Ok..det här blir ett långt inlägg. Har grubblat på en sak. Varför är tjocka, tjocka egentligen. Minns ju även från tiden då man själv var i form. Tränade 5-7 dagar i veckan och ibland flera gånger per dag. Men ändå var polarna som tränade lika mycket mer fit och tydligare rutor och mindre mage.
Så slog det mig. Det är nog maten. Jag hade alltid en filosofi att man kunde äta allt och när som helst, bara man rörde på sig. Men sakta men säkert kommer jag till insikt att så är det faktiskt inte. Sen minns jag även att anledningen till att man käkade så mycket var ju för att bibehålla styrkan. Åt man mindre blev man svagare. Att äta rätt hade ju varit ett alternativ, men det var för krångligt.
Det tog många år för mig att få bättre matvanor, och det är först nu på senaste tiden som jag verkligen börjat få in de nya vanorna i huvudet. Så att det blivit normalt så att säga. Ingen bantning. Utan bara normalt.
För jag tror det är som så, man äter för att man ska äta mer än att man behöver äta. Noterade ofta på besök hos mina vänner att jag kunde käka tredubbelt så mycket som dem. Och när vi kom hem från någon fest så köpte jag en pucko, en cola och en chokladbrownie på SevenEleven. Och innan det en stor meny på Burger King. Polarna var alltid lika oförstående. ”Hur fn kan du äta allt det där?” eller ”Va? Ska du äta igen? Vi åt ju pizza till lunch”. Då förstod jag inte hur de kunde lägga sig utan att äta mer mat. Det gick ju bara inte.
Men nu idag. Funkar det alldeles utmärkt. Bara att bita ihop. Och till slut, efter mycket lång tid så går det av sig själv. Det blir normalt.
Ikväll åt jag middag med en kollega. Efter middagen köpte han en stor glass med 4 jättekulor. Han smaskade i sig hela glassen och jag själv satt bara och tittade på. Han är lite överviktig själv, så jag tänkte hmm…han borde verkligen inte äta den där glassen. Men sa inget. För jag vet hur känsligt det är att säga något. Kan bli dålig stämning. Men istället gladdes jag över att jag för första gången i mitt liv inte kände något sug efter att köpa en likadan glass. Helt otroligt. Jag kunde sitta där helt oberörd. Innan fick jag bita ihop och verkligen övervinna mig själv för att inte köpa in efterrätt när de andra gjorde det. Men nu gick det av sig själv. Fantastiskt!
Senare på kvällen upptäckte jag att min kollega satt och åt igen. Nu var det köttbullar, kalla som han mumsade i sig. Allt som var kvar i förpackningen. Sen frukt på det och därefter nästan en hel ost. Oj…för mig kändes detta helt sjukt, jag kunde bara tänka på alla kilokalorier som bara lagrades upp helt onödan. Sakta kom jag även till insikten att det är nog just därför tjocka är tjocka. Åtminstone i väldigt många fall. Man är inte medveten om kalorierna och man tänker sig inte för. Är man medveten så skiter man i det totalt. Kroppen är van och man gör något av ren reflex istället för av kanske rent behov. Man hittar sin trivselvikt så att säga. Vissa gör det på normala nivåer och andra har otur och hittar den på extrema nivåer, antingen uppåt eller neråt.
Nu ligger jag här och är inte ett dugg sugen. Tänkte ta en glass på baren när jag gick hemåt, men kände efter och insåg att jag är faktiskt inte ens hungrig. Så varför köpa en glass? Bättre att spara den till en dag då man verkligen är sjukt sugen, eller har tränat rejält. En glass motsvarar ju trots allt nästan en timmes lätt jogging!
Jag tror, att om vi övervakade alla överviktiga dygnet runt och kartlade både rörelsemönster och matvanor så skulle vi snart se att en stor majoritet har väldigt skumma matvanor jämfört mot de som är ”normalviktiga”. Sen finns det säkert undantag där man har fel på kroppen eller ämnesomsättning etc. Men det tror jag är en försvinnande liten del av förklaringen. Det sitter i huvudet helt klart. Det är jag övertygad om.
