Bestämde mig för att åka upp till Sälen och hjälpa till med jättearrangemanget SkiFuntastic. En stor tävling i fjällen med alla alpina landslag på plats. Det resulterade i två långa dagar i backen promenerandes upp och ner. Hade glömt bort hur fruktansvärt fysiskt utmanande backträning är. Rent ut sagt fruktansvärt vad det tar hårt, och jag gissar att ju mer du väger desto tyngre blir det och ju mer otränad du är desto ännu värre blir det. Så jag hade ju en dubbel kombination av riktit stor vikt plus riktigt otränad. Ändå är jag i den bästa form nu än på många år. Kroppen orkar mer. Även om slarv med maten under hösten och missad träning ökat på kilona rejält så är kroppen ändå stark. Det var faktiskt länge sedan jag kände mig så här normal. Har kommit in i bra matvanor igen också. Det är sjukt att ett litet wienerbröd som man äter upp på fem röda sekunder ska ta 50 minuter att bränna bort i löpspåret. För den som är lätt nog att löpa. Annars är det typ 2 timmar promenad som gäller. Man förstår att kroppen är byggd för stenåldersförhållanden. Extremt lite mat ska räcka att driva kroppen extremt länge. Som en riktigt bensinsnål bil typ 🙂

Tog rullskidorna och begav mig ut på landet. Avgaserna, korsningarna och backarna i stan är för jäkliga minst ut sagt. Men på landet brukar det vara fint och lugnt och enkelt att åka.

Idag gick det dock inte så bra som jag hade hoppats på. Först böjde jag sönder båda aluminiumstavarna. Det har aldrig hänt förut. Men jag har blivit tyngre under vintern och starkare. Det i kombination gjorde att stavarna inte höll när jag la på tyngd och kraft. Tur det var aluminium så det gick att böja tillbaka.

Kände att den ökade vikten påverkar lederna något i armbågarna. Fästena ville inte riktigt vara med när styrkan lades på. Så jag höll igen lite med flit för att inte sabba kommande träning. Börja lungt är ju A och O.

Motvinden var kraftig och dammet från vägen som nyss sopats var brutalt. Ångrade varje meter att jag glömt min Camelback med vatten hemma. Kändes som en öken i munnen. 

Pulsen gick upp riktigt högt, men jag kände mig inte direkt utmattad. Däremot var det lite ringrostigt i uthålligheten. Inte samma flyt som senast jag var ute på rullskidorna. Men det kommer väl.

Gick i mål cirka 10 minuter senare än förra säsongen. Sträckan är ganska precis en mil. Vikten gör nog sitt till. Och får även en känsla av att rullskidor kan ge mer träning än vad vanliga skidor gör. Fast å andra sidan har jag aldrig lyckats komma ner i lika snabba tider på vanliga skidor som jag gjorde på rullskidorna förra året.

Bestämde mig för att försöka äta lite nyttigare igen. Är i mellanfas nu vad gäller träningen. Snön är borta men det är för mycket grus på vägarna för att rullskidorna ska fungera. Simhallen är för krånglig och tidskrävande att ta sig till och löpning fungerar inte med vikt över 100 kg.

Så då återstår som vanligt maten. Har stannat upp i vikt så varken ökar eller minskar just nu. Det är ganska trevligt. För det är lätt hänt att vikten bara skenar uppåt för de som tappat form och normala kostvanor. Ämnesomsättningen liksom pajjar på något vis.

Köpte därför en sallad på Shell. Den såg riktigt god och fräsh ut. Dessutom ingen sunkig pasta i botten som annars är standard. Det var en sallad med bönor, grönsallad, sockerärtor, körsbärstomater, räkor och melonbitar. Dock var det inte särskilt mycket. Var fortfarande hungrig efter lunchen. Titta på kcal innehållet och texten talade om att salladen hade fattiga 131 kcal totalt. En vanlig Statoil-sallad brukar ju ligga på åtminstone 140 kcal per 100 gram och väga typ 400-500 gram.

Redan efter någon halvtimme var jag superhungrig igen. Käkade därför en banan och en burk sardiner i tomatsås. Plus massa vatten.

Men kan tipsa den som vill leva på svältkost och slippa pulverdieter att köpa färdigsallad på Shell. Kostade dessutom bara 57 kronor. 131 kcal för 57 kr, det är inte fy skam. Viktminskningen får man på köpet 🙂

Den här veckan blir lite lurig. På tisdag ska jag på 35-årskalas, en tjejkompis från Sälen som fyller år. På torsdag ska jag på ännu ett 35-årskalas, då hos en annan kompis. Båda som har dessa olika fester är lediga i veckan, vilket innebär att de kan ju ta sovmorgon utan problem. Vi andra dödliga som tränar på kvällarna och jobbar på dagarna kommer därmed att få det lite tight. På fredag väntar sedan en Sälenresa med högsta sannolikhet. Sådana här veckor förstår man dem som tar koffein eller dricker kaffe.

Eftersom jag åkte 2 mil längdskidor igår så bestämde jag mig för att ta en promenad idag. Det var så fint väder och hade så bra dokumentärer i iPhonen att lyssna på så det gick nästan av sig själv. Kände dock smärta i tålederna (stortår) och tendenser till skavsår mellan benen pga för dåliga byxor. Men turen var riktigt nice och ikväll noterar jag även en lätt solbränna. Inte dåligt för att vara Stockholm i slutet av mars!

Stockholm, Mälaren, 19 Mars 2011

Blev en långrunda i Stockholm igår – tog 2 timmar och 6 minuter, stannade förvisso och tog ett par kort, men det var grymt segjobbat genom hela slingan. Blött i spåren, nysnö och sol som stekte på. Fick kämpa för varje meter. Men det gjorde att kaloriförbrukningen gick upp rejält och även konditions och styrketräningen. Idag känner jag som klumpar på triceps när jag går. Har aldrig känt så förut. Men tror dubbelstakningen ger resultat på sikt. Att drarunt en sån fetthög som mig måste vara rena drömjobbet vilken muskel som helst med karriärambitioner.

Avslutade rundan med en timmas bastu på friluftsgården. Riktigt nice…noterade även att de äntligen fått ändan ur och byggt ryggstöd i trä. Innan fick man luta sig direkt mot klinkers = brännskador.

Lida, 19 mars 2011

Varje rund med is-spår är lika läskig. Men man måste ju ut och träna. Det är lätt att dra sig för att ta av sig skidorna och promenera nedför de brantaste backarna. Det är ju lika svårt att gå utan skidor som med. Ren is och pjäxor går inte ihop. Man kan ju pulsa vid sidan om och få in snö i skorna och så vidare. Så brukar jag göra när det är allt för isigt och brant. Men alla andra bara forsar förbi. Jag tänker ibland när man själv chansar att ’usch…ett felskär här och man kommer skada sig allvarligt” det går fruktansvärt fort och man kör bara någon meter från stenar, telefonstolpar och tjocka granar. Men så igår hände det oundvikliga en kvinna kör samma runda som jag med flera och i en av kurvorna så går skidorna rakt fram pga för hög fart. Hon skadar sig allvarligt i höften och får åka ambulans därifrån. Det tog över en timma innan ambulansen kunde hämta henne längst ut i spåret.

Detta får mig att tänka på de kvällar man kört helt själv i ödemarken…då ska man inte chansa, inte ta några risker, det är inte värt det. En krasch ute i skogen en sen kväll mitt i veckan och det kan ta timmar eller dagar innan någon hittar dig så här i slutet av säsongen.

Här är artikeln om Elisabeth Höglund, noterade att den var mest läst på Aftonbladet idag och även löpsedel. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12755422.ab

Elisabeth Höglund i skidolycka

Ännu en runda avklarad. Körde 14 km i sjukt isiga spår, närmast att likna vid en rodelbana. GIck lätt och fort men några barmarksfläckar och lite skräp i spåren. Stjärnhimmel och supermåne gjorde dock turen till en riktigt höjdare. Ända tills första branta uppförsbacken. Skidorna fick inget fäste och blev en tokkrasch rakt ner i isen. Därefter tog jag det lugnt även i utförsbackarna. Där ute i vildmarken är det ingen som kan höra Dig skrika. Parkeringen var tom och säsongen nästan slut. Inte värt att chansa med livet som insats.

EDIT: Detta inträffade kvällen efter att jag skrev det här inlägget. Läskigt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12755422.ab

Just hemkommen från en härlig 14 km runda i Ågesta. Riktigt fina spår och det gick fort fram. Imponerande att spåren kan hålla sådan hög klass så här sent på säsongen i Stockholm med 10 gradig värme och dagar av plusgrader och regnskurar och vind. Noterade även att vägbanorna börjar torka upp fort nu och det dröjer nog inte länge förrän någon stressad vägverkare går ut och börjar sopa cykelbanorna från gruset. Lekte med tanken att man snart är inne i en period då det både går att åka längdskidor OCH rullskidor i Sthlm. 

Brände 779 kcal vilket motsvarar typ en 100 gram chokladkaka och ett halvt wienerbröd.

Ågesta Längdskidspår

Hela hösten hann passera utan en endaste träningsdag. Den ena undanflykten efter den andra avlöste varandra. Halsont, snö, inga skidor, tåskada, bröllop, etc… men efter sex härliga månader lyckades jag vända trenden. Alla bitarna föll på plats. Dock kostade dessa månader mycket i form av rejäl viktguppgång, nästan 7 kg. Slarvade nämligen även med maten när träningen låg i träda. Men nu är trenden vänd. Är faktiskt just i dag inne på min sjätte träningsvecka och har sedan sex veckor tillbaka försökt åka ett längdpass ca varannan dag.

Lite trist att man missade hela november och december och januari när det var så himla fin snö här i Stockholm för en gångs skull. Men som tur var kom det ju ett rejält dump igen med nästan 50 cm snö och den forlängde säsongen rejält. Tror faktiskt jag ska försöka mig på ett pass redan imorgon igen. Det smälter galet fort här nere nu.