Godnatt, mina kära.

Om jag någonsin regisserar en amerikansk film ska NYCs ljuvligaste konstnärsflicka Viron Fry spela huvudrollen.

Bara så att ni vet.

Ja, ja, jaaa. Jag vet att det är sjukt tråkigt med matbilder i bloggar.

Men det var ju så jäkla GÖTT.

Mississippi Inn på Nytorgsgatan i Stockholm, ladies and gentlemen!

Häromdagen diskuterade vi vuxenhet här på bloggen.

Ni berättade vad som varit det vuxnaste ni gjort den senaste tiden. Och jag måste ha inspirerats.

Nu skriver jag nämligen en krönika som jag inte riktigt vet vilket håll den drar iväg åt, men jag tror att den handlar om att bli vuxen. Om att inse att det kanske inte längre är ”vi” och ”de vuxna”. Utan att ”de vuxna” är… vi. Men man kan säga att jag fastnat lite. Jag har ramberättelsen, jag har tankarna, men jag kan inte riktigt formulera dem.

Så, vad gör man när man kört fast? Man tar hjälp av alla briljanta människor i sin närhet. Jag ska dra iväg och käka middag, och planerar att mjölka alla i sällskapet på tankar, funderingar och åsikter. Och kom på att jag naturligtvis kan göra samma sak med er.

Alltså: Brainstorm! Ämnet är ”att bli vuxen”.

Hur ser ni på vuxenhet? Tänker ni på er själva som ”vuxna”? Är det ett positivt eller negativt laddat ord för er? Hur såg ni på vuxenhet när ni var barn?

…och så vidare. All input uppskattas!

För ett och ett halvt år sedan kom bikinibilderna som fick blogghatarna att kalla Jennifer Love Hewitt fet.

Nu har samma sak hänt 16-åriga Miley Curys.

Jag skulle vilja skriva något smart om det här. Men jag kan inte. Jag blir bara för ledsen.
Över att vårt samhälle skapat vidriga näthatarmonster, fulla av förakt och utan förmåga till empati. Människor som helt saknar uppfattning om hur kvinnors – och unga flickors – kroppar ser ut.

Jag förstår faktiskt inte.

Att sjuka flickor, och pojkar och män som aldrig sett en kvinna annat än i retuscherad form på tidningsomslag, kan rynka på näsan åt fina Jennifers inte helt släta baksida – som påminner väldigt mycket om min egen – är kanske inte helt konstigt. Vet man inte hur vuxna kvinnokroppar ser ut i verkligheten kommer det kanske som en chock att vi inte går runt på stranden och är photoshoppade.

Men – Miley Cyrus?! Det är en sextonåring vi pratar om, för Guds skull. En sextonåring vars kropp i mina ögon inte skiljer sig det minsta ifrån de photoshoppade flickorna på tidningsomslagen. Jag skulle vilja påstå att hon är chockerande vältränad – hon har ju för fan inte minsta antydan till underhudsfett någonstans.

Som sagt. Jag förstår inte.

Hur får dessa idioter sina sjuka idéer? Är det all rapportering om ”Lindsays nya skräckkropp” och ”Nicoles vänner oroliga: Hon svälter sig själv till döds” som tagit ut sin rätt? Har nätidioterna fått för sig att det näst-intill-ihjälsvultna utseendet är det ”rätta”?

Jag önskar bara att papparazzifotograferna kunde lämna omyndiga flickor ifred på badstranden. Att det slutade skrivas artiklar om människors vikt och kroppar. Att vi kunde fokusera på något annat.

Och nej, kom inte och säg att jag borde fokusera på något annat. Jag tror inte på att tiga ihjäl problem. Man får uppmärksamma problem utan att ha en lösning. Tro mig, jag önskar att jag hade en.

Nejmen! Pål Hollender går på filmpremiär med Anders ”Moneybrother” Wendins flickvän Linda Santiago. Så tokigt.

…eller?

Pål? Anders? Anders? Pål?

Stackars vimmelfotografer. De kan inte ha det lätt.

Recept på min fantastiska flintastektårta:

1) Lägg tre råa flintastekar ovanpå varandra.

2) Skiva jordgubbar och lägg dem på stekarna.

3) Färdig – varsågod att sukta dina vegetarianvänner!

Vego-David var nog rätt sugen. Nästan redo att tänka om. Det ser man ju.

Åh. Vi ska grilla!

Jag har aldrig grillat. Det är ju sådant som föräldrar gör. Inte jag. Jag bara äter det de vuxna grillar.

Brukade.

Men vi har grillkol och tändvätska under diskbänken och en grill på innergården, och M och P har fått i uppgift att köpa med sig någon slags marinerat kött och potatissallad. Så grillning blir det.

Vuxenvärlden, här kommer vi.

Vad är det vuxnaste ni gjort den senaste tiden?

Förresten hatar jag nya bloggverktyget.

HATAR.

Vissa problem kanske löser sig med tiden – som att jag inte kan centrera bilder eller text – men att det är omöjligt att använda enkel html-kod och hysteriskt svårt och tidskrävande att fixa mitt vanliga typsnitt irriterar skiten ur mig.

Som sagt. Vaknat på fel sida.

Drömt mardrömmar hela natten. Vaknat svettig. Ledsen över hundra saker, stora och små.

Ledig dag. Oduglig.