åkt upp hela den långa biten på denna smala livsfarliga väg. Jag var helt slut när vi kom ner igen. Det var synd att min kropp reagerade så för jag vill ju verkligen upp till trädet. Men det får bli en annan dag; kanske på en liten fyrhjuling.
Det snöar i Stockholm idag och här sitter jag i klänning och glömmer att det snart är november.
I Puerto Benús är det fullt ös medvetslös på somrarna. Nu är det lugnt och fridfullt och sommarens fester är långt borta.
I hörnet upp till höger på fotot ovan syns land som är strandpromenaden som vi promenerar på varje morgon.
Lyxbutiker och lyxbåtar ligger i hamnen.
Tolvan är en båt som man inte ser särskilt mycket av längre. Men den har en historia som än idag ger den en viss status. Det ligger fortfarande något andligt över att säga att man seglat Tolva. Med anledning av regattan Höstsol som går på Marstrand nu i helgen tänkte jag skriva ner ett par rader om Tolvornas seglats genom historien.
Mätregeln skapades så tidigt som 1906 och levde kvar ända fram till 1987. Mellan 1958 och 1987 var det 12mR-båtarna som användes i Americas Cup. Att båtarna kallas Tolva kan lätt missleda den oinvigde att tro att dessa båtar är 12 meter långa. Men så är inte fallet. Längderna varierar från 19 – 22 meter. Men var kommer då namnet Tolva ifrån? Jo 12 ska bli resultatet av en formel där man stoppar in bland annat båtens längd i vattenlinjen, dess fribord och segelarea.
Många tolvor har idag förfallit, särskilt de allra äldsta som var byggda i trä. Några av dem har dock tagits om hand och renoverats av entusiaster och dessa tävlas med just nu i skrivande stund på vattnen utanför Marstrand.
I Sverige har det byggts en enda modern Tolva som utmanade i Americas Cup 1977 och 1980. Den bär det fantasifulla namnet Sverige och konstruerades av Pelle Petterson. Bland namn man kanske känner igen hittar man bland annat Kookaburra I, II och III, Trivia och Evaine. De flesta nu levande tolvor finns i Storbritannien och USA men vi har en inte så oäven lista här i Skandinavien också. En komplett lista på de Tolvor man vet något om hittar man på www.12mR.de eller på 12mR’s officiella hemsida.
Ronda ligger 4,5 mil från havet i Marbella. Det är så fint så man tror inte att det är sant. Solkusten i Spanien är som ett mini-Los Angeles fast med mindre trafik och ett lugnare tempo. Jag älskar det!
Kolla mot det vänstra nedre hörnet på fotot ovan. Det står någon där.
På fotot ovan står Caroline och fotar Rondas vackra utsikt. Killen som ler mot kameran är hennes man Carlos som har deras son Lionel på magen.
Vackert som en scen ur filmen Avatar.
Det känns som att man går omkring i en saga. Som att det var här de satt och ritade av staden när de tecknade filmen om ”Skönheten och odjuret”.
Skulle kolla på fotboll på PunkPrint igår men dagens sysslor tog mer tid än vad jag trodde och först 23.18 var jag klar med allt och väskan var packad. 03.45 skulle jag med en taxi till Arlanda. Då var frågan ska jag vara vaken hela natten? Gå ner på stan? Sitta framför dumburken eller datorn? Nej inte skulle jag palla att vara uppe hela natten kände jag och ställde klockan på 02.45; normalt.
Jag tog en taxi Stockholm och fick lära mig att de har höjt sitt fasta pris mellan Stockholm och Arlanda till 520 balubas. Sedan att det var natt gjorde resan 9 balubas dyrare. 529 kr. Så åkte vi förbi en taxi Kurir och på den gick det att läsa att kalaset hos dom kostar 490. Det är en lite för stor skillnad tycker jag då jag tycker att även Kurir är ett bra bolag så blir det att åka med dom i fortsättningen…eller ja i alla fall tills dom inte får för sig att bli dyrast.
Det handlar inte om att jag är snål utan om onödiga extrautgifter. Precis som att jag vill ha det billigaste telefon- abonnemanget.
Checkade in och blev förvånad över att min väska bara vägde 14 kg. Ken och jag trodde att den vägde över 20 så det var en positiv överraskning 
Nu kan jag plocka många stenar på stranden och ta med hem 
Sitter och äter frukost på ett café och bredvid mig sitter några killar och dricker öl och shottar fernet. Jag menar vad är det? Typiskt svenskt? ”Nu är jag på Arlanda, det är semester så nu super jag mig full klockan 5 på morgonen och att jag är 50 år spelar ingen roll för nu är det FEEEEEEEST!!”
300 pensionärer och jag ska med planet till Spanien. Nu öppnade Taxfreebutiken så nu rusade några dit.
Det var väldigt trevligt på Malta. Ca 29 grader i luften och 26 grader i havet; helt ljuvligt. Trevliga människor gjorde resan extra rolig. Malteserna är snälla och trevliga.
Så underbart att kliva ut på en balkong det första man gör på morgonen och mötas av en utsikt full av blå himmel, hav och båtar. Klä på sig en bikini och gå ner och simma i havet. Livet är underbart när solen skiner.
Vi flög till Stockholm rätt sent igår och möttes av ett betydligt hemskare väder. 9 grader gjorde det kallt under kjolen. Det är vidrigt med kyla; jag hatar att frysa.
Här i St George´s Bay har jag simmat och simmat varje dag. Enormt bra badställe.
Marcus Petersson hade minst marker när finalen drog igång men han kämpade på och vann till slut SM 2010. Han var som ni förstår enormt glad.
Tvåan Johan Berg från Göteborg hade svårt att få fram ett leende direkt efter finalen. Han ville ju självklart vinna men jag lyckades fånga ett leende på bild.
Christer Larsson var glad över sin tredjeplats i SM i Omaha. Kolla in hans charmiga pris nedan:
När vinstpengarna dök upp på bordet dök även Maltas största vakt upp och fick min man att se ut som en liten plutt
Marcus Palms poker face tog honom inte hela vägen denna gång men kanske beror det på att hans turskor börjar ge vika. Skorna ser ut som en sovsäck utan ända; som ett sugrör med en fot i. Marcus ledsen att behöva säga det men du behöver ett par nya turskor helt enkelt. Uppe i vänstra hörnet syns en glad Johan Storåkers.
Några dagar och 400 fotografier senare gör jag ännu ett försök att blogga lite. Peter Hedlund och jag hamnade på en Kareaoke-bar under tiden som Ken spelade SM i poker. Vi sa att vi hette Dan Glimne. Peter var Dan och jag var Glimne så när det var dags att köra så hördes, ”And now it´s time for Dan Glimne from Sweden!”
Det har blivit sena nätter efter trevliga middagar med sköna människor som Dan och hans fru Ingrid, Sanna Ekman, Mikael Norinder och andra skojiga poker-vänner.
På morgonen äter vi frukost utomhus i solen med utsikt över poolen och havet. En buffé full av allt man bara kan önska sig till frukost väntar alla hotellgäster varje morgon.
Peter Hedlund tyckte inte att det var riktigt okej att jag fotade honom när han precis hade vaknat som ni kan se på hans min.
Ken berättade en rolig historia om att Peter kunde höra på gamla myntspelmaskiner om när de skulle ge vinst. På fotot syns även pokerspelaren Davor ”Blueberry” Pavic.
Peter skrattade och förklarade hur han bar sig åt.
Pokerförbundets ordförande Murat Sahan är nöjd med årets Poker SM som varit på Malta. Tyvärr så har det varit lite långt mellan hotellet och casinot; 25 minuter med taxi vilket har gjort att det inte har varit den ultimata sammanhållningen. Pokerspelarna gillar inte bara att spela poker utan de gillar även att umgås med varandra.
Det är helt fantastiskt att vakna på morgonen, kliva ut på balkongen och andas in frisk havsluft i det härliga vädret.
Dan Glimne bär ett par glasögon av märket D&G så på hans bågar finnes DG och jag behöver väl inte förklara varför han har valt just dessa bågar.
Oskar Silow är en trevlig och duktig pokerspelare från Göteborg.
Ken och jag har tagit promenader för att utforska ön Malta och då passade jag även på att ta lite vackra foton.
Det var trevligt på casinot igår som ligger i huvudstaden Valletta. Idag har jag promenerat omkring lite här i St Georges Bay och gjort lite research. I morgon ska Dan Glimne och jag ska åka en rolig grej som vi har hittat; jag kommer att vara lite nervös känner jag haha…det pirrar redan lite i magen. Dan Glimne kommer inte att vara nervös utan han kommer bara att älska den här upplevelsen hela tiden men så gör han ju sådant här också utan att blinka:
Valletta grundades av Johanniterordens ledare Jean Parisot de la Valette den 28 mars 1566, då orden, som länge hade regerat över ön, valde att grunda en ny stad på Scebberrashalvön precis efter slutet av Maltas belägring. Detta för att förstärka ordens position på Malta. Staden designades av Francesco Lapparelli, och många viktiga byggnader byggdes av Gerolamo Cassar.
Nästa byggnadsboom i Valletta inträffade under brittisk överhöghet. Då breddades portar, byggnader revs och byggdes om, hus breddades och allmänna institutioner öppnade. Dock skadades hela staden av bombräder under andra världskriget, bland annat förstördes stadens operahus som byggdes vid stadens entré under 1800-talet. Staden innehåller många historiska kaféer, mötesplatser, restauranger, banker, hotell och regeringsbyggnader. Det finns också allmänna trädgårdar som ger utsikt över bland annat stadens hamn.
Casino di Venezia ligger fint nere vid hamnen. Några meter till höger finner du Sjöfartsmuséet.
Invigning av konstgalleriet som visar utvalda verk av konstnärerna som skall ställa ut under 2010-11 samtidigt invigdes café och showroom.
På fotot ovan syns Eric Andersson som äger Galleri S7.
Ola Brising var glad.
Ken och jag gillade tavlan nedan bäst. Den symboliserar seger.
