Kom nyss hem till Dalarna igen. Det var mitt första besök till storstaden sedan någon gång i midsommras. Mitt första intryck av Sthlm idag var rörigt, bullrigt, stressigt, illaluktande och snörvligt. Fick nog samma chock som stadsbor annars brukar få när de kommer till fjällen för första gången, fast tvärt om, dvs man chockeras över den friska luften och lugnet.

Dock var det skönt att bara kunna kliva in i första bästa butik och köpa det jag behövde. I detta fall ett head-set till mobilen.

Minns att när jag var här senast åkte jag taxi, tunnelbana eller buss när jag skulle någonstans. Nu tog jag apostlahästarna. Mina nya joggingskor med specialgjutna fotbäddar gjorde susen på gatorna. Gick långt. Men inte alls jobbigt. Att få till naturliga promenader i Sthlm är lätt. Men hade nog inte varit så bra för kroppen att gå i finskor. Vilket man ju nästan måste ha om man ska jobba i stan. Men kanske finns fotriktiga finsksor också, vad vet jag? 

Blev iaf några snabba möten och sen hem igen. Det var kul att de jag träffade, som jag inte sett sedan början av sommaren, samtliga noterade att jag blivit smalare. Ett gott tecken! 🙂

Men nu är jag äntligen hemma i Dalarna igen….det fick räcka med några få timmar i Stockholm idag. Här uppe är allt sig likt. Några lätta regnstänk. En och annan trimmad Volvo 740 och lite skolungdomar på väg till Hemköp för att köpa kvällens ranson av snask och läsk.

Det känns lugnt, ja nästan skönt. Luften är frisk, ren och stilla. Tittade lite på folket och fick en känsla av att de flesta nog var ganska lyckligt ovetandes om tempot och stressen i huvudstaden.

Kontrasterna gör det. Det är kul att kunna resa runt och se olika miljöer, det gör att man kan uppskatta och njuta mer av den verklighet man själv för tillfället befinner sig i.