Vid 15-tiden tröttnade jag på att ligga på stranden. Drog upp till taverna och beställde en ceasarsallad. Riktigt fräscht. Och gott! Tänk att just ceasarsalladen kan variera så mellan olika restauranger. Sen blev det dags för något stort. Håll i hatten. Joggingpremiär! Har drömt om att jogga igen, senast var nog runt 2002 eller så…åren går! Har ju förberett åtminstone konditionen hyfsat genom längdåkning och rullskidor. Plus att jag faktiskt blev sponsrad med ett par nya fräscha joggingskor av en kompis som jobbar för ett stor känt skoföretag. De har legat och samlat damm. Så nu var det alltså dags. 

Bestämde mig för att ta det lugnt. Men förutsättningarna kunde ändå inte ha varit bättre. Sol, svalkande vindar och spår med sand och torv i oslagbar norrlandsnatur. Var det någon gång man skulle ta premiärturen i joggingspåret så var det idag!

Promenerar upp till spåret och hittar två leder. En som är 2,5 km och en som är 3,3. Väljer den kortare. 

Känslan är märklig. Har ju inte sprunigt sen 2002. Det är många år sedan. Men känslan från då sitter kvar någonstans i ryggmärgen. Märker därför direkt skillnaden från då. Kroppen är tung som bly. Inget klipp eller stuns i kliven. Det överflödiga fläsket slår emot som en tung gummimatta i stegen. Konditionen känns ok, men känner av en rad muskelgrupper jag trodde försvunnit och förtvinat för länge sen. De finns tydligen kvar där, redo att aktiveras igen.

Joggar lugnt. Det går ganska tungt. Pulsen är dock inte överdrivet hög. Runt 130-155. Men känns ändå mycket jobbigare än på rullskidorna.  

Efter ett tag kommer jag runt. 2.5 km och klockan stannar på drygt 16 minuter. Hmm..kanske fortsätta ett varv till? 5 km? Det är ju sjukt…jag som alldeles nyligen knappt kunde gå längre än ett par, tre kilometer innan skadorna sa ifrån. Ok…det får bli ett varv till. Strechtar 5-6 minuter och fortsätter därefter samma varv igen.

Nu går det lite lättare. Stannar vid mål på totaltiden 36 minuter (inkl. stretchingen). Inte illa…visst, senast jag sprang var tiden under 20 minuter på samma sträcka. Men det kändes inte tungt. Och 36 minuter är ju ingenting…brukar försöka vara ute åtminstone en timme annnars när jag kör med rullskidorna. Hmm…ska jag ta ett varv till..? Nej..det får räcka. Inte överbelasta kroppen nu. Men det här känns riktigt lovande! Premiärturen gick bättre än väntat. Får se hur kroppen känns i morgon, men det vore ju riktigt gott om man kunde börja varva rullskidorna med lite löpning också. 

Vaknade tidigt, ledig idag, skönt. Käkade en tallrik yoghurt med flingor och några glas vatten till det. Promenerade sen ner till stranden och softade. Perfekt temperatur och skönt svalkande vindar. Skickade ett mms till kompisen och skrev att man nog fick akta ryggen i detta väder. Svaret kom snabbt ”Sälfläsk tål väl hur mycket sol som helst?”. Jaja…tur det är lite folk på stranden i alla fall. Här vågar man ju ligga utan heltäckande kläder, och ska jag vara ärlig, så har faktiskt ryggen fått lite väl mycket färg kanske. Hmm…undrar hur det var det där med sälfläsk och sol egentligen?

Äntligen framme. Har försökt vända tillbaka dygnet och äta regelbundet igen. Lunchen blev dock sen, kl 21. Blev en burrito med smält ost och kyckling samt lite sallad. Såg gott ut, men när jag började äta ångrade jag mig. Var ingen höjdare. Men intalar mig själv att risken att bli magsjuk är mindre om man äter varmt än kallt (läs sallad). Så på suspekta vägrokar får man kanske se detta som en nödlösning. Blev iaf vatten till istället för cola. Här i Byske är dock maten bättre tack och lov. Men ingen middag ikväll. Istället ett pass på rullskidorna. Har även hundratals mail att svara på. Men träningen måste alltid gå först, träning, mat, sova, typ den ordningen. Eller träning, sova mat kanske 🙂 Tänkte skippa middagen ikväll, men efter att ha jobbat med datorn i några timmar kände jag att det skrek efter mat i magen. Fick bli en tallrik yoghurt, lite flingor och vatten. Gott! Säkert bra också att få i sig lite energi efter rullskidpasset. 

Lastbilen går ganska långsamt. Dessutom ska vi stanna på flera olika småorter och hämta ytterligare last. Vid halvfyra har vi packat klart. Gott, nu kanske vi stannar och sover. Men icke sa nicke. Vi fortsätter. Några mil till bara. Men några mil till blir många mil till. Och det finns inget att äta någonstans. Ingen banan kvar heller. Dricker lite vatten och tar en halstablett. 06.20 parkerar vi lastbilen. Jag kastar mig i säng, men han jag åker med undrar om jag inte ska ha frukost. Nicht, svarar jag. 7 drar det igång igen, folk som ringer, och elektriker på plats för att laga något glapp i motorn. Hinner inte käka lunch. Och missade ju frukosten. Stannar för att lasta på lite mer. Jag sköter all lastning, känner att det bränner rätt bra med fett. Härlig känsla. Tar ett äpple och lite vatten. Vid 15.30 är det dags att åka vidare. Insisterar på mat, men restaurangen är såklart stängd. Vi fortsätter. Klockan 18.30 hittar vi en öppen restaurang. Han jag åker med lägger sig och sover, jag går in och äter. Kycklinggryta med ris. Känner hur krafterna och energin bokstavligen hoppar ut i hjärna armar och ben. Skön känsla. Dricker vatten till. Inget bröd. Eftersom detta var första målet sedan igår lunch känner jag mig fortfarande hungrig. Men biter ihop. Inget snask. Inte mer mat. Vi drar vidare. Måste försöka tänka på matvanorna. Regelbundet och på rätt tider. Men svårt när man inte är ensam och svårt när det är jobb i fokus. Den här resan blir en utmaning för både träning och kosthållning. 

Ska ut på jobbresa nu i ett par månader ca. Det är söndag och vi håller på och packa lastbilen. Det tar tid. Vid midnatt är vi klara. Tror att vi ska lägga oss och åka tidigt på morgonen. Men icke sa nicke. Vi pyser iväg strax efter midnatt. Och jag som inte ätit sedan lunch. Tar en banan.

Tar bilen upp till Dalarna. Släkt och vänner har firat midsommar där. Är alltid med, men i år blev det Kalvö istället. Några är dock kvar fortfarande. Äter lite lax och potatis. Blir tillfrågad om jag vill ha lite jordgubbar med grädde och socker. Förvånar mig själv och alla andra genom att tacka nej. Är ganska mätt. Behöver faktiskt inget mer.

Firar midsommar på Kalvö vid västkusten med vänner. Riktigt trevligt, vilket paradis! Mitt ute i ingenstans. Kryllar dock av brännmaneter och fästingar. Man får borsta sig noga och välja rätt vik. Äter riktigt god mat och även dessert. Ja…egentligen skulle jag ju skippa sådant, men nu är det midsommar och dessutom är den hembakad. Tar dock bara en portion och nöjer mig med det. I vanliga fall skulle jag nog ta fem när det är så här gott 🙂

Tjejen jag träffade för några veckor sedan hör av sig. Undrar om vi kan ses i Sthlm på morgonen. Typiskt. Jag som precis anlänt till Göteborg. Hon var ju dessutom riktigt trevlig. Men så är det. Lever man ett kringflackande liv så är detta baksidan. Skulle vara gott med en fast punkt i tillvaron snart. 

Hem och packa. Ska ut på resa några månader igen. Och på flera olika event. Dvs, man måste ha med sig allt för mycket prylar. Slänger i det viktigaste och sen en tur på rullskidorna. Känns bra. Förundras över att pulsen inte ligger lika varje pass. Varierar från 145 till upp mot 186. Kanske har med värmen att göra, eller dagsformen. Käkar middag, vatten och kyckling med wookade grönsaker. Ingen efterrätt. Känner inte ens behov av efterrätt. Skumt.

Åker ut för att vinka av några kompisar som ska segla ut på Barents hav och ta Nordost passagen. Ett tremånadersprojekt. Stockholmstrafiken i kombination med mitt dåliga lokalsinne och avstängda broar samt vägarbeten gör att jag inte tar mig fram i tid. Trist. Men träffar iaf min gamla bordsdam av en ren slump, som är med och styr upp seglatsen. Trevlig tjej. Vi snackar ihop oss och jag löser så att en leverans med lite korv och kött kommer ner till grabbarna lagom till de passerar Göteborg. Förvånas över hur pigg jag är. Brukar vara trött och seg, särskilt när jag inte sovit ordentligt. Måste vara träningen och den förbättrade kosten!