Efter att ha legat i soffan framför teven hela dagen med magont tog jag mig till slut ut ur huset. På med gympadojor och träningskläder och gav mig ut på min vanliga runda.

Det var dimmigt och väldigt vackert, men dimman ville inte riktigt fastna på bild.

Alla de små grodorna på vägen var också väldigt motvilliga till att fotograferas. De ville bara hoppa omkring och bli suddiga.

När jag kom fram till hästarna var det dags att vända. Jag kliade och klappade och luktade på dem en stund, sedan började jag gå tillbaka hemåt. Efter tio meter trampade jag snett i en grop i grusvägen. Vrickade foten. Med fyrtiofem minuters snabb promenad kvar. Nu vet jag att det tar ungefär en halvtimme längre om man istället haltar hem.

Men! Nu är jag hemma. Och mitt hår som var så stiligt plattångat tidigare idag har fått tillbaka sina vanliga lockar. ”Så går det”, misstänker jag att det försöker säga. ”Så går det när man försöker göra sig till!” Jaaajaaaaaa.

Det är alldeles kolsvart utanför fönstret. Ronnie är nere i kontoret, han ska komma hem lagom till ”Lite sällskap”, jag har lovat att försöka laga något med kantareller. Har en känsla av att det blir… kantarellmackor. På det Godaste Brödet, som jag bakade igen i lördags kväll.

Men jag har fortfarande ont i magen. Det är mycket värre än min onda fot. Så himla konstigt, det dök upp från ingenstans efter att jag ätit plättar till lunch – jag äter ju plättlunch hur ofta som helst, förstår inte alls varför jag fick ont just idag.

Nu ska jag skriva en artikel om en väldigt cool tjej. Hörs!