Visst gör det ont när knoppar brister, men det är naturens lag. Förändringar sker och nya tider kommer. Man måste hänga med i svängarna annars hamnar man på efterkälken som en gammal dinosaur. Sverige är idag ett mångkulturellt land som tävlar på en global världsmarknand. Det innebär nya förutsättningar. Det duger inte längre att käbbla om vem som ska ha vad av den krympande kakan. Rättvis fördelning javisst, men först en riktigt välfärd. Visst gör det ont när knoppar brister, men det innebär också nya möjligheter. Den nya tiden är här och anpassning är ett måste.
Sverige är ett land där alla har chansen att utbilda sig och bli precis den man vill bli. Vi ger inte bara våra svenska medborgare chansen utan vi hjälper också utlänningar som av olika anledningar har bosatt sig i Sverige. Sverige är ett land känt för sin välfärd, gatornas trygghet och den rena naturen. Vi uppfostrar våra barn till att värna om miljön och lär dom att panta mera istället för att drämma burken i papperskorgen. Vi vill vara neutrala och inte synas eller höras för mycket. Vi vill ha fred och öppnar inte munnen negativt i onödan. Sverige är fantastiskt!
Men jag tappade hoppet om Sverige när jag läste en artikel där Göran Persson sa att en bensinhöjning inte påverkar honom för att han kör Anitras tjänstebil. Han var statsminister då och ingen reagerade.
När jag slutade gymnasiet så valde de flesta att inte vidareutbilda sig. Varför skulle de göra det när de kunde jobba i simhallen eller i någon restaurang. Vissa som valde att kämpa och utbildade sig har lyckats ordentligt. Men i Sverige hyllas man inte om man kämpar och lyckas. Nej man ska straffas. Man ska minsann inte tro att man är bättre än någon annan! Man ska minsann inte köpa sig en häftig bil för då är man ett riktigt svin. Hur många gånger har Svensken helt ärligt glatt sig åt någon annans framgång? Vi är missunnsamma och avundsjuka. Om det finns en Zlatan i landslaget som lägger mål då gynnar väl det alla? Ska de andra i laget springa runt och snacka skit om Zlatan för att de är avundsjuka för att han la målet.
Är det kanske vårt fall? Att de som inte valt att kämpa från början ger upp och istället för att ta sig själva i kragen så lägger de hat på de som lyckats bättre i livet. Det är bara vi själva som skapar vårt liv, det är vi som valt det från början, bara vi själva och det är också vi som kan ändra på det. Vi måste sluta förtala de som lyckats och komma ihåg att det är de som valde att kämpa.
Sverige är ett mångkulturellt land med öppna gränser till grannarna och istället för att bara prata om hur det vi har ska fördelas så måste vi skapa något tillsammans för annars kommer det inte finnas något kvar att dela på till slut. Vi ska alltså värna om Zlatan och inte vara avundsjuka på hans Ferrari och jättevilla. Och det gäller alla som lyckats, från artister till pizzabagare. Vi måste sluta vara avundsjuka och börja kämpa. Tack och lov så har vi en regering nu som sparkar soffliggarna i baken. Och vill man inte kämpa så har man heller inget rätt att gnälla!
Jag har växt upp i Sverige men jag är född i Polen. Jag har sett ett annat samhällssystem. Jag gråter i mitt hjärta när jag tänker på de över hundra miljoner som dödats av kommunismen. Tyvärr har svensken glömt bort att frihet inte är gratis, och tyvärr inte ens en verklighet för stora delar av världen. Jag tror tyvärr att vi varit för snälla utan att förstå vad världen gått igenom, att jordens befolkning har blivit härdad och stenhård under tiden som vi levt vårt trygga liv. Klart att det är fantastiskt att Sveriges befolkning sluppit lida men det är kanske därför vi har problem idag.
Vi har släppt in invandrare som vi inte har tagit hand om. Vi har inte ställt några krav på dom och när de begått kriminella handlingar så har vi inte vidtagit åtgärder utan tyckt synd om dom då de flytt från krig. Vi har inte tagit ansvar och insett sanningen av våra handlingar utan i vår snällhet låtit oss erövras. Invandrarna som sätter eld på Rosengård är inte tacksamma för att de fått komma till Sverige, de bryr sig inte, många av dom vill inte ens vara i Sverige, kan inte prata Svenska.
Vi måste kunna älska Sverige utan att bli kallade för rasister. Varför får alla andra länder vara patrioter men inte Sverige? Det har varit dags för länge sedan att lära barnen i skolan om Mao och om hur det är att inte ha något papper att torka baken med. Det är dags för Sverige att ta i med hårdhandskarna och ställa högre krav på befolkningen. Det är dags för svensken att sluta vara avundsjuk, missunnsam och rädd! Sverige behöver bli positivt, vi måste börja le mot varandra på gatorna och kämpa tillsammans som ett lag!
