Hemma på fastlandet igen. Har promenerat så det börjat värka i kroppen. Tecken på överansträngning. Kroppen är helt enkelt inte van och nu börjar jag närma mig gränsen. Mycket asfalt och dåliga skor är inte bra. Men jag har nästan hängt på i kamraternas tempo utan några som helst problem ett bra tag. Och det är nog första gången på många år. Känns verkligen att detta är på rätt väg. Pratar med en av tjejerna jag träffade på Josefinas för ett tag sedan. Hon är på väg in till stan i början på nästa vecka, vore kul att ta en fika eller nåt. Får se om det hinns med. Börjar även fatta varför alla är så smala här i Stockholm. Man går ju över allt. Hela tiden. Det är bra 🙂