Det finns ett liv före Vegas och ett efter. Innan jag flyttade till Vegas så tyckte jag att Stockholm var en ganska stor stad. Men efter att ha hängt på Strippen och blivit van vid att hela Stureplan får plats inne på ett hotell så har hela min syn på Sveriges städer förändrats. Stockholm känns som Karlstad och Karlstad känns som en rastplats på motorvägen mellan Vegas och LA.

Efter att ha sett världens bästa shower igen och igen så tror jag inte att det finns något kvar i Sverige som skulle kunna göra intryck på mig. Jag känner mig inte förstörd utan tvärtom glad för att jag klivit ut ur denna ankdamm. Jag känner mig befriad.

Det jag vet är att ABBA äger, Ace of Base äger, Roxette äger, Robyn äger, Zlatan äger, Björn Borg äger, Jan-Ove Waldner äger, Bert Karlsson äger och resten skiter jag i.

Det jobb som Robert Aschberg och Hasse Aro gör glädjer mig också och det är trevligt med artister som Lill-Babs, Alcazar o.s.v.; människor som kan något och som gör något bra.

Jag mår illa bara jag ser människor som Katrin f.d. Schulman och fattar inte vad de gör i media och vad det är för människor som anställer den sortens människor. Inkompetenta obegåvade människor som gör karriär på att snacka skit.

Vad vore Sverige utan Bert? Svar: Svintråkigt.