Min syster Wendi är här. 

I veckans stilportätt i Sofis mode kan man läsa om Kerti Pahk från estländska småstaden Tartu. Hon har en riktigt karamellig blogg som man kan och bör besöka, här. Kerti tar nämligen underbara bilder, tecknar, gör små videor och har alldeles utmärkt musiksmak. Two enthusiastic thumbs up!

Veckans krönika i Sofis mode handlar om den bästa vän jag någonsin haft och någonsin kommer att få. Den vill jag gärna att alla läser, men allra mest hon. Och det har hon ju redan gjort.

Bilen får nya bromsklossar på verkstaden, vi väntar snällt på en gräsplätt vid ett industriområde i Södertälje. Jag är trött och har huvudvärk. Ronnie läser bok och är världens finaste. Det är hans grej, liksom. 

Jag får ofta underliga kommentarer från någon som kallar sig ”Körkort”. Som ena dagen ger mig tips på hur jag ska plugga körkortsteori, nästa önskar mig lycka till med uppkörningen.

Och det är inte det att jag är otacksam, nej, jag blir jätteglad över både tips och lyckönskningar. Men alltså, Körkort – jag har körkort. Jag klarade min uppkörning den nionde juni och sedan en månad tillbaka kör jag omkring i en blå Volvo som är min och Ronnies. Den heter WOU och imorgon ska den in på service i Södertälje.

Idag har jag planterat om blommor, ätit finlunch i Gnesta, storhandlat, tvättat, promenerat, beställt ett väldigt rymligt minneskort till min nya kamera som kommer i veckan och gått igenom min garderob. Gott så. Synd bara att jag ska ha skrivit en artikel, lagat laxkotletter med färskpotatis och hollandaisesås, ätit laxkotletterna, vikt all tvätt, bäddat rent i gästrummet och, tja, städat hela huset innan jag kan gå och lägga mig. Det känns liksom inte riktigt som att det finns tillräckligt antal timmar kvar på dygnet för att den ekvationen ska gå ihop.

Dags att sätta igång, med andra ord.

Tre dagar kvar. Sen kommer du.