Nytt nummer av Sofis mode ute idag. Tisdag till torsdag istället för måndag till onsdag, jag vet inte varför (vet ni?).

Däremot vet jag att jag skrivit en krönika som ni borde läsa. Så gör det.

Jag är inte bara halvblind av ögoninflammation.
Jag har världens läckraste frisyr också.

(Yes. Det mörka på bilden är min sönderbrända hud. Tydligen missade jag några fläckar med min SPF 50 imorse.)

Nu drar jag ner till stranden en stund.
Vad ska ni göra?

Haha.

Jag fick nyss ett sms av Markus Krunegård.
Han ville önska mig en god jul och upplysa mig om att jag nyss visade brösten i teve.
Där ser man.

Utanför teverutan skriver jag en artikel, kedjenusar (heter det så?) och längtar tills texten är klar och jag kan sätta igång att skriva nästa krönika istället. Eller börja läsa ”Eremitkräftorna”, uppföljaren till ”Berlinerpopplarna” som jag läste ut i morse.

Inser nu att jag knappast blir klar snabbare om jag envisas med att blogga.

På återseende.

2008. Året då allt hände.

Snart är det över och det enda jag önskar mig i julklapp är att det bara får fortsätta såhär.
Precis såhär.

Dagens, eh, ”outfit” är bikiniöverdel och frottéshorts från H&M, lånad Acneskjorta och en brutal mängd solskyddsfaktor 50.

Min mor agerar Bingo Rimér, jag… agerar precis som vanligt.

Jag har suktat efter Johanna Vikmans bikinis i ett och ett halvt år nu.

I förra veckan sydde hon mig en alldeles egen.
Så nu är jag femtiotalsfinast på hela Barbados.

Nu ligger senaste krönikan uppe på nätet.

Läs den, vettja.

Så äter jag frukost i den väldigt efterlängtade solen så länge.

(”Jag” till höger.)

Midnatt och här på Barbados regnar det.
Precis som det gjort hela dagen.

Vi har kört omkring i regnet, gått runt i Bridgetown i regnet, badat i poolen i regnet. Ätit Kentucky Fried Chicken-middag i regnet, dock under tak, och lekt familjen i Little Miss Sunshine (jag fick vara emobrorsan som vill bli pilot och vägrar prata – ”du har ju typ svart nagellack och samma frisyr som han”).

Druckit vin och pratat i timmar.
Läst ”Berlinpopplarna” och lyssnat till regnet.

Och nu är det dags att sova, för min kropp tror att klockan är fem på morgonen som hos er i tidszon +1.

Med andra ord: Good morning, good evening and good night.

Lunch inne i Bridgetown. Jag åt flygfisk (ingen hit) och var riktigt härligt semestersvennig i H&M (bikini, linne och shorts).

Jo, just det – alla bilder från semestern är, naturligtvis, copyright Annika Marklund.

Kommentar från Emma:
Men KURVIG betyder ju inte FET…

Kurvig betyder bara just KURVIG, alltså att man har former, t.ex. ett distinkt skillnad mellan midja/höfter. Det kan man ha både vid 100 kilo eller 40.
Och Daisy ÄR kurvig, vad är det som är upprörande med det!?

Jag får en del kommentarer med samma andemening som Emmas.
Istället för att svara på dem en och en tycker jag att vi reder ut det här en gång för alla.

Såvitt jag har förstått kan ”kurvig” betyda två olika saker.

1) Antingen handlar det om just att höfterna är betydligt mer omfångsrika än midjan, precis som Emma skriver. Det har alltså ingenting med vikt att göra, har du breda höfter kan du ha synnerligen lite underhudsfett och ändå vara kurvig. Det är en kroppsbyggnad, inte en viktindikation.
Här kan det också ingå att bysten är stor i förhållande till midjan, men höfterna är fortfarande den avgörande delen av ekvationen. Så kallad timglasfigur, helt enkelt.

2) Eller så är det helt enkelt ett mer finkänsligt sätt att påpeka att någon är ”större”. Än vad är osäkert, men helt enkelt någon som har mer kött på benen. Än… vissa andra.

Med tanke på att alla medier som skrivit om Daisy Lowe anser att det är helt fantastiskt att hon är så kurvig, att det är ett helt nytt och betydligt mer hälsosamt ideal, skulle jag gissa på att det inte har med hennes höftbens struktur att göra. Hennes faktiska mått talar inte heller för det – hon har mindre höfter än många andra modeller men större midja, och är alltså inte särskilt kurvig enligt alternativ 1.

Man tycker helt enkelt att hon inte är särskilt smal. Och ”kurvig” får fungera som det snyggaste sättet att uttrycka det på.

Om jag har fel förstår jag faktiskt ingenting. Varför skulle det vara så oerhört positivt att en modell var mager men hade ett brett höftbensparti? (Ja, förutom att jag själv tycker att det är estetiskt vackrare med bredare höfter än med smalare.)

Det händer att jag själv kallar mig kurvig. Enligt alternativ 1, då. Och det är ett känsligt ord – många tar illa upp (tolkar mitt påstående som enligt alternativ 2). De anser att det skickar ut helt fel signaler när jag kallar mig själv kurvig, trots att jag har väldigt smal midja och förhållandevis breda höfter (som alltså inte skulle kunna bantas bort, vi snackar ju skelettben).
Jag förstår dem. Inte för att de har rätt, men för att ordet alltför ofta används som en synonym till ”lite mullig” och därför är laddat.

Och så var det med den saken.