I Spanien smakar frukten och grönsakerna frukt och grönsaker. Jag äter så mycket tomat och löksallad här att man kan tro att jag aldrig har sett en tomat tidigare. Man behöver inget godis när melonen smakar glass.
Jag minns också en gång när jag var på en marknad i Polen med min mor. Vi köpte rödbetor, jordgubbar och annat som om vi hittat guld. Tanten som sålde varorna frågade min mamma och det inte fanns grönsaker i Sverige då hon tyckte att det var märkligt att människor från Sverige var så fascinerade över några rödbetor. ”Detta är lyx för mig förstår du, i Sverige smakar grönsakerna ingenting!”, berättade jag för den förvånade tanten.
Det är ett skämt att gå på ICA i Sverige och betala 12 kronor för en tomat som smakar vatten och saknar näring.
(En riktig strippa bloggar; jag vet inte vem hon är)
Still collecting money at the club, but (for now) with the top on
By Justice
Since I can’t risk getting another ticket (and it is a matter of pure chance to get another one while stripping), I’ve gone back to cocktail waitressing for a little while now. Work has been incredibly busy with the mass hysteria of March Madness. I’ve been earning what I would on a night of stripping. As cool as that sounds, I’m also kind of bitter that I just can’t be dancing right now.
For a little more rain on my parade, I get asked constantly for lap dances when I am a waitress. The money is there for me and I can’t have it. I turned down $100 for a single lap dance on my last shift. I have to decline, of course. I’m the waitress. “What about on your break?” the same customer asked. Jeez.
I was happy to be a waitress when it was my own choice to take a break from dancing. Now, although I’m absolutely grateful to have the option to work as a waitress, I am bitter that dancing is not an option. The fact that it all happened by a stroke of bad luck makes me really angry.
So for now, I’ll listen to the strippers talking about how much money they made and know that it could have been mine. It is a depressing thing to know.
Härliga dagar med havsbad, strandpromenader, grillad fisk och världens bästa Ken.
Bord nummer Julafton.
20:45 på kvällen och solen skiner.
Mysiga kvällar vid havet.
Läs full artikel här:
Full Tilt financial transactions show Ivey may owe site $6 million
The Bullring 1785 byggdes Tjurfäktningsarenan i Ronda och är världskänd som den första arenan som byggdes med syftet för tjurfäktning. Den första fighten på arenan ägde rum samma år med de kända matadorerna Pedro Romero och Pepe Hillo.
Och det är här Ken kommer in i bilden. Inte för att han är en känd matador utan för att han är så enormt duktig på att hitta bra restauranger med fantastisk mat. Man kan ställa ut Ken i skogen och han kommer att hitta ett bra ställe att äta på.
Ken hade aldrig varit i Ronda tidigare och hade med sig en lista på några bra restauranger som han sniffat upp. Jag ville gå en väg, Ken en annan… Plötsligt tittar Ken upp på en väldigt vacker byggnad och säger, ”Här är det! Pedro Romero.” Jag visste inte vem Pedro var men atmosfären, stämningen och pondusen strålade ut på gatan. Vi klev in och jag visste på två sekunder att det är här man ska äta i Ronda.
Man kände i väggarna att hit gick det fina folket innan tjurfäktningen. Man kände i atmosfären att hit går de som älskar god mat och här satt nu vi och njöt av oxsvans i långkok och anka.
Omringade av bilder på Pedro Romero, hans fans och ett och annat uppstoppat tjurhuvud.
God natt Svedala!
Idag ska vi åka till Ronda. Jag har varit där tidigare och där fanns mycket att fotografera. Nu ska vi dit så att Ken får uppleva Ronda live.
Gott är det! Jag har sett några goa svin som gottade sig i ekollon
Tjurfäktningsarenan i Ronda är 226 år gammal.
Här har jag tagit ett kort på Chicago.
Här har Ken tagit ett kort på mig. Ken brukar som ni ser inte lyckas så bra när det gäller att fotografera(bilden ovan har jag förbättrat i datorn så mycket det gick). Skärpa och ljus är inget som Ken tänker på så jag brukar oftast ta kort på mig själv även om Ken är med. Men nedan är en bild som han faktiskt har lyckats ta alldeles själv. Man ser tillräckligt tydligt vad det är på fotot och tur är väl det dagar då man sitter och spelar poker med sköna människor som Jason Alexander: