Mina persienner är trasiga, går inte att fälla ner.
Så jag vaknar varje morgon av solen. Den som min läkare varnat mig för – tydligen går inte solsken och infektioner ihop särskilt väl, eller var det kanske solsken och penicillin som inte funkar ihop?
Den som jag inte haft tid att njuta av en enda gång den här sommaren eftersom jag alltid jobbar. Och nu när jag inte får jobba får jag inte heller vara i solen.

(Det är lögn, förresten. Jag låg i underkläder på min innergård och läste i solen en hel söndag för några veckor sedan. Men det blir mer effektfullt att låtsas att jag inte hunnit vara i solen en enda gång.)

Jag ska sommarprata i P3 imorgon. Var säker på att jag skulle vara frisk tills dess. Det är jag inte. Långt därifrån. Ni får ringa in jättejättejättemånga gånger och babbla en massa så att inte jag behöver prata så mycket, okej?

Jag har jobbat hela natten. I drömmen, men ändå. Vaknade helt slutkörd. Vad är vitsen med det? Då hade jag ju lika gärna kunnat jobba på dagen och faktiskt få någonting gjort!