Barry Greenstein har alltid med sig några exemplar av sin bok; Ace On The River när han spelar en pokerturnering. Inte för att läsa i under turneringen utan för att ge bort till den som slår ut honom ur turneringen eller till de som han slår ut.
Jag frågade Ken om inte det skulle vara någonting för honom att göra. Ken svarade, ”Jo jag vill ge dem en stekpanna……i huvudet!” Jag fnissade 
Läste precis om en 77-årig man som ska utvisas från Danmark i morgon. Han har bott i Danmark i 6 månader och nu får han åka hem till USA. På 60-talet hade han ett förhållande med en kvinna i USA som sedan flyttade till Danmark. Nu har de blivit kära igen på gamla dagar. Eftersom att de båda ursprungligen kommer från USA så tycker Danmark att paret har mer anknytning till USA och kan leva där.
Som vanligt har gubben gått ut i tidningen och många läsare rasar mot den elaka staten som utvisar människor. Men seriöst, varför ska den här gubben behandlas annorlunda än vi? Om jag åker till USA på ett tremånaders-turistvisum och stannar i några månader extra; vad gör USA med mig då? De skickar hem mig. Ska jag gå ut i tidningarna och gråta då, ”Jag träffade en kille som jag är kär i och nu ska de skicka hem mig buhuhu snyft snyft snyft…”
Tanten får väl ta och åka över till USA och gifta sig med honom om de nu är så kära. Måste vara bättre för de båda att leva i ett land där båda kan språket kan jag tycka.
Jag blir irriterad på alla som springer till tidningarna så fort de inte får som de vill.
Ken och jag såg filmen ”Just Go With It” precis. Det är en rolig och bra film!
Ett av det roliga med filmen är att de som har gjort filmen verkligen måste älska Dolph Lundgren; ”The guy from Rocky IV”………NOT! Dolph blir helt totalsågad och man förstår att de som har gjort filmen tycker att han är en snål värdelös skådis som bryter på tyska och hör hemma på en treveckors skådiskurs med 8-åringar. Harregud säger jag bara och skrattar så jag gråter. Kolla in scenen nedan, snubben i glasögonen heter ”Dolph Lundgren”:
Har varit på marknaden och köpt några kilon röda smarriga jordgubbar. Vädret är strålande och jag börjar bli sugen på att åka till Vegas igen. Känner att jag börjar längta dit. Dags att åka snart. Mellanlanda på Disney World och gifta sig Spela poker på The Venetian där gubbarna verkligen saknar mig vid det här laget 
Åka och hälsa på lite i Hollywood ser jag också fram emot.
Igår åt Ken och jag middag på en Thailändsk restaurang. Plötsligt kom det in ett äldre par som gick fram till bordet bredvid oss. ”Are You following us?” frågade Ken. Tanten såg ut som att någon anklagade henne för mord. Gubben fattade att frågan inte var allvarlig och skrattade lite. Men tanten såg ut som att hon tänkte ringa polisen tills Ken förklarade att vi varit på samma restaurang på Nyår.
Då trillade polletten ner, i alla fall på gubben. Tanten började andas igen och fick fram ett litet skratt. Gubben tyckte att det var kul och började prata med oss om festen. Gubben var galnast på festen faktiskt och sjöng en Irländsk sång tills de övriga runt bordet bad om nåd.
Det var ju märkligt att vi hamnade på samma restaurang igen… Det finns ju tusen att välja på…
Pokerrävar
Sitter här och surfar runt lite och tänker på att det inte händer speciellt mycket i pokervärlden just nu. Det är nytt år och folk har väl semester. Så dyker det här fotot upp… Är det Phil Hellmuth? Enligt fotografen så är det Phil som kör korven. Tydligen så åt han en korv samtidigt som han körde
Jag älskar fyrverkerier och speciellt de i Las Vegas. Ingen tråkig syn att sitta på balkongen hemma 4:e juli och kolla på mästerverken. Det blev ingen Nyår i Vegas för oss i år men såhär såg det ut på The Strip i natt:
”Jag kan köra dig i röven!” svarar han.
Ken och jag bestämde oss för att fira Nyår på Casa Fernando i Spanien. Det vi hade missat var att boka bord. Vi promenerade bort till retaurangen vid 21-tiden och fick det tråkiga beskedet, ”Vi är jätteledsna men det är fullt.”
Vi lämnade stället och jag tänkte att det ordnar sig. Spanien är fullt av trevliga ställen. ”Det var ju ett jävligt bra slut på det här året!” sa Ken. ”Ja det var det.” svarade jag och i samma stund kom Hovmästaren springandes ut på gatan efter oss.
”Vi har ordnat ett bord, lite trångt men det fungerar!” sa han glatt och tog med oss in. Personalen på Fernando gillar oss då vi brukar vara där och skoja lite med dom. Han trodde vi var lite bänga som inte bokat bord på Nyår men lyckades ordna det trevligt för oss vilket var väldigt snällt.
Hade det hänt i Sverige? Jag tror faktiskt inte det, inte ens för snubben som spenderar 20.000 kr på ”Hells Kitchen” varje lördag. När det är fullt i Svedala, då är det fullt.
Det blev en jättekul och trevlig Nyår! Efter tolvslaget bjöd Hovmästaren oss på fina drinkar och när det var dags att rulla hem så passade Ken på att tjuvåka med på kockens sopvagn 
Det var livat så jag fick stoppa ouppblåsta ballonger i öronen för att inte bli hörselskadad. Hör här:
