Det här är Fannys lillasysters Filippas favoritlåt just nu.

Och nu när jag och Fanny sitter i mitt kök och dricker te och tittar på videon, ja, då är det nog vår också.

Jag är lite kär. Lisa Lisa Lisa. Ååååh. Liiiiisaaaaaa. Du får varenda dollar jag har. Varenda en!

Jag sitter och grejar med min bokföring.

Det är ganska tråkigt.

Antagligen är det därför jag plötsligt kände att vad tusan – ska vi inte ta en sådan där pinsamt självupptagen frågestund? Joo. Det gör vi!

Reglerna är enkla. Ni frågar precis vad ni vill – jag svarar precis vad jag vill.

Shoot!

(Och snälla ni som ställer frågor. Kan inte ni skriva in era e-mailadresser i mailfältet? Det är så underligt att svara på frågor från anonyma främlingar. Dessutom, om det känns obekvämt att svara på frågan i bloggen har jag då chansen att maila er istället.)

Om någon frågade mig hur den perfekta onsdagsmorgonen ser ut.

Då skulle jag svara: precis såhär. 

Voilà. Veckans krönika i Sofis mode. Läs gärna, gärna.

Arlanda Express. Fantastiskt jättetrött. Spanar efter eventuella askmoln på himlen. 

Godmorgon.

Jag har sovit ungefär ingenting. Inget konstigt med det. Så blir det när jag ska flyga.

Det enda som känns lite jobbigt är att jag, enligt den logiken, inte heller ska sova natten till torsdag och natten till söndag. Tre sömnlösa nätter på en vecka… nicht gut.

Jomen! Just. Jag hade tänkt att vi skulle prata lite körkort, ni och jag.

Det är som så: Jag har försökt ta körtkort förr. Kuggat på uppkörningen, tre gånger. Senast för sex år sedan. Då handlade det mest om att man ”skulle ha” körkort – nu bor vi så avskilt att det börjar bli ohållbart att inte ha körkort och bil.

Alltså – på’t igen!

Måndagen den sjuttonde maj börjar jag köra, på Hasses Trafikskola i Flen. Har tjugoåtta lektioner inbokade under tre veckor. Till att börja med. (Somliga av er tycker kanske att det låter galet mycket. Tro mig. Det är det inte. Jag har kört oerhört många fler än så utan att lära mig köra bil.)

Det ska tilläggas att jag kuggade på körningen eftersom trafikinspektörgrabbarna tyckte att jag ”gav ett osäkert intryck”. Varje gång. De hade, med allra största sannolikhet, helt rätt.

Jag har ingen möjlighet att övningsköra privat, utan får förlita mig till lektioner på körskolan. Och jag vill förstås ha kortet så fort som möjligt – men inte utan att verkligen kunna köra. Jag vill nämligen inte försätta vare sig mig själv eller andra för fara i trafiken. Den är tillräckligt skrämmande och riskabel utan en osäker och förvirrad typ som moi bakom ratten.

Nu till saken. Alla ni begåvade och briljanta bilförare där ute. Det är dags att tipsa! Ni får hemskt gärna gå loss, unload you wisdom upon me, so to speak. Berätta: hur ska jag göra för att faktiskt klara uppkörningen den här gången? Precis alla råd är välkomna. Hur får jag ut mest av en körlektion? Hur gör jag för att verkligen förstå teorin, inte bara plugga in fakta? Vad ska jag tänka på när jag väl kör upp? Hur mutar man bäst en trafikinspektör? (ÅBS SCHÄMT!!!1!)

Om ni orkar hjälpa till och tipsa: tack!

Eh. Nu måste jag springa till bussen om jag ska hinna med pendeln för att sen hinna med andra pendeln för att sen hinna med Arlanda Express för att sen hinna med flyget till Luleå. Tjing!

Berlin, hösten -08. Bästa hösten hittills.

Om en vecka har jag landat i Berlin. Ja, om Gud och askmolnet vill, förstås. Jag håller båda tummarna. Det var alldeles för länge sedan nu. Oktober förra året. Känns längre.

Det enda som stör mig är att alla mina blommor här hemma kommer att torka ut och dö. Men må så vara. Riktigt allt kanske man inte kan få.

Alldeles ensam i tomt gym. Ganska härligt. 

Somliga dagar känns det helt omöjligt att blogga. Som att jag inte har en enda fånig liten sak att berätta.

Igår var en sådan dag. Idag känns också lite så.

Men jag tänkte att, ja, jag kan ju åtminstone berätta det. Och önska er alla en fin helg.