Vaknade 1 minut innan klockan, dvs 04:24. Märkligt det där hur kroppen fungerar. Har man något viktigt att passa, och ställer in sig på att man måste upp, då vaknar man precis när det är dags eller strax innan.

 

Ursäkta om jag upprepar mig nu. Men på väg till tåget upptäckte jag ytterligare en fördel med landsbygden. Nämligen flexibiliteten. Ja, det kan låta konstigt, men faktum är att det finns utrymme för flexibilitet här. Anlände till tågstation ca 20 sekunder före avgång. Tog bilen hela vägen fram upp på perrongen, knackade på rutan där lokchauffören satt, hon öppnade, och jag frågade om det var ok att hon höll tåget medan jag parkerade bilen. Javisst, svarade hon. Inga problem. Men skynda dig!

 

Och visst skyndade jag mig. Nära på rivstart och sen till parkeringen 50 meter längre bort. Givetvis var nästan alla platser lediga och dessutom gratis. Bara att ställa sig. Låsa bilen och springa tillbaka till tåget.

 

Tänkte om det här hade varit i Stockholm, eller ens i någon av kommunerna i närheten av Stockholm, inget tåg hade väntat på mig. Minns hur det var senast jag åkte kommunalt i Stockholm. Dörrarna stängdes alltid på sekunden eller strax innan. Ingen anledning i världen kunde få tåget/bussen att vänta fem sekunder till. Inte ens om du vinkade och ropade till chauffören. Vilket förvisso är förståeligt med tanke på tidtabeller etc. Men just detta blir alltså till landsbygdens fördel. Här finns fortfarande utrymme att vara flexibel och smidig. Att anpassa sig efter den lilla människan, individen. Det saknas på något sätt i de större städerna.