Arkiv för July 2009

- Sida 2 av 5

Så lurar godisföretagen dig

av Bengt

Kolla bilden nedan. Förpackningen väger 56 gram. Men ändå skriver den kända godistillverkaren tydligt att vikten är 28 gram. Man skriver även – och lika tydligt – att daimen innehåller 150 kcal. Men i verkligheten innehåller den dubbelt så många. Den korrekta viktangivelsen finns också där, men placerad i skymundan med mörk text och på kanten av förpackningen, nästan omöjlig att hitta vid första anblick.

Genom att förvandla traditionella måttbenämningar (per 100 gram) till kryptiska ”per servering” eller ”per portion” eller ”i procent av rekommenderat dagligt intag” lurar företagen oss att äta mer.

Se själv. Nästa gång Du går och handlar. Titta på förpackningarna och chockeras över hur tillverkarna vinklar de mest onyttiga produkter till att låta som rena hälsokuren.

Så lurar godisföretagen dig att äta mer

 

Väl undangömd viktangivelse

EDIT: Drygt fem veckor senare, 2009-08-27, publicerade Sveriges Konsumenter samt DN en stor artikel på ekonomisidorna som tar upp just detta dilemma.

Läs även:

Media uppmärksammar kaloribluffen (GDA)

Lättare undvika sötsug i glesbygd

av Bengt

 

Efter att ha ätit dålig pizzeriamat i några dagar kommer sötsuget sakta smygande tillbaka. Efter middagen igår blev jag och mina kamrater väldigt sugna på något sött. Så vi beslutade oss för att gå till macken och köpa lite plockgodis. Ve och fasa. Den var stängd. Stängde för 7 minuter sedan. Hmm…vart går vi då? Gick runt och letade i en bra stund. Fick tips om en annan mack som visst skulle ha öppet till kl 24. Gick dit (två kilometer). Den visade sig vara nerlagd. Mackdöden i inlandet hade drabbat även denna lilla kommun. Frågar en ortsbo om det finns någon kiosk eller annat öppet. Nej, svarar han. Det finns ingenting här. Närmsta är 20 mil härifrån. Och så berättar han om grannkommunen som har 6 mil enkel väg till närmsta bensinstation. ”Men vi har ju i alla fall frisk luft” avslutar han.

 

Till slut gick sötsuget över. Skönt. Hade macken varit öppen hade det garanterat blivit onödigt smågodis. Glesbygden gör det helt enkelt lättare att stå emot sötsuget. Åtminstone kvällstid. Det finns nämligen ingenstans att få tag i något. Allt är ju antingen stängt, nerlagt eller på tok för långt bort.

 

 

Mackdöden i inlandet

Schnitzel med pommesfrites – ett bra val?

av Bengt

Efter jobbet skyndade jag mig ut på rullskidorna. Blev ca 56 minuter i hyfsat tempo. Ca 400 kcal. Därefter tillbaka och duscha på badhuset (som saknar bassäng) och avslutande middag på lokala pizzerian. Av alla 5 olika alternativ på menyn valde jag till sist (vis efter gårdagen) schnitzel med pommesfrites. Alla frågade om jag verkligen skulle äta detta. Uppfattningen var att detta var galet onyttigt.

 

Men…valen jag ställdes inför var:

 

1) Äta pizza. Lägger sig som en klump i magen och du blir äckligt övermätt om du äter hela. Risk att bli lös i magen.

 

2) Äta sallad. Smakar bra (precis som pizzan). Lägger sig inte riktigt som en klump i magen, men vis från tidigare dagar så vet jag att den inte är riktigt hygiensikt tillfredsställande. Samtliga som ätit av maten på denna lokala pizzeria har idag haft magknip eller varit så att säga lösa i magen.

 

3) Köpa en schnitzel med pommesfrites. Strunta i salladen till dock. Den kan vara full av bakterier. Schnitzeln däremot är fryst. Sen direkt stekt på hög värme. Liten risk att den ska hinna bli kontaminerad. Och nyfriterade pommesfrites har jag aldrig hört någon bli dålig av.

 

Så det blev ganska enkelt att välja alternativ tre. Den visade sig sen även ge avsevärt mindre mättnadskänsla en tex en pizza. Till och med kändes det mindre än en klassisk jättesallad ala pizzeria.

 

Pizzeria med svarta hårstrån i maten – att man aldrig lär sig?

av Bengt

 

Lejonparten av våra svenska pizzerior har visat sig vara underkända vid oanmälda inspektioner från miljö- och hälsoskyddskontoret. Ändå fortsätter man att gå till dessa pizzerior, kanske inte alltid för att man vill, utan kanske snarare för att man ibland måste. Det är pizzeriorna som håller öppet, alltid, jämt och ständigt. Och deras kvällsmat är ofta också prisvärd.

 

Ikväll var det så dags för middag igen. Lunchen blev sunkig färdigsallad från lokala butiken. Nästan alla sallader slutsålda (helg). De som finns kvar är på gränsen till att kunna kallas människoföda. Middagen såg jag därför fram mot att få käka på det enda vid den här tiden öppna matstället – den lokala pizzerian. Trevligt bemötande och ingen måltid på menyn över 100 kr. Beställer en sallad för att inte få allt för stort överskott på kcal. Har ju trots allt inte tränat idag. Salladen är givetvis full av svarta hårstrån, inte oväntat kanske, men mycket osmakligt. Om det ändå hade varit en brännhet pizza, bakad på högsta värme i en pizzaugn, men sallad….halvljummen, förmodligen legat i någon burk på bakbordet under hela dagen, fingrar som varit ner och rafsat, förmodligen smutsiga sådana, och så håret..usch….men, men…vad gör man inte för att komma i form? Bara att bita ihop, se glad ut och äta upp. Man lär väl aldrig lära sig?

 

 Hår i maten

 

Norrlänningar är trevligare?

av Bengt

Vart man än går här i Norrland på kvällarna så hälsar folk. Alltså de inte bara nickar eller vinkar med handen, de säger ”hej” eller ”god dag” eller motsvarande. Stannar man till och möter blicken så stannar även de till, och konversationen är i gång. Coolt. Man måste bara våga ge tillfället en chans.

 

Man liksom hälsar och talar till främlingar som om de vore gamla bekanta. Det kan te sig lite konstigt för den oinvigde. Men är faktiskt riktigt trevligt när man kommer in i det. Och man träffar fort nya bekantskaper. Det är liksom inget knussel. Inget fokus alls på vanliga ”storstadsfrågor” såsom ’vad jobbar du med’ eller ’vad har han för kläder egentligen’ etc. Man liksom inte bryr sig. På något vis förutsätter man att alla är trevliga tills motsatsen har bevisats. Tjejerna (de få som finns kvar) är inte heller dryga. De talar artigt och vänligt med vem det än må vara. Självklart kan man kanske tycka, men i tex Stockhom är det inte alls självklart. Man märker det så tydligt här. De gör inte skillnad på folk och folk. 

 

Alla som bor i en storstad söderut borde ta sig tid och åka upp till norrland för att uppleva detta. Är du dessutom stockholmare kommer du nog nära på drabbas av kulturchock. Du kommer inte tro att det är sant. Men det är det. Hela Norrland är liksom trevligare på något vis. Hä e eljest 🙂

Baksidan av bättre form

av Bengt

 

Formen blir bättre och det med besked. Jag märker det hela tiden, dels på kroppen, dels på orken men kanske framför allt på träningspassen. Tog en tur på rullskidorna ikväll. Körde samma runda som förra året. Efter ca 10 minuter hade jag passerat förra årets vändplats. Skidorna bokstavligen flög fram över vägarna. Dubbelstakning och kraftiga tag. Inga problem. Puls runt 155 med toppar på 170. Och min maxpuls gissar jag ligger runt 195. Som mest har jag lyckats mäta upp 186 slag/min under en kort period ca 5 minuter. Så det finns en del kvar att ge. Gäller ju bara att synka med muskler och leder. Just nu känns det som att konditionen ligger lite före det andra. Hade inte heller någon kramp i ryggslutet idag. Kände av lite i vänster sida, men inte mer än att det gick att stretcha bort i farten. Äntligen! Har annars haft rejält ont där varenda pass i snart ett halvår nu.

 

Nåväl – baksidan då av allt detta? Jo. Nu kommer man plötsligt så mycket längre på den där timman än vad man gjorde tidigare. I början klarade jag ju dessutom bara av att åka 10-15 minuter innan man var helt slut. Detta innebär att de fina små asfaltsvägarna här uppe i norr börjar ta slut. Alltså, jag når slutet på dem och där övergår det till grus. Vilket knappt är åkbart med rullskidor. Händer mig hela tiden nu. Vilket innebär att jag antingen får bita ihop och köra på gruset så gott det går, eller vända tidigare. Och sen köra fram och tillbaka några gånger på en raksträcka för att komma upp i en timma. Eller så blir det till att åka ut på de stora ”riksvägarna”. Har dock inte vågat mig på detta ännu. Olycksrisken är allt för stor. Men snart blir jag nog tvungen om det fortsätter så här.

 

 Rullskidor

 

På plats i magiska Lappland

av Bengt

Lappland – så underbart! Just innan gränsen till Lappland passerade jag en sjö med omgivande berg. En stor rödgul sol låg precis över bergstopparna och speglade sig i sjön. Enormt vackert…bilden påminde faktiskt om Norrlands Guld. Tanken slog mig. Det kanske var här de fått inspirationen. 

Passerade tjärnar. Kolsvarta och helt spegelblanka. Med mysig urskog speglandes mot ytan. Härligt!

Bilden nedan tog jag ut mot en älv, strax efter att solen gått ner. Längtar efter att få komma ut i vildmarken igen, vandra och bära ryggsäck, strapatser…snart så!

Vackra Lappland

Försöker stå emot chokladkakor

av Bengt

Vilodag idag. Var dock grymt sugen på att träna. Så det fick bli en kompromiss. Simning i 30 minuter, och så lite bastu på det. Sen iväg och käka taco-tallrik och 2 kulor glass. Lustigt – direkt efter man käkat glassen så får man känslor av att äta mer sött. Det liksom aktiveras i kroppen. Så ett tips kan väl vara, om man har svårt att stå emot suget, att undvika sådana sötsaker in i det längsta..för när man väl provar igen, är det lättare att falla dit. Inne i min hjärna flög det precis chokladkakor och smågodis. Men, men…bara att bita ihop och övervinna. Enklare att stå emot när man vet vad det beror på 🙂

 

Marabou.jpg

Idrotta på kontorstid

av Bengt

Tänkte försöka simma 60 minuter idag, men det gick så bra så det fick bli 100 minuter istället…och med något högre tempo sista 40 minutrarna. Kände av lite i ovansidan på vänster lår, i en muskel. Blev konstigt nog glad. Ett tecken på att allt fler muskelgrupper börjar aktiveras. Muskelgrupper som legat i träda många år. Har inte kunnat träna så mycket och så länge tidigare att jag hunnit komma åt dessa muskler…så därför var denna lilla smärta inte negativ, utan snarare bara riktigt härlig. Man är helt enkelt på gång…

Avslutade kvällen med en kort promenad samt GI-tallrik på Café UH i Örnsköldsvik. Lika bra som alltid! Kommer sakna dessa GI-tallrikar när jag sedan far vidare…. när jag promenerade insåg jag vilket stillasittande liv man haft. Den maten man äter räcker ju gott och väl till ett liv med ständig rörelse. Det är egentligen ganska sjukt att sitta still på sin stol på ett kontor 8-17 och bara röra fingrarna…inte konstigt att folk får övervikt och problem med kropparna. När man gick i grundskolan var det ju i alla fall avbrott för gymnastik, specialidrott och annat roligt och rörelsefullt. Varför har man inte sådant på kontorstid idag?

 

Tjocka har svårare att träna

av Bengt

När jag var i form, en gång för länge, länge sedan, då tänkte jag att det måste vara så lätt för tjocka personer att gå ner i vikt. De behöver ju bara börja gå lite, eller äta lite mindre så rasar kilona. Värre var det för oss som var i form och tränade regelbundet. Där var det ju nästan stört omöjligt att minska ett kilo eller två utan kraftigt höjda träningsdoser, och knappt ens då.

 

Men sen blev jag tjock själv. Och då, först då, slog den hårda sanningen emot mig. Det var inte bara att gå lite, eller att käka lite mindre. Kroppen strävar konstant efter att behålla sin nuvarande form. Så för mig tog det faktiskt över ett år av total stillhet och fortsatta vidlyftiga matvanor för att det ens skulle börja hända något med vikten och kroppen. Ett helt år! Jag käkade alltså precis allt, men rörde mig ingenting över huvudtaget och det tog alltså mer än 12 månader innan det började märkas på kroppen.  

 

Precis lika tycks det vara åt andra hållet. Det är inte lätt. Det tar tid. Och man måste övervinna sig själv. Men vad jag inte hade räknat med det var att det skulle vara så otroligt mycket svårare att lyckas som tjock, än som normalviktig.

 

Problemen jag noterade var att när jag började gå så fick jag ont i knälederna, benhinnor, fötter, tår etc. Vilket gjorde att jag bara kunde gå 1 km varannan vecka till att börja med. Ungefär så lång tid tog det innan smärtan försvunnit efter varje promenad. På sikt och med regelbunden stretching kunde jag till slut börja gå varje dag och allt längre sträckor. Men då kom nästa problem. Fettet och tjockheten gjorde att jag fick skavsår på alla möjliga konstiga ställen, armhålor där t-shirten skavde in, och mellan benen så klart. Skavsår som sedan tog mycket lång tid att läka, och struntade jag i dem så blev det bara värre och värre och värre.

 

http://www.viktklubb.se fick mig till slut att inse att det inte hade med träningen att göra. Utan snarare intaget av mat. Mat äter man ju regelbundet flera gånger per dag, 7 dagar i veckan. Alltså, smartare att göra något där, om man nu inte kunde träna som man ville.

 

Nu får jag inte skavsår längre. Inte ont i benhinnorna och knappt ont någon annanstans heller. Även om de gamla skadorna så klart gör sig påminda lite då och då. Men denna nya styrka gör att jag plötsligt kan hänga med kompisarna på stan. Promenera obekymrat och inte behöva bry mig om att få skavsår eller värk som sedan ska sitta i flera veckor. Det är inte massa fläsk i vägen som blir blött, varmt och skavsamt.

 

Träningen blir så mycket enklare och så mycket mer givande. Du kan ta i mer, köra längre och därmed bygga ännu mer muskler och bränna mer fett och få ännu starkare kondition, ännu snabbare. Det blir liksom att man passerat en fas. En hård och jobbig fas, som ibland känns nästan omöjlig att övervinna, men när man väl passerat gränsen, och kommit över på rätt sida. Då börjar det bli härligt, då börjar man må gott och det är det stadiet jag börjar närma mig nu. Det är hit man måste ta sig själv. Synd bara att vägen dit ska vara så galet jobbig.

 

Och alla ni som är normalviktiga kan väl också tänka på det här, det är faktiskt inte så lätt som man kan tro att ändra vikten neråt om man väl gått och blivit tjock. Det är så många faktorer som spelar in som en normalviktig förmodligen inte har en aning om, eller kanske har svårt att sätta sig in i. Det är faktiskt inte ”bara att”. Det vet jag nu.

 

Sida 2 av 5
  • Tjänstgörande redaktörer: Joakim Ottosson, Kristina Jeppsson och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB