Appropå för- och nackdelar med landsbygden 🙂

Vaknade 1 minut innan klockan, dvs 04:24. Märkligt det där hur kroppen fungerar. Har man något viktigt att passa, och ställer in sig på att man måste upp, då vaknar man precis när det är dags eller strax innan.

Ursäkta om jag upprepar mig nu. Men på väg till tåget upptäckte jag ytterligare en fördel med landsbygden. Nämligen flexibiliteten. Ja, det kan låta konstigt, men faktum är att det finns utrymme för flexibilitet här. Anlände till tågstation ca 20 sekunder före avgång. Tog bilen hela vägen fram upp på perrongen, knackade på rutan där lokchauffören satt, hon öppnade, och jag frågade om det var ok att hon höll tåget medan jag parkerade bilen. Javisst, svarade hon. Inga problem. Men skynda dig!

Och visst skyndade jag mig. Nära på rivstart och sen till parkeringen 50 meter längre bort. Givetvis var nästan alla platser lediga och dessutom gratis. Bara att ställa sig. Låsa bilen och springa tillbaka till tåget.

Tänkte om det här hade varit i Stockholm, eller ens i någon av kommunerna i närheten av Stockholm, inget tåg hade väntat på mig. Minns hur det var senast jag åkte kommunalt i Stockholm. Dörrarna stängdes alltid på sekunden eller strax innan. Ingen anledning i världen kunde få tåget/bussen att vänta fem sekunder till. Inte ens om du vinkade och ropade till chauffören. Vilket förvisso är förståeligt med tanke på tidtabeller etc. Men just detta blir alltså till landsbygdens fördel. Här finns fortfarande utrymme att vara flexibel och smidig. Att anpassa sig efter den lilla människan, individen. Det saknas på något sätt i de större städerna.

Det här måste vara en av de just nu absolut största fördelarna med landsbygden.

Skulle ta ett simpass idag, i badhuset. Tog bilen och åkte de cirka 8 kilometrarna. Parkerade 2 meter utanför entrén. Nästan alla parkeringsplatser var lediga. Gratis dessutom.

Gick in, pratade lite med kassörskan som dessutom var trevlig, hon berättade att hon precis kommit tillbaka från semestern och varit på fjällvandring i Jämtland.

Betalade 30 kronor för en biljett. Bara att duscha i större städer brukar gå på runt 100 kronor. Så 30 kronor kändes nästan oförskämt billigt.

Fräscht på golven och bland hytterna. Hade varit ganska mycket folk under dagen enligt kassörskan men några spår av dessa såg jag inte.

Bastade. Helt själv i bastun. Kändes lite lyxigt. Kunde ha på precis så mycket vatten jag ville på de heta stenarna.

Gick ut i bassängen. Där var det bara jag. Fick hela 25 meters bassängen helt för mig själv. Dessutom var vattnet varmt. Det är nog första gången på flera år som jag träffar på en kommunal inomhusbassäng med varmt vatten. Annars brukar man få lätt kallchock när man kliver i, trots de ”26 grader” som ofta utlovas.

Simmade helt ensammen i denna jättebassäng i dryga timmen. Ingen som var i vägen, inte en massa ungar att kryssa emellan, inga pensionärer i lååååångsamt tempo och fina frisyrer som inte tål vattenstänk, det var bara att köra på.

Och det var då det slog mig. Detta måste ju vara den absolut största fördelen med landsbygden. Det finns inga köer. Inga människor i vägen. Ingen väntan. Det vill säga den optimala modellen för en stressad människa. 

Man kan bosätta sig på lagom pendlaravstånd från de större städerna och sedan bara njuta av lyxen att ha allt för sig själv. Jag minns tillbaka på Frösöbacken i Östersund. Det var nästan bara jag som åkte i den under vintern. Det kunde komma 2-3 dm nysnö när jag begav mig dit för att som vanligt se liftpersonalen öppna upp anläggningen bara för mig. Kan det bli lyxigare?

Det måste vara det svenska välfärdssystemet som gör detta möjligt. Hur skulle man annars kunna driva sådana här verksamheter utan folk?

Grubblar lite över vad som kommer hända i framtiden när de nya höghastighetstågen lanseras och det plötsligt tar 1 timma från Sälen istället för 5 timmar.

Kanske har vi sett en botten för lands- och glesbygd, kanske kommer den snart att ta fart igen?

I vilket fall är jag grymt nöjd över att man slipper detta eviga problem med folk i vägen när man ska träna. Tänk er gymmet…kö till maskinerna….här är det tomt. Du har hela gymmet för dig själv. Tänk er biltvätten. Här är det inte en människa före i kön. Tänk er banken. Det är bara att kliva in och uträtta det ni ska. Ta ut pengar? Inga problem. Finns inga köer till bankomaterna heller. Parkera? Lätt som en plätt. Gratis och platser i överflöd.

Ja helt klart tror jag mig ha hittat en av de riktigt stora fördelarna. Återstår att se om fler inser detta och vad vi då kan ha att vänta oss på några års sikt.

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens resa till Sthlm. Tåget går redan 05:20 så egentligen borde man ha lagt sig för åtminstone en timma sedan.

Har alltid varit morgontrött. Men sedan kostvanorna ändrades rejält och träningen skett regelbundet en längre tid har ju morgontröttheten försvunnit bort. Åtminstone vad gäller normala morgontider. Men imorgon….då ska jag på möte i Stockholm vilket innebär att jag måste åka med ett tåg som avgår från Dalarna klockan 05:20. Det innebär uppstigning 04.30. Ja…det känns tungt. Men har kommit på att det man förlorar i träningstid, det vinner man med lätthet i pigghet. Så ikväll ska jag lägga in ett extra träningspass. Det får bli simning. Badhuset ska nämligen ha öppnat igen för säsongen. Perfekt! Ett härligt träningspass gör att man somnar snabbare, sover effektivare och vaknar mer utvilad. För att orka med långa tuffa dagar måste man alltså träna. De som prioriterar bort träningen gör enligt mitt förmenande helt fel. Har lärt mig det den hårda vägen. Så….strax dags för kvällens simpass! 🙂

Försöker komma på vad jag märkt för skillnader nu mot tidigare sedan jag började med träning och sunda kostvanor

• Piggare
• Sover bättre
• Kraftig minskning av kroppsfett
• Mjukare och smidigare kropp
• Nya och fasta muskler
• Lättare att tänka
• Bättre minne
• Effektivare
• Friskare och starkare immunförsvar
• Bättre hy
• Kläderna passar bättre
• Magen tar inte emot
• Blir inte andfådd och svettig
• Kraftigt sänkt vilopuls
• Tydligare former och ansiktsdrag
• Positiva kommentarer från omgivningen
• Mer uthållighet, kan köra längre sträckor på högre puls utan att bli trött
• Starkare leder
• Kraftigt ökat välbefinnande
• Träningssug
• Börjar ”känna igen mig själv” i spegeln
• Gamla byxor ramlar av
• mm

Det är lite av vad jag kommer på just nu. Fortfarande har jag dock sjukt mycket fläsk på kroppen. Tittar man i rätt vinklar så blir man nästan förskräckt. Men än så länge går det åt rätt håll i alla fall. 

Idag var det inte lika lätt att ta sig ut. De här jätterundorna tar rejält på psyket. Satt framför datorn och kände inte det minsta sug efter att sätta på sig rullskidorna för ett två timmars pass. Kortare hade varit ok, men två timmar ä mycket!

FIck bita ihop. Tänka på att det svåra med träningen är att ta sig ut. Har man bara övervunnit det så brukar det bli lättare sen under själva rundan.

Tog det lugnt första milen men kände att det fanns bra med kraft och nästan inga känningar i knälederna. Ryggmusklerna gick fint också. Ingen kramp. Och armbågslederna kändes också bra efter helgens återhämtning.  Så bestämde mig för att öka på tempot lite.

Vissa sträckor var det rejält flyt i rullskidåkningen. Kändes nästan som att man flög fram över vägarna. En skön känsla. Aktade mig dock noga för att ta i för mycket. Försökte ligga på gränsen så gott det gick.

Väl i mål noterade jag en bra tid, men 40 sekunder senare än min bästa tid. Det var lite av en besvikelse. För sista delen av rundan körde jag hårt, fick känslan att det skulle vara skönt att ge upp 4-5 gånger. Men med rekordtid i sikte gick det att motivera sig att fortsätta. Jag tänkte även att ju snabbare jag kommer i mål, desto kortare tid har jag kvar här ute på vägen och plåga mig. Och ju bättre tränad jag blir, desto mindre tid kommer att krävas för den här rundan. Men troligtvis var det första milen som jag körde för sakta. Surt. Men bra mycket bättre tid än förra loppet i alla fall.

Efter träningen kände jag mig utmattad i kroppen. En skön trötthetskänsla. Man bara vill lägga sig ner i en säng och vila, pusta ut. Det är andra gången jag får denna känsla sedan jag började träna. Det är nog 10 år sedan jag hade känslan innan dess. Ett gott tecken. Kroppen är på G och träningen börjar som sagt äntligen nå till riktiga nivåer. 

Kände av lite i höger knäled. Men stretchade försiktigt och gick försiktigt för att inte belasta den onödigt mycket. Känns att den inte är lika stark som vänstra knät, och att den fortfarande lider av sviterna från sommarens överansträngning. Det är märkligt att ledskador kan sitta i så länge. Pratade med en kompis som överansträngde armbågen under Vasaloppet. När han hade vilat över hela sommaren och en stor del av hösten, och satte igång med skidåkningen igen för första gången så kände han direkt av armbågsleden. Leder är känsliga och det tar uppenbarligen lång tid att återhämta dem!

Hans tips var att köpa ett stöd av något slag och använda det under träning. Han körde så några månader och därefter försvann problemen. Nu kan han träna som vanligt utan stöd eller att känna av värk i leden.

Var ner till Grebbestad i helgen. Av en slump visade det sig att min gamla rumskompis från studietiden i USA var på genomresa i Europa och i lördags passerade han Göteborg. Sa till honom att vi borde försöka ses, och att han kanske kunde ta sig upp till Grebbestad. Det är ju bara 10-12 mil från Göteborg sa jag.

Visade sig dock att han inte åkte kommunalt eller ens bil. Nej, han tog sig fram för egen maskin, på cykel! Var egentligen på väg mot östkusten och Stockholm men ändrade sig och körde upp mot Grebbestad.

8 timmar senare var han framme. Det var tydligen 12 mil på E6:an, men där rådde visst cykelförbud, så det blev en nätt omväg på typ 4-5 mil extra längs olika kringelvägar. Men utsikten tycktes i alla fall ha varit riktigt fin. Han sa ”den vackraste vägen hittills under resan”.

Mötte upp honom utanför ICA Grebbestad. Fick nästan en chock. Det var ju inget kvar av honom. När vi pluggade tillsammans i USA var han tjock som alla andra amerikaner, ja till och med lite tjockare än genomsnittet. Nu var han smal och vältränad.

Han berättade att Europa och framförallt cykeln gjorde susen på hans kropp och form.

Och jag tycker mig känna igen just detta med cykel. Flera kamrater som varit lite överviktiga och sedan börjat tex cykla till jobbet några dagar i veckan har genast tappat kilon.

Det får mig att ana att just cykel kanske kan vara en av de absolut bästa och enklaste sätten för att tappa vikt – och givetvis i kombination med lite sundare matvanor. Det är enkelt, lätt och risken för skador är minimal.

Kanske man skulle försöka investera i en cykel 🙂

Har grubblat lite på en sak. Minskar förbränningen i takt med att konditionen blir bättre?

Alltså…om jag springer 1 timma otränad. Då har jag galet hög puls, svettas och mår dåligt. Kaloriförbränningen kanske stannar på 600 kcal.

Men om jag fortsätter att träna, och efter typ 1 år springer samma distans på halva tiden, eller dubbelt så långt på samma tid, hur ser kaloriförbränningen ut då?

Jag menar om jag förlyttar mig samma sträcka och på samma tid otränad vs vältränad, då antar jag att den otränade bränner mer kalorier?

Om det resonemanget stämmer så innebär ju det också att det blir svårare och svårare att få bort det sista fettet på kroppen? Alltså ibörjan kanske man bränner 1200 kcal på 2 timmars pass, men sen när man är i form kanske man bara bränner 800 kcal på samma tid. Fast skillnaden är att man håller ett lugnt tempo och mår bra.

Och det innebär ju också i så fall, att en vältränad person måste kanske springa 2 mil för att förbränna 600 kcal medans en väldigt otränad person klarar sig med typ halva distansen?

Är ingen expert på detta område tyvärr, menfår en känsla av att kcalförbrukningen går ner något när man är i bättre form. Alltså när du kan köra samma tid och samma sträcka fast med lägre puls/ansträngning så blir förbrukningen mindre. Därav mina funderingar.

Jaja… kanske man stöter på någon som vet lite mer och kan reda ut detta framöver 🙂

Det här är märkligt. Men igår när jag shoppade veckans mat slog det mig att jag var sugen på Verums naturella hälsofil, den med nästan inget socker och 0,5% fett.

Tidigare i mitt liv har jag alltid varit sugen på det sockriga och smaksatta. Inte naturellt. Naturella produkter har jag knappt kunna äta tidigare, åtminstone inte utan en rejäl portion socker och sen flingor på det. Och på tal om det…är det någon som sockrar sin fil idag förresten, eller hör det till en svunnen tid? Känns ju faktiskt lite sjukt att hälla på socker på filmjölken. Men så gjorde man iaf när jag var liten. Då hade man alltid socker till filen. Men är det så idag? Tvivlar nästan på det.

Hur som helst kände jag ett sug efter den naturella Verumfilen. De andra smaksatta filerna kände jag nästan ha blivit för sliskiga. De som jag tidigare älskade, från diverse olika tillverkare. Nyttigt och gott! Hur ofta hänger det ihop egentligen? Men jag klagar inte. Hoppas det håller i sig 🙂

Kom precis tillbaka efter ännu ett härligt 26 km pass. Den här gången var det faktiskt skönt. Det är tredje rundan jag gör på denna distans som för bara drygt en vecka sedan var det längsta jag någonsin åkt på rullskidor i hela mitt liv.

Noterade att tiden var nära på identisk med den första rundan jag gjorde. Och den gången plågade jag mig runt. Även pulsen visade på tempot var behagligt. Av fyra ”pulszoner” hade jag legat till 95% i den behagliga zon 2. När jag jämförde historiken med första rundan, som hade nästan samma totaltid, hade pulsen till 95% legat i den högre och mer ansträngande zon 3. Märkligt hur man kan köra en exakt likadan runda bara någon vecka senare, i lugnt tempo, behaglig puls, och ändå få samma tid som då man plågade sig runt.

Kanske får tillägga att knäskålarna kändes som stelnad gröt vid målgång, men inte farligare än att de mjuknade till på en kvart, tjugo minuter. Den stelheten har nog med ovana att göra, och släpper säkert eftersom.

Och inför nästa runda har jag nu ett härligt skönt långpass i minnet, vilket kommer göra det psykiskt lättare att ta sig ut på skidorna (än om man hade pressat slut på kroppen). Tror det är ett smart drag!

Nu dags för en bastu och kyckling á la Jacob!