Nu går jag på bio. I finklänning och hatt.

Här är jag. I mitt kök.
Jag gräddar pannkakor.
Om fem minuter ska jag äta dem.
Sedan ska jag gå iväg och träffa en flicka jag inte sett på femton år.
Sådana saker ska man göra ibland, tror jag.

Här kommer en trött godmorgon-hälsning från Aftonbladets Söndagsredaktion:

Godmorgon.

Jag är alldeles hysteriskt trött. Krönikan ville inte bli klar i natt, tog alldeles för många timmar i anspråk. Allt jag skrev blev skrattretande pretentiöst, och när jag skalade bort allt som var överdrivet sentimentalt… blev det inte många ord kvar.

Så jag skrev om, skrev om och skrev om. Till slut blev den fin. Fortfarande sentimental, javisst, men på ett sätt jag kan leva med. Den kommer i Sofis mode nästa vecka. Då får vi se om ni tycker om den.

Jag hoppas det.

Vad har ni för planer för dagen?

Själv ska jag skriva ut några timmar intervjuband (suck), prata i radio om Charlotte Roches ”Våtmarker” och ringa och gratulera min älskade bror på nittonårsdagen. Grattis, Axel!

Shit. Jag slängde verkligen ihop en chèvresallad till middag.

Jag älskar mina krönikesöndagar – bara då tar jag mig tid att laga riktigt god mat åt mig själv.

Vad som helst för att slippa sitta vid datorn och jobba.

Men nu har jag ätit mig mätt och har ingenting att skylla på. Fyra timmars jobb framför mig. Det blir nog ganska fint, ändå.

Dessa skönheter är mina nya vänner.
De heter Peppar och Salt
och i sina små kattkroppar av porslin har de just peppar och salt.

De kostade ungefär 25 kronor på ÖB.

Visst är de fina?

Man skulle kunna påstå att jag har fullt upp den här helgen.
Det har jag i och för sig ofta – men sällan så fullt att det inte finns tid att blogga.
Så har det tyvärr varit de senaste dagarna, och jag hoppas att ni kan förlåta mig.

Tyvärr finns det inte tid idag heller. En krönika ska funderas ut, skrivas och skickas in. Så, fär att skapa en illusion av att jag faktiskt bloggar:
Här kommer en mycket snabb bildsummering av mina senaste dygn.

Sådärja.
Jag och Markus, Peter, Amy, Anna, Erika och Jenny.
Fotade inom loppet av två dygn och upplagda i kronologisk ordning.
Jag må vara stressad, men jag får åtminstone umgås med fint folk.

Nyss: Allra godaste frukosten, inklusive både dagens och gårdagens morgontidning. Lyx.
(Och tro’t eller ej, det gömmer sig faktiskt flingor under jordgubbarna.)
Nu: Återbesök hos läkare.
Sen: Jobb, jobb och ännu mer jobb.
Soundtrack: Bright Eyes – Bowl of Oranges

Ha det fint, rara ni.

NU:

DÅ?

Hej från jobbet!

Snart åker jag hem till min nystädade lägenhet. Ååååh. Det ni.

Eftersom resten av veckans kvällar kommer att ägnas åt att skriva krönikor och kolumn ger jag mig själv ledigt ikväll. Jag ska äta något gött (några förslag?) och kolla på Gossip Girl med David. Och bara… gå runt. Bland allt det rena.

Jag har en känsla av att jag skulle behöva storstäda lite oftare. Om det ger sådana här serotoninkickar är det ju idiotiskt att låta bli.

Åååh.

Ni som brukar vara hemma hos mig – nästa gång ni kommer förbi lovar jag att ni knappt kommer att känna igen er.

Jag har storstädat.

Slängt ett halvt ton skräp, dammsugit, torkat, diskat, skrubbat, putsat, sorterat.
Känner mig så sanslöst duktig. Typ som en… god fe. Eller som en vuxen. En vuxen som Tar Ansvar För Sitt Hem.
(Och Sin Situation.)

Nu kryper jag ner mellan helt nya lakan för att kolla sista avsnittet av ”Privileged”. (Sjukt irriterande serie. Ändå kommer jag sakna den.)

Ja, det var bara det. Godnatt, söta ni.