Formen blir bättre och det med besked. Jag märker det hela tiden, dels på kroppen, dels på orken men kanske framför allt på träningspassen. Tog en tur på rullskidorna ikväll. Körde samma runda som förra året. Efter ca 10 minuter hade jag passerat förra årets vändplats. Skidorna bokstavligen flög fram över vägarna. Dubbelstakning och kraftiga tag. Inga problem. Puls runt 155 med toppar på 170. Och min maxpuls gissar jag ligger runt 195. Som mest har jag lyckats mäta upp 186 slag/min under en kort period ca 5 minuter. Så det finns en del kvar att ge. Gäller ju bara att synka med muskler och leder. Just nu känns det som att konditionen ligger lite före det andra. Hade inte heller någon kramp i ryggslutet idag. Kände av lite i vänster sida, men inte mer än att det gick att stretcha bort i farten. Äntligen! Har annars haft rejält ont där varenda pass i snart ett halvår nu.

 

Nåväl – baksidan då av allt detta? Jo. Nu kommer man plötsligt så mycket längre på den där timman än vad man gjorde tidigare. I början klarade jag ju dessutom bara av att åka 10-15 minuter innan man var helt slut. Detta innebär att de fina små asfaltsvägarna här uppe i norr börjar ta slut. Alltså, jag når slutet på dem och där övergår det till grus. Vilket knappt är åkbart med rullskidor. Händer mig hela tiden nu. Vilket innebär att jag antingen får bita ihop och köra på gruset så gott det går, eller vända tidigare. Och sen köra fram och tillbaka några gånger på en raksträcka för att komma upp i en timma. Eller så blir det till att åka ut på de stora ”riksvägarna”. Har dock inte vågat mig på detta ännu. Olycksrisken är allt för stor. Men snart blir jag nog tvungen om det fortsätter så här.