Wow. Nu känner jag mig som ett riktigt symaskinsproffs, utan att ens ha sytt en centimeter. Tusen tack för alla era råd och tips! Om ni bara visste hur ofta jag är tacksam över att ha er allihop i mitt liv. Och tack för ni har överseende med min ofattbara okunnighet!

Jag ska skriva ut alla tipsen och hänga upp dem på anslagstavlan bredvid symaskinen, och ni som sagt att jag får maila om jag har fler frågor – räkna med att jag kommer att behöva ta er på orden.

Efter en fin biokväll i Kista med min allra bästa Fanny tänker jag nu bädda ner mig och kolla några avsnitt av Dawson’s Creek. Två av mina favoritpojkar spelar tevespel i vardagsrummet och om exakt sju dagar bor jag och kärleken i vårt hus, på riktigt. På måndagen den första mars kommer sista möbellasset, och sen återstår bara en sisådar tre veckor av möbelihopskruvande innan allt är på plats. Innan jag bara kan ägna mig åt att leva.

Det känns lite underligt att gå omkring och vara såhär lycklig. Men jag börjar vänja mig. Inse att livet faktiskt inte måste gå ut på att ständigt släcka bränder.