Jo, just det! Jag tänkte ju fråga er en sak.

Jag skriver ganska många krönikor just nu. Närmare bestämt sex stycken varje månad – fyra krönikor till Sofis mode och två kolumner till Aftonbladet. Det kräver att jag kommer på väldigt många fantastiska idéer. Och det gör jag inte. Vissa av mina idéer är bra, andra är bara… idéer. Och det får räcka, men jag skulle inte tacka nej till fler och bättre. Tvärtom.

Så jag vill alltså ta hjälp av er.

Finns det något ni önskat att jag ska skriva krönika om?
Vad, och varför? Berätta!

Även om jag inte går igång på exakt det ni föreslår kan alla tips hjälpa till att sätta igång nya tankebanor, se företeelser från andra vinklar.

(Det går alltså inte att ”beställa” en krönika. Men man kan hjälpa till att komma med förslag om man vill. Jag är hemskt tacksam för alla tips!)

Den här krönikan kan man läsa om man köper Sofis mode idag.
Det tycker jag att ni ska göra!

Här kommer en trött godmorgon-hälsning från Aftonbladets Söndagsredaktion:

Godmorgon.

Jag är alldeles hysteriskt trött. Krönikan ville inte bli klar i natt, tog alldeles för många timmar i anspråk. Allt jag skrev blev skrattretande pretentiöst, och när jag skalade bort allt som var överdrivet sentimentalt… blev det inte många ord kvar.

Så jag skrev om, skrev om och skrev om. Till slut blev den fin. Fortfarande sentimental, javisst, men på ett sätt jag kan leva med. Den kommer i Sofis mode nästa vecka. Då får vi se om ni tycker om den.

Jag hoppas det.

Vad har ni för planer för dagen?

Själv ska jag skriva ut några timmar intervjuband (suck), prata i radio om Charlotte Roches ”Våtmarker” och ringa och gratulera min älskade bror på nittonårsdagen. Grattis, Axel!

Jag skriver fortfarande krönika. Har mycket kvar. Det är så svårt ikväll. Svårt, men inte hopplöst.

Lyssnar på låten här ovanför. Den passar bra till känslan jag har. Den rastlösa.

Jag hoppas att ni redan sover. Annars: god natt, mina fina.

Shit. Jag slängde verkligen ihop en chèvresallad till middag.

Jag älskar mina krönikesöndagar – bara då tar jag mig tid att laga riktigt god mat åt mig själv.

Vad som helst för att slippa sitta vid datorn och jobba.

Men nu har jag ätit mig mätt och har ingenting att skylla på. Fyra timmars jobb framför mig. Det blir nog ganska fint, ändå.

Dessa skönheter är mina nya vänner.
De heter Peppar och Salt
och i sina små kattkroppar av porslin har de just peppar och salt.

De kostade ungefär 25 kronor på ÖB.

Visst är de fina?

Man skulle kunna påstå att jag har fullt upp den här helgen.
Det har jag i och för sig ofta – men sällan så fullt att det inte finns tid att blogga.
Så har det tyvärr varit de senaste dagarna, och jag hoppas att ni kan förlåta mig.

Tyvärr finns det inte tid idag heller. En krönika ska funderas ut, skrivas och skickas in. Så, fär att skapa en illusion av att jag faktiskt bloggar:
Här kommer en mycket snabb bildsummering av mina senaste dygn.

Sådärja.
Jag och Markus, Peter, Amy, Anna, Erika och Jenny.
Fotade inom loppet av två dygn och upplagda i kronologisk ordning.
Jag må vara stressad, men jag får åtminstone umgås med fint folk.

Dagens kolumn finns här.

Underbara Monica Gunne har en väldigt viktig kolumn i Aftonbladet idag. (På samma tema som min första kolumn, faktiskt.)

Ni borde verkligen läsa den, allihop.

Nyss: Allra godaste frukosten, inklusive både dagens och gårdagens morgontidning. Lyx.
(Och tro’t eller ej, det gömmer sig faktiskt flingor under jordgubbarna.)
Nu: Återbesök hos läkare.
Sen: Jobb, jobb och ännu mer jobb.
Soundtrack: Bright Eyes – Bowl of Oranges

Ha det fint, rara ni.