Slarvade med lunchen idag. Skippade den helt. Så vid 18-tiden var jag rejält hungrig. Både pizzor och chokladkakor började att flyga lite smått framför ögonen. Tog mig till pizzerian. Men där lyckades jag med något jag aldrig i mitt tidigare liv lyckats med förut. Jag bet ihop. Övervann mig själv, och beställde en kycklingsallad. Var väl ingen kulinarisk smakupplevelse kanske. Men kalorifattig jämfört med pizza. Därefter började jag ladda för kvällens simpass. Åkte hem och plockade ihop handduk, badshorts, simglasögon, shampo, ombyte osv. När jag simmade i fredags var sista insläpp klockan 19.00 och bassängen stängde 20.00. Så antog att det var samma tider som gällde idag. Men väl där visade det sig att de stängde insläppet klockan 17 idag. Helt kört alltså. Laddad till tusen och så blev det inställt pga konstiga öppettider. Igår tänkte jag också simma. Men badhuset var helstängt på söndagar. Och vardagar är det uppenbarligen olika tider som gäller varje dag. Förvirrande minst sagt!

Men kanske bra att vila knälederna lite extra med tanke på gårdagens löppass. Känner även av tendenser till träningsvärk i lårmusklerna. Men bara om jag riktigt känner efter. Ett gott tecken. Länge sen jag fick träningsvärk nu nämligen.

Skön känsla. Tittade mig själv i spegeln häromdagen. Med kläder på så chockerades jag över att bilden ju var ganska så normal. Normala former. Normala proportioner. Ingen jättelik dubbelhaka (bara en liten). Ingen jättemage. Ingen jättebilring. Börjar alltså komma i den fasen där kläderna KAN dölja fläsket hyfsat bra. En normal look helt enkelt. Sen att man fortfarande är tjock som ett sjölejon under kläderna, det är ju en annan femma. Men den biten kommer att lösa sig snart också. Bara man klarar av att hålla ut under hösten och första delen av vintern när det bara regnar, är mörkt och snöar och blåser.

Kände av lite i högra knäleden imorse. Joggade ju igår för tredje gången på sju år. Men nu efter lunch känner jag nästan ingen smärta, lite lätt rörelse har alltså gjort gott under dagen.

Får se om jag vågar mig på ett simpass ikväll, eller om jag väntar nån dag. Vore så grymt att kunna varva träningen med jogging/simning/rullskidor. Då skulle det kunna börja hända saker på riktigt. Men än är jag inte riktigt där.

Följde min kompis tips. Gå 1, jogga 4. Sprang 2 varv på 2,3 km spåret. Skön känsla att vara ute och springa. Kände mig mentalt pigg och alert under hela rundan men fysiskt var det mer påfrestande än rullskidorna. Kände spänningar runt knäna vid varje löpsteg och tendenser till kramp i högra ryggmuskeln. Ovanhetskänslor helt klart. Motiverade mig själv med att om skadorna inte förvärrats till imorgon så kanske jag kan börja jogga lite smått och regelbundet framöver….försökte visualisera hur skönt det skulle vara att springa fram längs samma spår men med lätta steg och utan spänningar i rygg och knän. Vilket inte borde vara ett mål allt för långt bort om rehab-tipsen når väl ut.

Rundan tog ca 34 minuter. Då förstår man hur dålig form jag är i. 34 minuter på ca 4,6 km. Efter att ha tränat skidor och rullskidor regelbundet i över 6 månaders tid. Men är på G helt klart. Under värnplikten sprang jag 5 km på dryga 17 min som bäst. Bara för att jämföra försämringen.

Enligt pulsklockan hade jag legat i mellanzon och nedre mellanzon på pulsen. I vanliga fall brukar jag ligga på medelzon samt övre medelzon. Men förmodligen därför att jag promenerade var 5 minut.

Kaloriförbränningen blev ynka 228 kcal. Att jämföra med rullskidrundan som bränner mellan 900-1100 kcal. Men det kändes ändå tyngre fysiskt att jogga än att åka rullskidor. Troligtvis pga ovanan som sagt.

Åkte förbi butiken på hemvägen för att köpa kvällsmat. En boccolipaj och en liten burk med löksill. Ska tydligen innehålla mycket omega-3 vilket ska vara riktigt bra för kroppen. 15 kr gick burken på. Helt klart bättre att lägga pengarna på en sådan sillburk än tex en Marabou 100 g chokladkaka.

Har längtat efter att våga mig ut i joggingspåret hela sommaren, men inte vågat pga smärtorna i högra knäleden. Helst hade jag velat att smärtan skulle vara helt försvunnen innan joggingen påbörjades…men jag kan bara inte hålla mig längre.

Så ikväll ringde jag en kompis som driver ett gym och tillika är personlig tränare. En klippa på motion och träning helt enkelt.

Rådslog lite med honom och han tyckte definitivt att jag skulle ut och jogga om jag var så sugen på det, men rådde mig att vara joggingrundan med promenerande. Dvs, jogga max 3-4 minuter, sen promenera någon minut och sen jogga 3-4 minuter osv.

Enligt honom skulle detta spara knälederna rejält men inte göra avkall på konditionsträningen. Tydligen hinner pulsen inte ner så långt att konditionsgträningen avstannar med så korta pauser. Så att varva med korta promenader under löprundan är uppenbarligen riktigt bra. Däremot förklarade han att när man är i form och kan träna på riktigt hög nivå, så måste man pressa kroppen rejält för att kunna nå fortsatta förbättrade resultat. Och till formen har jag lååångt kvar, så ska försöka ta mig ner till joggingspåret nu och med gott samvete gå delar av sträckan. Fast måste medge att det känns jobbigt. Att gå under en joggingrunda är helt emot mina inneboende principer. Man bara går inte i ett joggingspår…men, men…får helt enkelt ge avkall på dessa principer i syfte att på sikt återfå formen och bli av med skadorna.

Passerar just genom Värmland. Här har lövträden redan börjat slå om till gult och det kommer ånga ur munnen när man pratar. Hösten är inte långt borta nu.

Stannade till för en dagens lunch på Nyängens Rasta. Kl 19.21. Spaghetti och köttfärssås för 78 kr. Pastan var som väntat kraftig överkokt, nästan vitgenomskinlig som pasta kan bli när den legat i vatten allt för många timmar. Portionen var som en gröt eller röra av något slak. Nästan helt smaklös. Men vad genomlider man inte för att få i sig lite energi här ute i ödelandet.

Vaknade 2 timmar innan klockan ringde idag. Perfekt. Då hinner jag åka lite rullskidor tänkte jag. Men icke sa nicke. Bara någon timme efter frukost så dök det upp jobb. Och därefter fick jag ett samtal från en av de anställda som var tvungen att hoppa av helgens event pga plötslig sjukdom. Ok..sådant händer. Och så långt inga problem…men när jag då tar upp telefonen för att ringa till berörda parter (för att lösa detta dilemma som kan komma att kosta företaget stora pengar räknat i förlorade intäkter) visar det sig att ingen har sina mobiltelefoner på. Till slut kan jag inte ens ringa med min egen mobil. Går in på Telias hemsida och där visar det sig att just i detta område där jag befinner mig har det inträffat driftstörningar på mobilnätet, och dessa väntas åtgärdade först i morgon klockan 12. Vad är oddsen? Första riktigt akuta samtalet på ett helt år inträffar exakt samtidigt med att Telias nät lägger ner, i exakt det område där berörda parter befinner sig? Och samtliga utan tillgång till fast telefon.

Nu har jag dock lyckats arbeta fram en lösning genom att personer på väg dit, som befann sig i bil utanför det trasiga området, meddelar berörda personer genom att köra dit.

Dock tog detta en sådan tid att något träningspass nu inte blir av. Sitter och väntar på två ytterligare samtal innan jag själv kan lämna kontoret och klock 13.30 är det avresa mot Värmland.

Typiskt…och sen jobb hela dagen och kvällen, samt jobb imorgon hela dagen och kvällen…plus resa i bil. Kanske man hinner med ett träningspass på söndag istället. Får hålla tummarna för vädret.

Ni kommer säkert ihåg bilden på Daimförpackningen från i somras. Den där tillverkaren hade angivit vikten till 28 gram med stora synliga bokstäver, trots att den riktiga vikten var 56 gram. Den sanna siffran var dold i en liten, mörk text på kanten av förpackningen. Idag uppmärksammar media den stora kaloribluffen, även kallad GDA-bluffen.

Minns att vi diskuterade här i bloggen om just det oetiska perspektivet samt det sjuka i att exempelvis Coca-Cola ser ut att vara nyttig (om man tittar på GDA). Coca-Colan ser faktiskt ut att vara nyttigare än ett glas mjölk. Vilket ju givetvis inte är sant. Men genom att vinkla siffrorna och tex skriva att Coca-Cola innehåller 0% fett så kan man få produkten att verka nyttigare än vad den är. Smart, men etiskt?

Föreningen Sveriges Konsumenter har också reagerat på detta och i veckan skickades en stämningsansökan riktad mot några av de största och mest välkända företagen med GDA-märkning.  

Länkar till nyhetsartiklar om GDA-stämningen:

• Råd & Rön
• Dagens Nyheter
• Sveriges Konsumenter
• Sveriges Television
• Livsmedelsföretagen
• Dagens Handel
• Packnyheter
• ICA-Nyheter

Och direktlänkt till blogginlägget från i sommras:

• Så lurar godisföretagen Dig

Blev ingen träning igår. Och ingen träning i förrgår. Har känt av lite i högra knäleden. Så skyller på att den behöver lite extra vila. Sen gick jag ju faktiskt en hel del under Sthlmsbesöket. Blev nog åtminstone en eller två timmars promenerande. Och det är mycket för att vara mig. Och igår jobbade jag fysiskt på gården. Men det känns att det börjar närma sig andra tider. Det är kolsvart när man kommer ut från kontoret på kvällen. Innan ögonen hunnit vänja sig ser man inte ens ner till fötterna pga mörkret. Plus hösregnet. Blöta vägar. Och så vidare. Det är nu agnarna skiljs från vetet. Gäller att orka bita ihop nu och klara den tunga höstperioden. Man får vara observant på undanflykterna tror jag. Får inte bli för många. Känns dock skönt att veta att kroppen bränner fett även när man inte rör sig, tack vare sommarens och vårens idoga träning. Så rör man sig regelbundet under en längre tid tror jag man har ”råd” att vila eller tappa motivationen några dagar. Ja, det kan till och med vara rent av bra kanske….man liksom återhämtar och bygger upp sug efter träning. Ungefär som man blir grymt sugen på nyttig mat efter att ha ätit dålig mat i för många dagar.

Snart bär det av mot sköna Värmland. Dags att packa väskan igen.

Under min uppväxt har jag alltid kunnat se revbenen på bröstkorgssidorna. Men sedan jag slutade träna och blev tjock har jag inte kunnat se dem längre. Fettlagret har varit allt för djupt. Därför blev det lite av en lätt chock ikväll efter bastun då jag – givetvis – i rätt ljus och i rätt vinkel av en händelse råkade skymta tendenser till revbenens siluetter igen!

Kroppen tycks sakta men säkert gå tillbaka mot mer normala proportioner. Det är en fantastisk känsla! Och det motiverar att fortsätta. Det händer ju uppenbarligen saker även om det bara sker gradvis och i små, små steg i taget.

Kom nyss hem till Dalarna igen. Det var mitt första besök till storstaden sedan någon gång i midsommras. Mitt första intryck av Sthlm idag var rörigt, bullrigt, stressigt, illaluktande och snörvligt. Fick nog samma chock som stadsbor annars brukar få när de kommer till fjällen för första gången, fast tvärt om, dvs man chockeras över den friska luften och lugnet.

Dock var det skönt att bara kunna kliva in i första bästa butik och köpa det jag behövde. I detta fall ett head-set till mobilen.

Minns att när jag var här senast åkte jag taxi, tunnelbana eller buss när jag skulle någonstans. Nu tog jag apostlahästarna. Mina nya joggingskor med specialgjutna fotbäddar gjorde susen på gatorna. Gick långt. Men inte alls jobbigt. Att få till naturliga promenader i Sthlm är lätt. Men hade nog inte varit så bra för kroppen att gå i finskor. Vilket man ju nästan måste ha om man ska jobba i stan. Men kanske finns fotriktiga finsksor också, vad vet jag? 

Blev iaf några snabba möten och sen hem igen. Det var kul att de jag träffade, som jag inte sett sedan början av sommaren, samtliga noterade att jag blivit smalare. Ett gott tecken! 🙂

Men nu är jag äntligen hemma i Dalarna igen….det fick räcka med några få timmar i Stockholm idag. Här uppe är allt sig likt. Några lätta regnstänk. En och annan trimmad Volvo 740 och lite skolungdomar på väg till Hemköp för att köpa kvällens ranson av snask och läsk.

Det känns lugnt, ja nästan skönt. Luften är frisk, ren och stilla. Tittade lite på folket och fick en känsla av att de flesta nog var ganska lyckligt ovetandes om tempot och stressen i huvudstaden.

Kontrasterna gör det. Det är kul att kunna resa runt och se olika miljöer, det gör att man kan uppskatta och njuta mer av den verklighet man själv för tillfället befinner sig i.