Nätet har ”bubblat” kring Gunvald Larssons avsked till svenska biopubliken ett tag… (nej, ni behöver inte mejla – detta är inte en spoiler)

*SPOILER* Gunvald säger upp sig, flyttar ut på landet och blir mjölkbonde #Beck pic.twitter.com/8bygsiAIDJ

— Marcus Andersson (@Mackanander) 3 januari 2016

Men det var ingen i filmsverige som iddes samla till exempel ”Brons” manusförfattare när det var dags att skriva ut Mikael Persbrandt ur Sveriges mest tjatiga filmserie. Istället kokade man ihop en sedvanlig soppa som kommer få primetimetittare i alla ålderskategorier att somna gott när ”Beck: Gunvald” går på TV4 om något halvår.

Detta är ingen recensionsblogg, Aftonbladets expert Jan Olov Andersson har redan gett filmen +++. Och kallat Gunvalds sorti för ”lite snopen”. Det är ett rejält understatement. I själva verket har väl inte ”Beck” varit fängslande sedan 90-talet, oklart om det beror på mig eller på filmernas kvalitet, kort sagt var det långt innan Mikael Persbrandt blev superstajlad, näshårstrimmad och spraytannad inför varje scen och kom in för att göra runt fem alibiminuter i filmer som annars hölls uppe av Reidar Dahlén, Jr.

Visst måste man se filmen. Men varning: undertecknad tvingades av tristess dela upp filmen i tre delar, som sågs under tre dagar. Som en seg pralin om dagen under en hel långhelg.
Inga näsdukar kommer att behövas. Dock är en enda scen i filmens själva klimax (en kvart in i filmen) fullkomligt sevärd, i Beck-mått mätt rent fantastisk. Där får vi dramatik ackompanjerad på sedvanligt creepy vis med ett örhänge från tiden då vevgrammofonerna gick varma. I detta fall Taubes praktfulla ”Fritiof Och Carmencita”.

Hade man klippt bort en timma av filmens mittparti hade den varit både spektakulär, explosiv och spänningstät. Nåväl, däremellan får publiken avnjuta hån mot prostituerade, frekvent användande av uttryck som ”vi har satt span på hans lägenhet” och inte minst en gangster som bosatt sig i en kolonistuga i barnvänliga Tantolunden. Nu när Mikael Persbrandt av dunkla skäl lämnat serien kan vi avnjuta det som lockade många till filmerna: Gunvald i högform. Ajöken Gunnie!