Som ni kanske vet så skriver jag för Sofis mode varje vecka ett porträtt av en bloggare någonstans i världen. Det är väldigt roligt och ofta ganska svårt – jag försöker alltid att berätta något, och det är inte helt enkelt att göra med så få ord. (Jag är nog mer typen som gillar att breee uuuut miiiig över tio sidor eller så när jag skriver.)

I alla fall! En stor del av jobbet är förstås att leta upp de här bloggarna. Visserligen en kul del, men jag skulle verkligen inte tacka nej till lite hjälp. Så: läser du en blogg skriven av en tjej eller kille någonstans i världen (utanför Sverige) som du tycker skulle passa i ett av mina bloggporträtt, hör av dig! Du kan antingen tipsa här i kommentarsfältet eller maila mig på annika.marklund@aftonbladet.se.

Bloggen behöver inte handla om mode, men det underlättar helt klart, eftersom vi behöver ett gäng fina bilder att illustrera porträttet med.

Självklart kan ni också komma med förslag på spännande platser, yrken eller annat ni skulle vilja läsa mer om – jag lovar att leta extra noga efter era önskemål.

TACK!

———————————————————————————————————-

Jag kanske borde förtydliga: Bloggporträtten handlar alltså inte om en blogg, utan om en person som också också har en blogg. Det är personen i fråga som porträtteras, alltså funkar inte renodlade shoppingbloggar eller andra som inte alls handlar om bloggaren själv.

Jag kommer möjligen att skriva även om svenska bloggare i framtiden, men just nu är det bara utländska som gäller.

Söndag är krönikeskrivardag. Hittills har jag skrivit tre rader. Om jag fortsätter i den här takten borde jag vara klar senast på torsdag. Synd att tidningen då är tryckt sedan länge.

Himlen är grå idag, sjön utanför mitt fönster ser ut att vara täckt av aluminiumfolie. Det är rätt skönt. Känns mer okej att sitta här inne och titta ut när ”ut” inte känns särskilt lockande.

Nu ska jag försöka skriva tre rader till. Och sen kanske fortsätta, det vore bra.

…så är det väldigt mycket nu. Det har det varit länge.

Jag hade gärna skrivit om det, och det gör jag, fast det får stanna i min dator. Känns bäst så. Jag gillar ju ord, men det finns inga som duger för att beskriva allt som händer och allt jag känner.

Så jag skriver för mig själv. Eftersom jag är den enda som inte kan missförstå.

Och så pratar jag. Men bara med honom, för att han är så fenomenal på att lyssna, och med henne, för att jag älskar henne så gränslöst och för att ingen är så fantastisk att prata med som hon.

Men åh – jag har ju glömt!

Det finns fortfarande tid för er som inte gjort det att nominera er själva eller någon annan kvinnlig bloggare till UnderbaraClara-stipendiet.

Clara har instiftat ett stipendium på 5000 kronor som snart ska delas ut till en bloggande tjej som använder sin blogg för att göra en insats för andra tjejer och kvinnor, och jag har fått den stora äran att få sitta med i juryn!

Läs mer hos Clara om vem man kan nominera, och om hur man gör.

Vi har det rätt bra. 

Kattkringla!

Och veckans krönika, den handlar om att vara i Berlin, igen men ändå för allra första gången. Om när vi sjöng på Alexanderplatz. Och annat jag aldrig skulle gjort om inte hon varit med mig.

Veckans stilporträtt – där jag alltså försöker lära känna en bloggare någonstans i världen och presenterar henne för er – handlar om Sarah Lynn Dickenson i Tulsa, Oklahoma. Hennes blogg kan ni läsa här, stilporträttet kan ni läsa i Sofis mode. Och det tycker jag förstås att ni ska göra.

Bara så att ni vet så älskar jag henne.

Får man vara såhär söta? Allvarligt? Får man?