Klockan är fem. Alltså fem strykna timmar senare. Men jag gillar städning, det är som terapi, jag tänker på hur historien jag skriver om ska utveckla sig; ska den verkligen börja som den gör? Är det inte bättre om den börjar där? Jag sätter på en tvätt, en såpa på TV och fortsätter att stryka. Tänker, funderar och planerar. Nu är klockan fem, solen skiner, himlen är blå och det är dags att ta sig till Wynn och spana in pokertuneringen.

Strykningen är klar TJOHO!