Jag är verkligen oroväckande lycklig över att Idol dragit igång igen.

Något säger mig att jag borde skaffa mig ett intresse.

Just nu intervjuar jag en av de vackraste tjejer jag någonsin sett. (Ja, via mail, då. Annars hade det varit väldigt otrevligt att sitta och blogga samtidigt.)

Alltså… det är verkligen inte ofta jag önskar att jag fick byta utseende med någon. En gång i tiden ägnade jag typ tre timmar om dagen effektiv tid åt att önska just det, men det växte bort i takt med att jag insåg att det var okej att äta mat och att ingen vettig människa föraktade mig för att jag inte vägde fyrtiotvå kilo. Nu är jag nästan alltid antingen nöjd och glad eller trivsamt obrydd. Men den här tjejen… jag skulle inte tacka nej till att få se ut som hon. I en vecka eller så. Okej, ett år, då. Det vore lagom.

Jag vet att det är fånigt att skriva såhär och sen inte visa bild, men jag var bara tvungen! Kan dock säga såhär: hon ser ut som en blandning mellan Françoise Hardy, valfri supermodell och en vanlig glad tjej. Ska man vara ytlig, och det är man ju ibland, så är det en ruskigt fin kombo.

—————————————————————————————————-

Jag visade upp den unga damen i fråga för min redaktör, som uppenbarligen håller med mig. Skönt. Nu känner jag mig mindre som ett freak. Hon är helt enkelt överjordiskt vacker.

Haha, klart att ni ska få receptet på det godaste brödet någonsin! Jag kände mig bara lite lat igår – vi fick receptet av svärmor via telefon på väg till affären, och det är hastigt nedklottrat på baksidan av ett IKEA-kvitto. Men nu ska jag ta mig samman och skriva ner det (hoppas bara att jag kan tyda min handstil idag också).

Man behöver:

2 avlånga bakformar

1 liter vetemjöl
8 dl dinkelmjöl fullkorn
1 liter A-fil
1 dl lingonsylt
2 dl mörk sirap
2 dl russin
2 tsk salt
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
2 tsk bikarbonat
1 msk sesamfrön

Så gjorde vi:

– Först kladdade Ronnie lite matolja i brödformarna med hushållspapper, för vi tänkte att det var en bra idé, men jag vet inte om det behövdes.

– Sedan rörde vi ihop precis alla ingredienser utom sesamfröna till en smet.

– När allt verkade ordentligt blandat fördelade vi smeten i de två formarna och strödde sesamfrön ovanpå.

– Till sist gräddade vi bröden i två timmar längst ner i ugnen i 150°C.

– När de två timmarna gått lät vi bröden stå och kallna i sina formar en stund, då blir de tydligen lättare att skära.

Och ja, sedan åt vi så många mackor vi orkade! Brödet funkar alldeles utmärkt att frysa, är fantastiskt med de flesta pålägg, men brie och aprikosmarmelad… det är bara… alltså, godare blir det inte.

Brödet är alltså extremt enkelt att göra, även om det behövs ungefär en miljon ingredienser. Man bara rör ihop smeten med en slev i en jättebunke, det ska inte stå och jäsa eller någonting utan sköter allt det där i ugnen.

Så, slut på mitt första riktigt husliga blogginlägg någonsin. Baka lugnt!

Jag och Ronnie har lärt oss att baka världens godaste bröd. Från och med nu tänker vi leva på det. Helst med brie och aprikosmarmelad på.

Tack till svärmor för receptet!

Hemma i huset igen efter två dagar i Stockholm.

Det har varit bra dagar. Jag har fått träffa min allra bästa vän och andra fina vänner, ätit god mat, köpt en tjusig tröja och ännu tjusigare väska på H&M i Globengallerian, kommit på några hyfsade idéer… ja, det är väl det. Men oj vad skönt det är att umgås med andra än bara varandra ibland (även om vi gör det tillsammans). Få in lite nya tankar och perspektiv. Då börjar det hända något i skallen.

Nu har ni väl börjat skolan, alla ni som pluggar? Det känns lite konstigt att det är höst och jag inte har en enda lektion eller föreläsning att se fram emot. Visst, jag har inte pluggat på två år, men innan dess gick jag ju ändå i skolan i sisådär… sexton, sjutton år. Så det tar kanske lite tid att vänja sig vid att hösten inte betyder att någonting sätter igång eller förändras.

Vad ska ni plugga i höst? Om klassen är ny – hur verkar den? Lärarna då? Snälla, berätta. Jag är nyfiken!

Alltså, jag vet ju att ni har det bra i Spanien. Men vi har det inte bra utan er.

Om man vill läsa mina texter i Sofis mode den här veckan, då tycker jag minsann att man ska göra det!

För att väga upp stolpskotten i mitt förra inlägg bjuder jag här på några fina grabbar istället.

En av mina äldsta vänner har skrivit låten och regisserat videon (blonda snubben med den snygga gitarren, om ni undrar). Videon är hans regidebut, inspelad hemma i lägenheten med en budget bestående av noll riksdaler, och jag är ytterst imponerad. Heja Erik, Erik och Johan (och trummisen Stefan som jag inte känner)!

De kallar sig The Fix och man kan lyssna på fler låtar här.

Jo, okej. Jag har massor att tillägga. Men just nu känns det som att SD säger allt så klart och tydligt helt utan min hjälp. Ojojoj.

Förresten, en sak måste jag säga ändå. GÅ OCH RÖSTA.