Några drinkar senare…
Jag: Det är någon som har ringt mig.
Bella(kompis): Vem kan det vara?
Jag: Det måste vara Super Mario!
Bella: Super Mario?
Jag: Ja han är lite låg…han har 2-up på mig så jag tror att han behöver ett extraliv.
Fotot ovan är på mig at Hugh Hefners Sky Villa at Palms. Ena dagen hoppar jag i Hugh Hefners soffa och nästa badar jag i havet i Ronneby i Blekinge. Mitt liv är spännande. Just nu har jag kommit till Spanien. Efter en dag med bad och fixa det och fixa det, sitter vi nu och kollar på serien Smash. Så sjukt bra serie, jag kan hela utantill och sitter och säger replikerna.
Det är tidskaos. Så många att träffa och så mycket att fixa. Dock hann Ken och jag med en mysdag/kväll/natt på Stallmästaregården. På kvällen(igår) såg vi dokumentären ”Historien om ett lag – och ett land”; historien om IFK Göteborg på 80-talet, laget som under ”Svennis” ledning slog Europas giganter. Fantastisk film faktiskt. Rörmokare, kockar och elektriker som hade sin storhetstid under 1980-talet. En film som fick mig som föddes 1979 att förstå hur stor det var när IFK vann UEFA-cupen 1982. Min far har berättat för mig om IFK, Glenn Hysén har berättat för mig om IFK och jag har alltid förstått hur stort det var. Men efter att ha sett filmen så känner jag att det var större än när Sveriges landslag tog VM-brons 1994. Jag ska ut och resa och under tiden; IFK:are eller ej; kolla på filmen här:
Idag var min frilla inte så grann…
Min väninna Fredrika Johnson tog detta foto inne på Anglais tidigare idag. Jag kollade på fotot och sa, ”Jag somnade med blött hår igår och nu har jag jättefin frisyr, men det är helt okej, du får lägga ut den på din blogg”. Inget smink, ogrann frilla men ändå så grann 
Jag har lite ont om tid. Mycket att fixa med då jag ska lämna Svedala på tisdag. Återkommer med nytt inlägg i morgon 
Pokermiljonen var ett program som jag skulle kalla för underhållningsprogram och inte för ett seriöst pokerprogram. Det var Ken som satte konceptet och säga vad man vill om världen bästa man men underhålla det kan han. Inspelningen gick alldeles för snabbt för att det skulle bli poker och det hela var egentligen ett lotteri. Dilbas eller Pontus Gårdingers vinst var egentligen inte mycket värd rent pokermässigt, men som underhållning var det ju såklart kul att vinna och ta med säcken med pengarna hem.
Jag minns när vi var nere på Cypern under inspelningen av den sista säsongen. Bert Karlsson och jag satt och kollade på en monitor utanför studion och höll låda. Ken satt i studion och spelade. Bert och jag uppmärksammade ganska omedelbart unibetutmanaren Mikael Laurila. ”Han ser ut som en mördare.”, sa jag. Bert skrattade och sa, ”Mördare, det är det minsta han är. Han är en livsfarlig yxmördare!”.
”Säg inte så om min kompis”, hördes från en röst bakom. Bert vände sig om och frågade, ”Är du kompis med honom? Han är ju helt fullständigt livsfarlig!”. Bert och jag hade jättekul.
Så dök den numera kända ”ankan” upp och nu menar jag inte Anna Anka utan den gula anka som Ken hade med in i studion. Bert jublade, ”Detta är jävligt bra TV ska jag tala om för dig Anna! Nästa år ska jag ta med en gigantisk dildo och slänga upp på bordet!”
För Bert är det ingen skillnad på att vara med i Pokermiljonen eller att sitta i greenroom på Melodifestivalen. Allt handlar om underhållning och att underhålla. ”Glöm inte att bjuda mig på ert bröllop!”, säger Bert när vi springer på varandra.
Så vad jag menar är att vem minns att Pontus vann? Men hur många minns ankan? Min lilla brorson som jag kidnappade ankan av kanske inte var lyckligast i världen i någon dag men jag fixade sedan en ny till honom.
Vad jag menar är att den sortens poker med kändisar och snabba spel kanske inte ska tas på så stort allvar. Jag hittade ett klipp på nätet med titeln: The Game, Lord Finesse and Rahzel in Hip Hop Holdem.
Spelet är helt värdelöst men om man gillar Hip Hop så antar jag att man tycker att det är kul att se dessa killar leka lite med varandra. Man ska alltså inte bli arg, kalla dom för tomtar utan komma ihåg att det är underhållning.
Kens program på Kanal5 var poker. Allt blir ju helt annorlunda när det bara är duktiga pokerspelare med. Men många tittare förstår inte skillnaden på programmen och tror att Pontus Gårdinger är en jätteduktig spelare. Nu tror jag inte att Pontus tror det själv, men det finns andra kändisar som verkar tro att de är världsklass trots att de inte ens kan vinna på CC(Casino Cosmopol).
Igår var det en spännande dag. Först var jag uppe i tornet och blev intervjuad av Murat Sahan. Efter att ha spillt kaffe på trappan, mina skor, min tunika, mina byxor och min sjal var det sedan att snabba sig hem för att byta om till en kväll på Gröna Lund och Rockbjörnen. Det blev en riktigt kul kväll och natt med så många glada vänner som jag inte har sett på alldeles för länge. Ola Svensson, Danny Saucedo och Eric Saade fixade årets Julklapp genom att skriva hälsningar till min brors barn i mitt hemliga block som jag annars använder till att plugga spanska.
Det coolaste som hände under galan var att Lars Berghagen tog emot Iron Maidens pris för Årets liveakt hårdrock. Lars berättade sedan för mig att han satt uppe i sommarstugan i Svärdsjö när telefonen plötsligt ringde. Det var hans gamle vän Nicko McBrain; trummisen i Iron Maiden som frågade, ”Can you pick up my bear?” Och det var klart att Lars kunde. Jag tycker att det är fullständigt megaball att Sveriges alldeles egna supersnälla nalle hämtade Iron Maidens björn.
2003 hälsade Nicko på i Allsång på Skansen där hans kompis Lars var programledare.
Efter galan blev det dans, vin och skratt på efterfesten. Tack SUBITO och Aftonbladet, det var Amazing!
Det går lite i ett här nu. Fullt schema innan det blir dags att lämna landet om några dagar. Nu ska jag ut och fixa lite grejer och i afton väntar ROCKBJÖRNEN som är min favoritfest. Det är Subito som håller i kalaset.
Den här låten gör mig så glad 
Dybban har skrivit ett inlägg om mig som är helt sant; jag dör faktiskt hellre än röstar på sossarna. 
Dybban skriver också att han kollar på True Blood(hihihihi), personligen så kollar jag inte på sådant trams utan håller mig till Desperate Housewives…
Men i alla fall så förklarar Dybban att serien består av figurer med alla möjliga skepnader och egenskaper som brukar fråga varandra, ”What are you?” Och nu frågar Dybban mig, ”Anna, what are you?” Svaret är mycket enkelt: Jag är en animering.
Det här med att hellre dö än att rösta rött är jag som tur inte ensam om. Jag får ofta frågan utomlands, ”Hur kan folk vilja ha socialism?” Jag brukar svara, ”För att de inte förstår vad det innebär att inte ha toapapper att torka röven med!”
My female neighbour said, ”I am not like that, I am sorry but I am not a
California girl.” Her boyfriend answered, ”No You are J-lo from the
block!”
