Oj! Redan nu ligger krönikan om min pappa uppe på nätet.
Ni får hemskt gärna läsa den, här.

Som ni kanske märkt vid det här laget så skriver jag krönikor i Sofis mode. Varenda vecka, till och med.
Alltså så även denna vecka.

Man kan säga att den nya krönikan hänger ihop med förra veckans, den som handlade om min pappa. Nu skriver jag om pappatrenden. Den blev fin. Läs gärna.

Tidningen finns i butik idag och till och med onsdag.

Nu lägger den fina Sofis mode-redaktionen upp krönikor med en rasande fart, och jag tackar och tar emot.
Krönikan här ovanför, om mina systrar, kan ni läsa här.

Förresten! Jag har ju bytt ut min gamla emo-header. De härliga fyrtiotalsinspirerade bilderna på den nya är från en plåtning i somras, för alldeles fantastiska designern Johanna Vikman. Kläderna kommer från hennes vår-sommarkollektion 2009 We’ll always have Paris, alltså den som är ute just nu.
Fotade gjorde Camilla Sjödin.

Jag tycker i alla fall att den blev vårig och fin. Och om bara den där Sofis mode-loggan inte hade behövt placeras precis ovanpå mitt ansikte hade den varit ännu finare.

Jomen just det.
Jag upptäckte att en krönika lagts ut på nätet – förra veckans krönika, till och med. En söt liten bagatell.
Ni kan läsa den här.

(Nu hoppas jag bara att man inte struntar i att lägga upp alla de krönikor som varit i tidningen långt innan den, utan att de också kommer upp förr eller senare.)

Nu är de tre vinnarna i kröniketävlingen utsedda.
Jag kommer att presentera en vinnare om dagen de närmaste tre dagarna, med start i eftermiddag.

Att bland hundratjugo bidrag välja ut tre var… ingenting jag någonsin skulle rekommendera någon av er, om man säger så.
Det överlägset svåraste jag gjort.
Och plötsligt förstår jag varför så många domare och jurymedlemmar trillar dit och piper ”ååh, jag önskar att det kunde finnas hundratjugo vinnare i den här tävlingen!”

Om jag skulle välja att tävla med någon av mina krönikor skulle det nog inte bli den här ovanför. Men läs den ändå.

Ur förra veckans Sofis mode.
Foto Stefan Mattsson, styling Lisa Carlén, make och hår Linda Gradin.

Idag är ett nytt nummer av Sofis mode ute.

Eftersom det tar väldigt lång tid innan krönikorna kommer upp på nätet tycker jag att ni ska läsa veckans krönika i tidningen.
Den är viktig.

Ja, jag skriver ofta att mina krönikor är just ”viktiga”.
Absolut inte alltid.
Men ofta.

Det beror på att jag helst skriver om sådant jag verkligen tycker är viktigt.
Och det är det jag känner att jag kan.
Jag har svårt att vara rolig, svårt att bara vara sakligt analyserande. Om jag ska få till en krönika som jag tycker är bra, på riktigt, måste jag bry mig om ämnet jag skriver om.

Det gör jag den här veckan. Som fan.

Då och då, när jag skriver att ett nytt nummer av Sofis mode är ute och berättar vad veckans krönika handlar om, skriver ni till mig och undrar var ni kan finna krönikan.
Till er alla: De krönikor som kommer ut i tidningen hittar ni just i tidningen. Ett par veckor senare, med ojämna mellanrum, kommer de upp på nätet.

Vill ni läsa nya, aktuella krönikor läser ni dem alltså i Sofis mode, som köps med Aftonbladet (tidningen + Sofis mode kostar 25 spänn och går att köpa måndagar, tisdagar och onsdagar överallt där tidningar säljs).

Nöjer ni er med att läsa dem någon månad efteråt väntar ni tills jag hojtar till: ”NU är den här krönikan upplagd på nätet!”

Ungefär som jag gör nu, alltså.

NU är min krönika om ”trenden” med medelålders kvinnor upplagd på nätet, här.

Läs gärna och skriv vad ni tycker, men jag kan säga på en gång: Nej, jag tror inte att det handlar om att plastikkirurgin utvecklats. Absolut inte. Häng inte upp er på mitt första exempel, listan kan göras lång. Och det handlar inte bara om utseende, trots att det gäller kvinnor.

Jag är väldigt glad att mina krönikor läggs upp på webben. Så att även de som missar att köpa tidningen kan läsa dem.
Tyvärr ligger webbpubliceringen några veckor efter papperstidningen, så: Ni som inte vill vänta i flera veckor med att läsa mina krönikor får hemskt gärna köpa nya Sofis mode.

Min senaste krönika handlar om Simona, om tiden då vi delade rum i Kina, om allt hon lät mig veta.

Jag tycker om den, hoppas att ni också gör det.

Fånigt leende i väntan på förvandling.

Färdig!
Nya, fina spetsklänningen följde med på plåtning. Som moraliskt stöd.

I fredags morse släpade jag iväg till Aftonbladet för ännu en Sofis mode-plåtning. Deras modereportage är i stort sett de enda modelljobb jag gör numera, och de är alltid lika roliga – fina kläder och ett otroligt trevligt och härligt team. Fredagens plåtning blev, tyvärr, lite av ett undantag. Som bekräftar regeln, då.
Jag var helt enkelt för trött, för okoncentrerad. Kände inte att jag bidrog med någonting framför kameran. Så snart jag kände att jag kanske började komma in i det avbröt vi för att byta om och gå vidare med nästa bild.

Visst, det låter patetiskt. En modell med prestationsångest. Men vafan, det är ett jobb som alla andra performaceinriktade yrken. Det gäller att vara närvarande, kreativ, att leverera. Och har man minsta antydan till perfektionism i sig svider det att inte göra bra ifrån sig.

Oh well. Man är inte alltid på topp. Och just nu är jag i allra högsta grad i en period där jag befinner mig närmare botten än toppen. Med tanke på allt som hänt vore det kanske konstigt om det vore tvärtom.