Igår fick jag det finaste av finbesök här hemma. Ja, ni ser ju själva!

Det var strålande vackra Tove och hennes yngsta dotter Miranda som kom förbi.

Tove och jag har pratat via nätet i en massa år, men aldrig träffats förut. Så det var sannerligen dags.

Miranda är åtta månader gammal och det råder inga som helst tvivel om att hon är en av de överlägset sötaste, gladaste, roligaste och mest underbara bebisarna i hela världshistorien.

Det är väl klart att jag blev head over heels förälskad. Ojojoj.

Jag veeeet att det ser ut som att hon inte var så förtjust i att vara hos mig. Men det var hon! Jag lovar! Det kan inte ha varit inbillning!

Puss mamma!

Det är inte direkt svårt att förstå hur Tove lyckats få tre sanslöst fina döttrar. Och med tanke på vilken varm och klok person hon är misstänker jag att hennes tjejer kommer växa upp och bli ganska så magnifika kvinnor.

Förutom att katterna visade sig vara riktiga töntar som var livrädda för Miranda och sprang och gömde sig hela tiden var det en nära nog perfekt dag. Jag hoppas att vi kan göra om det. Allt blir så mycket roligare och ljusare med en liten tjej eller tre i huset.

Dancer och jag i Los Angeles, sommaren 1999.

Den här låten sitter jag och traglar med just nu – Socker, enligt mig den enda bra från Kents Vapen och Ammunition-platta.

Eftersom det låter så fruktansvärt illa kollade jag runt på youtube efter fina covers på den. För att få lite inspiration och motivation, helt enkelt (ni vet, målbilder – ”en dag kan det där vara jag!” Yeah right).

Hittade den här underbara unge mannen. Han är a-l-l-d-e-l-e-s ljuvlig. Jag vet att de allra flesta inte orkar klicka på videoklipp, och det gör mig lite ledsen, för jag önskar att precis alla skulle få lyssna på honom.

Nu har jag äntligen fått hem min nyinförskaffade gitarr! Efter att ha kämpat i en halvtimme med att få varje sträng att låta som den ska har jag nu satt igång att öva ackord med en liten katt bredvid mig i soffan. (Det är så fint – Biianka älskar verkligen musik. Varje gång jag spelar piano kommer hon rusande och lägger sig vid mina fötter, och hennes favoritprogram på teve är Glee.)

Har spelat i tio minuter och fingertopparna är verkligen helt patetiskt ömma. Allvarligt! Vad har jag för prinsessan på ärten-fingrar egentligen? Här ska härdas. Ojojoj. Räknar med ordentliga förhårdnader inom en månad, annars har jag inte övat tillräckligt. Och övar man inte blir man 1) aldrig rockstjärna och 2) aldrig tillräckligt duktig för att kunna filma när man spelar och lägga upp på youtube. Och det är, som sagt, målet.

Alla ni som är så himla duktiga på gitarr får gärna ge tips om ni har något, kanske på bra nybörjarlåtar eller på hur man inte får så ont av stålsträngarna…

Nu kämpar jag vidare en stund innan sovdags.

Nu på morgonen sken solen så vackert att jag kände att det var på sin plats med matchande frukost.

Min tjusiga, men inte väldigt effektiva, citruspress fick komma fram och hjälpa till.

Tadaa! Det är min bestämda övertygelse att har man tagit sig tid att pressa juice för hand, då ska den banne mig drickas ur ens allra finaste glas.

Jag hade slut på bröd, så det fick bli yougurt med extra allt istället. Müsli, linfrön, mandlar, russin, banan och vindruvor.

OKEJ! Egentligen la jag bara upp de här bilderna för att ni skulle få se vilken fin duk jag köpte på Indiska i helgen. 149 kronor kostade den – mycket blommönster för pengarna, alltså.

Mitt köksbord är ordentligt vårpimpat. Nu är det bara plusgraderna som saknas.

Jag vet att jag är orättvis, jag vet, och jag vill verkligen inte tänka en enda dålig tanke om dig, MEN DU SVARAR JU INTE, JAG HÖR AV MIG HELA TIDEN TILL DIG PÅ ALLA SÄTT I VÄRLDEN OCH DU SVARAR INTE ENDA GÅNG, MOBILEN PIPER NYTT SMS OCH DET ÄR FAN ALDRIG ALDRIG ALDRIG ALDRIG FRÅN DIG. DU LOVADE ATT ALLTID FINNAS HÄR ÄVEN OM DET VÄRSTA SKULLE HÄNDA MEN DU VET HUR MYCKET JAG BEHÖVER DIG OCH JAG FÅR ALDRIG NÅGONSIN TAG I DIG. Om du bara kan hitta ett sätt att visa att du lyssnar. JAG FALLER I BITAR HÄR

Det är fem månader sedan idag. Jag insåg det först nu, exakt nu. Fem jävla fittiga månader. De värsta i mitt liv. Och de ska bara bli fler. Tiden går bara framåt. Ingenting är som det borde. Det räcker nu. DET FÅR FAN VARA NOG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!