Om förra inlägget innehöll en av världens vackraste låtar så innehåller detta en av världens vackraste människor.

Min Josu. Min kära kära kära vän. Som fanns där när allt slog i botten, som tog emot mig, som tröstade och promenerade och fikade i timmar, nej, dagar, veckor, månader och år.

Den enda jag delade det overkliga Shanghailivet med, den enda som förstod. Som gav mig en storebror när jag behövde just en sådan. En av dem som vet allra allra mest om vem jag faktiskt är.

Jag ville mest säga detta:

Han betyder så mycket.