Jag har önskat mig en tvillingsyster ända sedan jag upptäckte Sweet Valley-böckerna när jag var åtta. Tyvärr är sådana svåra att frambringa i efterhand – men skam den som ger sig! När jag plockade upp min syster Amanda vid tågstationen igår och insåg att vi klätt oss i nära nog identiska utstyrslar var jag ju bara tvungen att tvinga på henne brun peruk och rött läppstift.

”Snyggt va”, sa vi och ställde upp oss framför Ronnie i vardagsrummet.

”Det känns som om jag är mitt inne i en skräckfilm”, sa han.

Vi valde att se det som något positivt.