När vi tog en taxi till flygplatsen i Vegas i fredags så frågade chauffören vart vi skulle. Hon sa att hon precis hade fått några mynt från några passagerare. Hon visade oss mynten och sa att vi säkert inte heller visste var mynten varifrån. ”Det är ju Kungen”, sa jag.

När vi sa till chauffören att mynten var svenska, liksom vi, så blev hon helt salig av glädje och tyckte att det var helt ofattbart att hon hade fått några svenska mynt och nu hade svenskar i bilen. Som om hon hade hade hittat en tennisplan i en skidbacke och nu fick ett rack och en boll att spela med. För henne var detta lika exotiskt som när vi träffar på någon från Tibet. Hon pratade om det, ringde sin man och berättade om det och gav oss mynten som var tre kronor. Hon sa att det är lyckopengar som hon vill att vi ska ha.

Sverige vet du…lika stort och intressant som en droppe i havet. Kanske något för dom som tror att livet handlar om att hänga på Stureplan att tänka på…ja att hur ballt och viktigt är det? Vem fan bryr sig…egentligen?

Och ja ja ja jag hänger själv på Stureplan men inte för att hela mitt liv handlar om det utan för att jag kan hahahaha… Underbara vänner har jag på Stuuuuureplaaaaaan

Svedala.

Ken och jag var i London i lördags och låg på hotellrummet och bläddrade lite bland kanalerna på TV. Plötsligt fick vi upp finalen i ”Pop Factor” som är ett engelskt alternativ till Talang för folk som har/har haft ett tufft liv. Mongoloider, förståndshandikappade, dvärgar, folk i rullstol m.m. m.m. Och en kvinna(Geraldine) som opererade bort sin penis förra året, hennes mor ville inte veta av henne efter det…

Det var enormt proffsigt men juryn sa helt galna grejer och det drevs med de här stackars människorna på ett förnedrande sätt, kul men liksom lite to much. Visst produktionsbolag kan vara råa men inte så här råa…eller? Efter att ha satt skratten i halsen några gånger så sa Ken,”Driver dom med oss? Det är någon som driver med oss…detta kan inte vara på riktigt!”.

Det var inte på riktigt…tyvärr eller kankse inte tyvärr… Hur som så visade sig vinnarlåten vara en fantastiskt bra låt som skulle vinna Mello alla dagar i veckan. Vinnarlåtarna i Idol är inte i närheten så bra som den här:

Geraldine spelas av en man som heter Peter Kay och det är också han som har skrivit manuset till det här programmet. Han är ett geni! Så bra gjort! Påkostat och genialiskt

Jag har inte uppdaterat bloggen på några timmar då det är dags för att vara i och å omkring Europa i några veckor. Igår var jag i London hela dagen och solen sken faktiskt och nu är jag i Spanien(pokerturnering i Malaga 1-3 april). Svensk högsommarvärme bjuds det på här! Ska åka och handla lite fina pålägg nu…återkommer om några timmar.

Jag letar dagligen efter den här galningen Tony Clifton:

Fashion Show Mall ligger på strippen och är USA´s bästa köpcentrum. Jag har varit på många Mall´s runt om i USA så I know. Forum Shops at Caesars Palace är mycket vackrare men nu pratar jag vanliga Mall´s. Outleten vid Downtown: Premium Outlet´s är också helt överlägsen.

Trump Tower som vi bodde på tidigare. Kolla in de två gamla tennisbanorna i det högra nedre hörnet.

Ken kom hem nu och bad mig att titta på inlägget som jag har skrivit om Chad Brown. Jag har gjort ett stort slarvfel i det inlägget…eller slarvfel är väl kanske inte rätt ord då jag alltid dubbelkollar det jag skrivit flera gånger. Men fel har det i alla fall blivit. Det står att Chris nyligen opererats för cancer men det är CHAD det ska stå. Jag har råkat skriva Chris istället för Chad. Jag ber väldigt mycket om ursäkt för det!

I USA kallas Christer Björin för Chris och jag hoppas verkligen att det inte var någon som trodde att det var honom jag menade. Jag träffade Christer senast igår och kan garantera att i den farbrorn så är krutet torrt!