Fick minst sagt hjärtat i halsgropen på väg hem från Åre. Mitt i samhället hade någon placerat ut falska trafikpoliser.. Alltså dockor i syfte att luras. De falska poliserna stod utplacerade i båda riktningarna i ytterkanten av samhället. Och trots att jag höll rätt hastighet så fick jag en kall känsla i maggropen och bromsade instinktivt.

Dockorna var i naturlig storlek och gjorda av en affisch föreställande en man i arbetskläder och golvmopp. Över detta hade man dragit en riktig reflexväst. Och golvmoppen hade man målat svart så att den skulle se ut som en riktig laserpistol. Alltså den pistol med laserfunktion som polisen använder för att mäta hastigheten på förbipasserande trafikanter.

Haft en riktigt skön helg i Åre. Sol, värme och inte en mygga så långt örat kunde nå. Faktiskt inte ens knott! Satt ute på kvällen i tropisk värme och bara mådde gott, grillade och snackade med kompisarna. Har vilat från träningen sedan simpasset i fredags. Lurade på att ta en långtur med rullskidorna idag, men kände av lite i vänstra armbågsleden, så valde att vänta någon dag till. Imorgon ser det dock ut att ska regna upp mo 25 mm…om det nu stämmer så blir det nog inga rullskidor imorgon heller. Men ser dessa dagar av vila som positivt för kroppen. Återhämtning och uppstärkning. 

Åre var dock ett kapitel för sig. Det var som en annan värld. Visst, jättevackert och trevlig miljö och så där…men folket. Oj, vad hurtiga! Cyklister över allt. Både på MTB och på racer. Smala och långa killar och tjejer med färgglada sport- och äventyrskläder av senaste snitt. Lite högre medelålder än Sälenfjällen dessutom. Skulle gissa på 25-35 år snarare än Sälens 18-22 år. 

Det hurtiga genomsyrade allt. Såg bara en eller två tjockisar på hela helgen. Till och med barpersonalen var extremt vältränade och smala. Ja, nästan på gränsen till för smala. Man såg att detta var människor som levde aktivt och tänkte på vad de stoppade i sig. 

Antar att Åre är ett ganska bra ställe att bo på om man vill hålla sig i form. Dessutom var det mycket tjejer där, även fast det är off-season. Några ”locals” jag talade med sa att vad beträffar den biten så var detta den bästa sommarsäsongen någonsin…mycket ungdomar och framförallt, mycket tjejer. Kanske Åre hittat ett koncept som lockar folk även sommartid, och inte bara då den äldsta generationen. Åker Du till Sälen över sommaren så är medelåldern tvärt om mot vintern. Dvs inte 18-22 utan kanske snarare 55-85 🙂

Riktigt skönt och skonsamt för kroppen! Ingen hård elak asfalt, inga bilar, ingen stress…bara naturen, lite fåglar, fjärilar och ett och annat litet djur. Precis som det ska va. Nu bär det av upp mot Åre…en kompis ska ha inflyttningsfest där ikväll. Så får nog ta och skynda mig lite 🙂

Helt otroligt. Jag måste berätta detta. Idag skulle jag resa en bit med buss. Bussen kom tidsenligt och jag blev avsläppt för bussbyte en dryg mil längre bort. Busschauffören sa hej och önskade mig en trevlig dag. När han åkte förbi vinkade han även. Bara det blir man ju förvånad över efter att ha vuxit upp i Stockholm 🙂

x.47 skulle den andra bussen komma. Men Vid x.50 hade någon buss fortfarande inte kommit. Däremot hade en buss passerat på vägen utanför med text ”ej i trafik”. Så den var det ju inte.

x.51 kommer en buss infarandes. Från fel håll. Han stannar framför mig och vevar ner rutan. Det är ju busschauffören jag precis åkte med. Vad nu då tänker jag?

”Körde han förbi eller?” Va? svarade jag. ”Ja, körde han förbi eller, den andra bussen?” Eh..nej, svarade jag…det stod ’ej i trafik’ på den.

”Ok”, svarade han. Då var det inte den. Jag tänkte bara kolla så att du kom med, och så att han inte hade missat dig!

Eh..ok, svarade jag, eh..jaha..det var schysst! Nej, den har inte kommit ännu, men den kommer nog snart. ”Ja det gör den nog” sa han. Sen for han vidare på sin turlista igen.

Bussen jag skulle åka med kom 3 minuter senare.

Kunde inte sluta tänka på detta. Hur sjutton kan en typ ”SL-buss” bara vända tillbaka och kolla om en person kom med anslutande buss eller inte? Det är sjuuukt trevligt iaf 🙂 Och funkar förmodligen bara på landsbygden. Men det ger en så klar bild av kulturskillnaden mellan Stockholm och landsbygden. Det är sådana här saker, som säkert händer varje dag på landet, som får de som växt upp i stora städer att förundras och tycka att människor är galet trevliga. Och det är förmodligen motsatsen som får folket från mindre städer att tycka att tex Stockholm är galet otrevligt. Man har liksom inte hunnit anpassa sig efter stilen, bli van så att säga. Även om den ena säkert egentligen inte är trevligare/otrevligare än någon annan.

Bussbolaget jag åkte med hette X-trafik. Och även deras kundservice var ovanligt trevlig. När jag ringde och frågade var bussen var så fick jag till svar ”ok, ett ögonblick så ringer jag chauffören på den bussen direkt och frågar var han är”. Det där ”lilla extra” som man tyvärr saknar allt för mycket i Stockhkolm. På landet blir man nästan behandlad som en VIP i Sthlm oavsett vem man är – det är gött 🙂

Tror jag ska ta mig och simma lite. Hade egentligen planerat för 1.5 mil rullskidor runt Malung idag, men en simtur under bar himmel känns av någon anledning betydligt mer lockande just nu 🙂

Har suttit ute i nattvärmen och bara njutit av den trollska naturen. Fullmånen lyser kritvit bakom höga ensliga talltoppar och i övrigt är det alldeles knäpptyst, vindstilla och kolsvart. Längst upp på himlen går några lätta slöjmoln som även de lyses upp av månen och bildar som ett stort skådespel. Vill inte somna. Bara ligga kvar och titta upp mot himlen och njuta av storheten. 

Varför ska det vara så svårt att få tag på fräscha frukter? När jag är på resa är det svårt att hålla en sund diet. Det blir ofta restaurangbesök eller pizzeriamat. Därför försöker jag köpa på mig lite frukt regelbundet för att ha tillhands när man blir sugen på något gott. Bättre att ta ett plommon, en persika eller någon annan frukt istället för wienerbröd, bulle, chokladkaka, godis etc.

Men frukt har ett stort problem. Det är svårt att få tag i och där det finns är den ofta omogen, skadad eller delvis möglig. Godiset är ju alltid lika i konsistens och smak och finns överallt. Det är godisets stora fördel.

Fruktavdelningen jag besökte idag tog dock alla priser. Värre och äckligare fruktdisk har jag nog aldrig skådat tidigare. Lyfte först upp en låda med persikor. Märkte att jag blev blöt på fötterna. Tittade ner och det rann från lådorna, rutten fruktsaft. Persikolådan var geggig och möglig. Kikade lite närmare på de andra frukterna och det var samma visa där. Lådvis med rutten, övermogen och möglig frukt blandad med nya omogna och halvfärdiga frukter.

Tog några bilder på det. Se nedan. Ingen i personalen anmärkte eller sa något när jag tog kort. Verkar som de inte fattade hur äckligt det var. Även köttdisken var mindre aptitlig och det mesta av produkterna var på sista förbrukningsdag eller även över.

Och nu var inte detta någon liten butik. Det var en stor känd svensk kedja vid namn Coop Forum. Därav blev jag ännu mer förvånad. Fast efter alla skandaler hos konkurrenten ICA kanske man inte ska förvånas?

Blev inga persikor. Ingen annan frukt heller för den delen. Och hos övriga butiker var alla frukter som vanligt totalt omogna och inte ätbara inom närmsta veckorna. Förstår inte varför det ska vara så svårt att få tag i bra frukt? Någon som har något tips?

Har för första gången på mycket länge börjat få kommentarer om min vikt. Positiva sådana. Det vill säga att jag nu har nått det stadium där även andra börjar kunna skönja förändringarna i kroppen. Vet av tidigare erfarenhet att det brukar dröja riktigt länge innan någon annan ser det man själv sett hela tiden. Det måste nästan till en rejäl förändring för att någon ska kommentera. Någon har sagt ”du ser slank, du är väl inte sjuk?” eller ”du börjar tyna bort, vad har hänt?” eller ”din mage verkar ha försvunnit!” etc.

Har dock även börjat få kommentarer åt andra hållet. Av folk som inte känner mig så bra, eller som inte träffat mig förut. ”Du är lite kraftig va?” eller ”Du borde nog försöka gå ner lite” eller ”hörru tjockis!”.

Det senare är intressant eftersom jag varit betydligt tjockare tidigare men då inte fått några kommentarer alls. Det beror på att det är lite känsligt att prata vikt med folk som man anser har ett problem. Jag har alltså legat på den övre gränsen där folk helt enkelt inte vågat säga något för att man varit så fruktansvärt tjock. Nu när jag tappat en hel del kilon samt lagt på lite nya muskler så är man plötsligt i en mer ”normal skrud” vilket gör det ok för folk att kommentera. Det är inte längre pinsamt på samma vis. Om man inte är medveten om hur detta fungerar så kan det kännas lite konstigt när man plötsligt börjar få sådana kommentarer efter att ha tappat en himla massa kilon och tränat var och varannan dag i ett halvår…men det gäller att förstå människor och hur de tänker och resonerar.

Har fortfarande enormt för mycket fett. Men kroppen börjar fungera mer normalt nu. Alltså, man skulle kunna säga att min nuvarande kropp är hyfsat normal för någon som lagt av med träning och äter normalt, skaffat familj och lagt på sig lite hull. En normal lite överviktig Svensson helt enkelt.

Men jag vet att det krävs medvetenhet dag ut och dag in i många år innan formen är åter. Första målet är att nå 100 kg. Och det ska inte gå för fort. Då går det tillbaka lika snabbt. Så små steg, målmedvetenhet och fokus är det som gäller. Jag tänker så här, har jag tränat 6 månader och ätit nyttig mat lika länge, så kommer jag att kunna slarva åt andra hållet i ca 6 månader också innan man är tillbaka. Så denna tidsgräns försöker jag förlänga så långt jag bara kan. Så länge jag kan. För man vet aldrig vad som händer i framtiden. Säg att man blir sjuk, skadar sig igen, eller vad som helst….då är det gott att ha marginaler. Det är just dessa marginaler jag har saknat. Har låtit det gå allt för långt och allt för många år.

Få människor klarar av att motivera sig dag ut och dag in 365 dagar om året….de flesta får svackor, eller orsaker som gör att man avbryter för en period. Därför är det så svårt att tappa vikt om man är mycket överviktig. Du kansker hinner tappa 5 kg innan du tröttnar eller tappar fokus…sen är du upp 5,6 eller 7 kg innan motivationen kommer åter. Och så pendlar det hela tiden. Upp 5, ner 5 upp 5 ner fem osv… Därför gäller det att bita ihop utöver det vanliga. Pressa fem ner, fem ner igen, och igen, och igen, och igen osv…och inte för fort. När man väl nått ner till ”normalvikten” då kan man leva som vanligt igen, man kan tillåta sig att ha svackor etc. För det går ganska lätt att pressa bort 2-3 kilon för mycket. Men 30 kg…det är en mardröm. Ett evighetsmarathon. Men när man väl är i mål blir det så galet mycket enklare att hålla sig kvar inom rimliga nivåer. Det motiverar!

Under några år har jag grubblat över vad som kunde vara den riktigt stora fördelen med glesbygden. Om det finns någon sådan över huvudtaget? För ingen verkar ju känna till den. Det är ju därför det har blivit ”glesbygd”. Ingen vill bo här. Men idag kom jag i all fall på en fördel med glesbygd. Nämligen den fruktade svininfluensan. När den drabbar städerna om någon månad kommer ju landsbygdsfolket troligtvis klara sig helt oberörda. Det finns ju inga människor att bli smittade av. Blir det en riktig epidemi och sjukhusen fylls till bristningsgränserna med folk, och människor börjar dö, ja då tror jag att i alla fall jag skulle se fördelen med att bo i en lite mer glesbefolkad stad. En knökfull tunnelbanevagn kanske inte är det första man sätter sig i då. I en mer glesbefolkad by skulle man nog kunna klara sig rätt bra från att bli smittad. Och säg att det kommer en ännu farligare influensa…vem vill då bo kvar i städerna eller sitta i ett knökfullt kontorslandskap? Nu nämner jag detta eftersom det är den första spontana riktiga fördel jag hittat som snabbt skulle bli applicerbar för många människor. Men det är inte denna lilla fördel jag letar efter. Jag letar efter något större. Något revolutionerande.

Entreprenören Yngve Bergqvist som bodde ute i den karga ödemarken kom på just en sådan sak. Han grubblade i många år och en dag slog det honom: ”Vi gör något av eländet, vi paketerar och säljer vårt mörker, kyla, vår ensamhet och isen!”. Och vips, året därpå fanns det numera världskända ishotellet i Jukkasjärvi. Han lyckades vända det negativa som ingen ville ha till en världssuccé. Precis samma sak skulle jag vilja göra med glesbygden som ingen vill ha. Jag skulle vilja komma på det där som ingen annan har kommit på, och vända på trenden. Göra något stort av det, dra nytta av det, skapa välfärd. Men frågan återstår alltjämt; vilken kan den vara, den riktigt stora fördelen med glesbygden?

Tropiskt ute. Magisk solnedgång över de djupa hälsingeskogarna. Ljummet i vattnet. Vindstilla och inte en krusning på vattenytan. Kanske man skulle ta sig ett litet kvällsdopp?