Om att ropa först och tänka sen…

av Anna Dabrowski

Dagen var trevlig. Jag har spelat basket och lekt med glada barn. När Ken och jag skulle äta middag ikväll så kom Daphne Leon och hennes kärlek cyklandes ner för Linnégatan. Jag ropade, ”DAPHNE!!” Hon vände sig om och vi hälsade och vinkade glatt. Sedan kom jag på att hon faktiskt hade kunnat cykla in i något Förvånad

Var det verkligen meningen att folk skulle bo här?

av Anna Dabrowski

pool1.jpg

När jag ser ut genom fönstret och ser de gula löven på träden så känner jag att detta väder inte är gjort för att leva i. Jag har varit i Stockholm i 2 veckor och det har regnat mer eller mindre varje dag. Jag lägger energin här i Sverige på att njuta av människor som jag saknar när jag är i USA; för det här klimatet är inget att hurra för. Längtar tillbaka till solen och det känns skönt att veta att jag är där om ett tag igen. Ska på lite andra äventyr först 🙂

”Kalla mig Hanni!”

av Anna Dabrowski

Tjuren Hanniball stod ute i hagen och solade hela dagarna. På andra sidan staketet stod ett gäng kossor och ropade på honom hela tiden. Hanniball låtsades som att han inte hörde dom. En dag när kossorna ropade på honom så kunde han inte motstå dom och hoppade över staketet. ”Hej Hanniball!”, ropade de glada kossorna och Hanniball svarade, ”Kalla mig Hanni för ballen hänger i staketet!”

Sida 214 av 405