Kröniketävlingen är avgjord.
Sammanlagt skickades 126 bidrag in.
Jag var chockerad och imponerad. Hade väntat mig tio, kanske.
Men 126 krönikor rasade ner i min inkorg. Jag läste och läste och läste, och tänkte:
Ni är så vansinnigt duktiga. Allihop.
Men bara tre kunde vinna. Så var det sagt, och så var det tvunget att bli.
En av dessa tre vinnare heter Sofia Olofsson.

Motivering:

Att skriva en bra krönika, en som säger något och förmedlar en känsla, kräver övning.
Massor av övning.
Det kräver att man slår knut på sig själv för att hitta rätt formuleringar, rätt ton, rätt dramaturgi.
Det här är Sofias första försök.
Hon är sexton år. Hon har tonen, hon har formuleringarna, hon har känslan.
Ett eget sätt att uttrycka sig, ett språk som ibland gränsar till poesi, som ibland skevar, men alltid känns.

Jag vågar knappt tänka på hur bra hon kan bli.